måndag 28 september 2015

Recension: House of Many Ways

OBS! Detta är tredje delen i en serie, läs inte om du inte vill bli småspoilad!

(Beskrivning från Goodreads, med små ändringar av mig.)

When Charmain Baker agreed to look after her great-uncle's house, she thought she was getting blissful, parent-free time to read. She didn't realize that the house bent space and time, and she did not expect to become responsible for an extremely magical stray dog and a muddled young apprentice wizard.

Now, somehow, she's been targeted by a terrifying creature called a lubbock, too, and become central to the king's urgent search for the fabled Elfgift that will save the country. The king is so desperate to find the Elfgift, he's called in an intimidating sorceress named Sophie to help. And where Sophie is, the great Wizard Howl and fire demon Calcifer won't be far behind.


När till och med jag tycker att en bok är seg i början, då vet man att den verkligen är seg. Det var inte förrän Charmain började uppehålla sig i slottet som det verkligen hände saker. Fram tills dess kändes allt så flytande, jag kunde inte säga att NU har handlingen hoppat igång, det liksom bara flöt in i det.

Jag hade svårt för Charmain. För det första läste jag hennes namn som Chairman (=ordförande) och det störde mig rätt rejält. Jag kände inte heller att jag fick något direkt connection till henne förrän ungefär hälften av boken. Ett annat problem är att jag vill läsa den här boken som en Young Adult men det är inte det. När Charmain tänker och agerar på vissa sätt som klashar med min bild av henne som sjuttonåring blir det besvärligt...

Jag tycker att den här boken saknar tydlighet. Länge visste jag inte vart "hotet" i boken låg, vilka karaktärer jag skulle fokusera på, eller vart Charmain var på väg i sin berättelse. Jag ville veta mer om hennes och Peters förhållande, till exempel. Och slutet var alldeles för abrupt, det fanns fortfarande mycket mer att säga.

En bra grej är dock att varelsen som var deras fiende var sjukt läskig. Extremt läskig. (Vilket var bra, i en annars ganska odramatisk historia.)

Ärligt talat läser jag bara den här serien för att få mer Howl och Sophie. Det är där mitt hjärta ligger, och samtidigt som jag blir alldeles exalterad varje gång de nämns är det nästan inte nog. Jag förstår inte varför Diana Wynne Jones inte bara skrev fler böcker om dem direkt istället för att inkludera dem i andras berättelser?

Det blev till sist 6/10 poäng. Den hade sina ljusa stunder (= de scener när Sophie och Howl var med).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar