måndag 11 augusti 2014

Recension av en ny favoritbok

Vandraren är en själ som precis kommit till Jorden efter att ha bott på åtta olika planeter. Hon inplanteras i kroppen av den tjugoåriga Melanie Stryder. Vandraren förväntar sig att värdkroppen ska vara lika mottaglig som de tidigare men fallet visar sig vara det exakt motsatta.

Snart finner sig Vandaren på en färd för att uppfylla sin, och Melanies, högsta önskan. Något Vandraren kanske måste plikta sitt liv för att genomföra.


Först och främst, jag konsumerade denna i form av en ljudbok vilket passade ypperligt eftersom jag höll på med en ommålning av mina väggar och mina bokhyllor (vitt). Jag hade lite problem med uppläserskan, hon lät ganska gammal och det stämde illa med bilden av Vandraren och Melanie. Men jag är ändå glad att jag började lyssna, annars hade det tagit betydligt längre tid för mig att plocka upp denna underbara berättelse!

Alltså, jag älskar Vandraren. Verkligen. Hon (lite svårt att könsbestämma, men jag tänker köra med ”hon”) var så principfast. Det märktes att hon var erfaren och stark, hon var så utomjordisk. Det var otroligt intressant att läsa ur hennes perspektiv, hon var gav det perfekta berättarperspektivet för den här historien. Om författaren valt Melanie hade inte berättelsen blivit lika stark och dynamisk.

Förhållandet Vandraren och Melanie emellan är nog det mest intressanta jag någonsin läst om. Jag uppskattar varenda aspekt av det, var det var och vad det blev och varför och hur. Det var så vackert.

Väldigt många moraliska och filosofiska aspekter tas upp i denna bok. Två medvetanden i samma kropp; vem tillhör kroppen och vem har rätt att bestämma över den? Sedan fanns ju också den enorma konflikten och kriget mellan själarna och människorna, vilket blev väldigt konkretiserat eftersom Vandraren och Melanie delade på samma kropp. Man fick se hur människorna behandlade själen till skillnad från människan.

Dessutom blev alla relationer väldigt tilltrasslade. Melanies känslor manifesterade sig på ett sätt i Vandraren men det betydde inte att hon ville att de skulle ta över. När Vandraren började känna saker som Melanie inte höll med om blev det hus i helvete. Särskilt när det kom till kärleksrelationerna blev detta extremt påtagligt. Och jag älskade det.

Världsuppbyggnaden i den här boken är fantastisk. Det finns inga hål, allt var så väl genomtänkt. Varje aspekt som man tvivlade på eller undrade över i början fick man svar på efter hand. Jag upplevde inga problem med några info-dumpar eller liknande, det var jättebra distribuerat. Scifi-aspekterna var så fantasifulla, jag är väldigt imponerad!

Jag älskar den här boken. Det var någon vecka sedan jag läste ut den nu men jag blir alldeles känslosam nu när jag skriver om den. Bokens längd kan nog få många att rygga undan, särskilt om man inte är van vid science fiction, men jag tycker att alla kan få ut något av den här berättelsen. Och om ni påbörjar boken, var beredda på att det dryper sci-fi i prologen men att det inte fortsätter så hela tiden. Snart kommer det bli en betydligt mer mänsklig historia.

I min läsdagbok gav jag denna 9,5 av 10 och det var för att jag var überkritisk när det gällde jämställdheten. Vissa saker som karaktärerna gjorde var lite svårt att rättfärdiga från ett feministiskt perspektiv. Men å andra sidan hade jorden övertagits av aliens så det var svårt att bedöma... Nu i efterhand så känner jag dock att den här boken är värd en fullpott. 10/10 poäng it is!

Titel: Genom dina ögon
Originaltitel: The Host
Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: ca 620
Utgiven: 2008

PS. Ni som sett filmen, är det något att ha? Är så himla sugen på att se den, men vill inte förstöra min bild av boken!

PS2. Det här är tydligen första delen i en trilogi. Och jag vet inte vad jag känner för det för det här känns så svårt att följa upp. Men om det (mot förmodan) kommer ut en uppföljare kommer jag gärna läsa den. Hur känner ni andra som läst denna? Vill ni ha fler böcker?

6 kommentarer:

  1. Har för mig att jag tyckte mycket om filmen när jag såg den häromåret, eller det är i alla fall vad jag minns av den, men har fortfarande inte lyckats ta mig igenom boken fastän jag haft den i min bokhylla sedan den kom ut ... så småningom, förhoppningsvis, haha.

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte tyvärr inte alls mycket om filmen... Jag älskade boken så otroligt mycket för att den var annorlunda, den fokuserade på frågor som: Vad gör oss mänskliga? Vem bestämmer vem som ska leva? Medan filmen mest kändes som att den fokuserade på kärleksrelationerna... Plus att jag tyckte att Melanies röst lät så onaturlig... Nä, filmen var inget för mig!
    Jag är med i team Inga Uppföljare! Jag tycker att berättelsen fick ett bra slut så jag vill inte att de ska försöka "suga" ut mer av historien. :)

    SvaraRadera
  3. Boken är verkligen superbra! När jag först hade läst ut boken var jag sugen på en till, men nu känns det lite konstigt om det skulle komma fler. Jag vet inte om jag skulle läsa dem eller inte. :)

    SvaraRadera
  4. Jag tyckte inte filmen förstörde boken för mig, snarare var det kul med en annan tolkning av historien. Men om du ska se den skulle jag rekommendera att vänta lite och inte se den för tätt inpå att du läste boken - då kanske intrycket av båda två blir sämre.

    Och sen måste jag fråga vad det var du tänkte på när det gällde jämställdheten? Det var så längesen jag läste boken att jag inte riktigt minns hur det var och jag kan tänka mig att mitt perspektiv på det har ändrats en hel del.

    SvaraRadera
  5. Svar: Tack för det utförliga svaret! Nu får jag nästan lust att läsa om boken bara för att leta efter sånt här och se vad jag skulle tycka i dagsläget. Men nej, får nog hålla mig.

    Speciellt det du sa att det var som att Melanies kropp tillhörde Jared är ju väldigt intressant! Tycker absolut att Jamie hade större "rätt" i så fall men han var ändå ett barn så att lägga allt på honom skulle också kännas fel. Spännande men svårt! Uppskattar hur som helst skillnaderna till Twilight!

    SvaraRadera
  6. Jag tyckte om filmen, men den är inte på långa vägar lika bra som boken. Jag skulle nog rekommendera att du antingen ser filmen när du har fått lite mer distans till boken eller går in med lägre förväntningar och är beredd på en lite annorlunda tolkning, med mycket fokus på kärleksrelationerna.

    Jag hoppas fortfarande på att det inte ska bli några uppföljare. Jag älskar slutet och vill inte se historien förstörd av menlösa uppföljare. Det kan ju omöjligt bli bättre än vad det redan är.

    SvaraRadera