lördag 22 februari 2014

Recension av Rekviem

SPOILERS FRÅN TIDIGARE DELAR I SERIEN FÖREKOMMER I RECENSIONEN!

Lena kämpar med att lära Julian om tillvaron i Vildmarken och att förhålla sig till sin första kärlek Alex. En krig rasar runtomkring.

Lenas barndomsvän Hana lever ett mycket annorlunda liv. Hon har blivit botad och hopparad med den blivande borgmästaren Fred Hargrove. Trots att hon har tillgång till både värme, vatten och elektricitet påverkas hon också av kriget.

Allting närmar sig sitt slut och det finns många frågor som måste besvaras. Vem kommer vinna? Vem kommer överleva? Vem kommer hon välja?


Jag fick den här boken som ett recensionsecemplar från förlaget. Tack så mycket för det!

Jag gillar början på den här boken. Pandemonium slutar ju en i gaaaaaaaaaaaanska stor cliffhanger och det var skönt att Lauren Oliver tog upp historien i princip direkt efter det.

Konflikten som Alex närvaro i Lenas grupp utgjorde tyckte jag ibland var bra och ibland ganska schablonaktig. Jag tyckte att hans agerande var fullständigt uppenbart, men Lena förstod inte alls och det fann jag lite störande. Dock så har hon ingen erfarenhet av kärlek alls (kärleken är ju en sjukdom för henne, inget som någon sjunger om eller gör film utav), så min referensram är lite större än hennes. Jag tröstar mig med det.

Den karaktär som jag fann mest fascinerande genom hela boken är Hana. Jag gillade verkligen henne i Delirium och jag tyckte att hennes och Lenas relation var väldigt fin. Nu fick vi ju se en helt annan sida av henne, den botade sidan, men Lauren Oliver lyckades göra hennes tankar väldigt nyanserande. Det får mig att fundera på om alla som blivit botade tänker som Hana eller om hon är en avvikelse... Intressant.

Kapitlen växlade mellan Lenas och Hanas perspektiv och varje gång det skiftade fick jag anstränga mig lite för att ansluta mig till den personens berättelse det växlade till igen. När man väl kom in i kapitlet var det dock oftast spännande och historierna flöt på väldigt bra.

Dock tyckte jag att slutet på Rekviem var väldigt fint. Jag har hört att vissa tycker det är ett ofullständigt slut och att de önskat mer, men det gör verkligen inte jag! Jag älskar faktiskt slutet. Jag tycker det är alldeles tillräckligt och det lät berättelsen få fortsätta inne i läsarens huvud, vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Många gånger är det Lauren Olivers formuleringsförmåga som gör att handlingen blir intressant. Hon kan verkligen få saker och känslor att uppdagas i ett helt nytt ljus och jag tänker: "ja, exakt, precis just så är det, precis så känns det". Det är mästerligt gjort. Ibland kunde jag stanna upp och läsa om en mening flera gånger. (Jag hoppades kunna absorbera lite av hennes kunskap och använda i mitt eget skrivande, jag erkänner.)

Jag har tänkt mycket på böckerna i den här serien. Jag tycker om Delirium bäst, utan tvekan. Anledningen till det tror jag är för att då var allt nytt och spännande, det var ett löfte snarare än en förhoppning att Lena skulle få uppleva kärleken och frågan var vad som skulle hända då? Hur skulle hon klara sig? Sedan så gick historien lite utför med Pandemionum. Att vara ute i Vildmarken är inte så himla spännande, enligt min mening. Även om det förekommer attacker och en del krigshandlingar i Rekviem så tyckte jag av någon anledning inte att det var så engagerande...

Sammanfattningsvis så tycker jag det här var en mycket bra bok, en stundtals spännande bok men ibland lite förutsägbar. Dock är en definitivt läsvärd och om du gillat de två tidigare delarna så måste du verkligen läsa klart serien! 7,5/10 poäng fick den av mig.

Titel: Rekviem
Originaltitel: Requiem
Författare: Lauren Oliver
Utgivningsår: 2013 på svenska
Antal sidor: 399

PS. Snyggast omslag EVER!

2 kommentarer:

  1. Jag både gillade och ogillade slutet. Det var ett passande slut för serien, men jag hatar öppna slut. Jag vill inte behöva tänka ut ett eget slut, det är inte därför jag läser böcker. :/ Kul att du gillade det dock. :)
    sv: Kul, själv så tyckte jag mycket om Shatter Me, men var inte så jätteförtjust i Unravel Me. Ignite Me var dock helt fenomenal, så jag hoppas du kommer tycka om dem när du läser dem. Alltid kul att maratonläsa dessutom. :) Ja, jag har ju läst både Under the Never Sky & Across the Universe. Är du intresserad av sci-fi så är det Across the Universe du ska läsa. Under the Never Sky känns mer fantasyaktig än sci-fi, även om man kan diskutera vilken kategori den hör hemma i. :) Dessutom är Across the Universe trilogin lite bättre, även om jag gillar båda serierna. Hoppas du läser, och gillar. :)

    SvaraRadera
  2. Jätte bra recension! Det känns som att vi tycker väldigt lika om boken!

    SvaraRadera