torsdag 17 september 2015

Recension: Finnikin of the Rock

(Beskrivning från Goodreads.)

At the age of nine, Finnikin's world is shattered by the five days of the unspeakable: the royal family of Lumatere is brutally murdered, an imposter seizes the throne, and a curse binds all who remain inside the kingdom's walls. Those who escape are left to roam as exiles.

Ten years later, Finnikin and his mentor, Sir Topher, are summoned to meet Evanjalin, a young novice with a startling claim: Balthazar, the heir to the throne of Lumatere and Finnikin's childhood friend, is alive, and she can lead Finnikin to him. Even as he suspects this arrogant young woman, Finnikin also begins to believe that Lumatere might one day be raised

(Jag har den fulaste omslaget av dem alla, men bry er inte om det!)

Inatt 00.36 läste jag ut den här boken. Och jag var i något av ett upplösningstillstånd.

Det första som är unikt med Finnikin of the Rock är hur mycket elände det är. Jag hade svårt att läsa vissa delar för att det var så jobbigt. Men i denna misär finns sanningar om vår värld. Att kunna inkorporera riktiga samhällsproblem i fantasy på det sättet är en av de sakerna jag älskar mest med genren.

Om vi sedan ska gå över till karaktärerna så, ja... Jag vet inte vart jag ska börja. Finnikin är lite osympatisk och självgod (á la Howl eller Quentin) men har också extremt mycket empati och viljekraft. Han känns som en verklig människa! Och Evanjalin... Aldrig har jag stött på någon som henne. Och då menar jag ALDRIG. Jag vet att jag sa att Cécile från Hidden Huntress var en av de bästa kvinnliga karaktärerna i YA, men nu tror jag att jag har hittat DEN bästa. Sättet Marchetta skriver relationer är oändligt intrikat och ibland förvirrande, men det är ju så det är med livet också.

Mysteriet/questet är inte helt tydligt från början. Det är MYCKET som händer på en gång och det är inte förrän i slutet som man ens kan börja pussla ihop alla bitar. Jag (som vanligtvis brukar vara ett eller två steg före) hade fullt upp med att hänga med i tempot. Det är utmanande läsning, men det blir bättre om man verkligen anstränger sig. Det är inte fantasy för nybörjare, om man säger så.

Jag skulle nog kunna babbla hur länge som helst om hur fruktansvärt imponerad jag är av den här boken och hur mycket jag älskade karaktärerna. Och när jag skrivit klart denna recension har jag säkert kommit på femhundra anledningar fler till varför den här boken är ett mästerverk, men det får räcka såhär. Jag tror ni har förstått vad jag försöker säga...

10/10 poäng. Himlastormande.

3 kommentarer:

  1. Jippiiiiieee! Känns som om jag inte stött på typ en ändå hundra procentig positiv recension om den här bland svenska bokbloggar. Men nu så. Nu ska den bli läst!!

    SvaraRadera
  2. Älskar den här serien så mycket! En utav mina favoriter <3 Och vad roligt att du tyckte om den!

    SvaraRadera
  3. Den här är väldigt sugen på att läsa :)

    SvaraRadera