fredag 19 juli 2013

Benämningar på genrer

Hej! Nu är jag här igen. Och jag tänkte prata lite om hur jag benämner olika böcker enligt genre. Jag har nämligen fått lite frågor på det av min kära syster och dessutom kan det ju vara bra att ni förstår vad jag menar när jag säger "fantasy".

När jag beskriver min boksmak för folk så säger jag ofta bara fantasy eftersom det är enklast trots att jag vet att de då får fel uppfattning om vad jag läser för något. Då ser de framför sig trollkarlar med långt skägg, troll, jättar och liknande varelser medan jag menar böcker som innehåller magi i varierande grad.

Mina förklaringar behöver nödvändigtvis inte vara de officiella benämningarna, utan det är mer min åsikt. Bara så ni vet.

Fantasy

En bok som jag kallar fantasy handlar övervägande om magi. Det är ett krav att hela världen i boken ska utspela sig på en magisk plats, kanske ett påhittat land eller i ett annat universum. Dock ska de flesta karaktärer vara människor, som antingen får vara magiska/besitta krafter eller inte.


Exempel på detta är De Utvalda-serien av Kristin Cashore. I den serien är magin något naturligt och vanligt förekommande i ett antal påhittade kungadömen.  Det ligger liksom till grunden för berättelserna. Även om de också handlar om kärlek, vänskap och annat sådant viktigt så är det en fantasybok, just på grund av all magi.

Urban fantasy/Paranormal

Det här har jag börjat kalla böcker på senare tiden, innan jag började bokblogga fanns det bara "fantasy" och inget mer. Urban fantasy för mig är när en bok har en delvis magisk värld även om den till större delen utspelar sig på en verklig plats eller en plats som i grunden inte är magisk.

Eftersom folk ibland inte förstår vad jag menar med urban fantasy brukar jag också kalla det paranormala böcker. Alltså, det finns övernaturliga inslag men allting är inte magiskt.



Exempel på sådana här böcker är The Caster Cronicles av Kami Garcia och Margaret Stohl. Jag vet, det är jättemycket snack om magi i dessa böcker men handlingen är också djupt rotad i Amerikanska Södern och det är en lika viktig del. Detta är inte renodlad fantasy främst eftersom det inte utspelar sig i något påhittat kungadöme där magin är avslöjad och öppen för alla. I The Caster Crononicles är den invävd i den vanliga världen men ändå gömd. Hidden in plain sight. Det finns andra varelser är människor men huvudpersonerna ser ut som människor och har mänskliga egenskaper.

High fantasy

Detta använder jag för att beskriva de riktigt hardcore-böckerna där vanliga människor i princip inte existerar och handlingen utspelar sig i en magisk värld och karaktärerna vi får följa är påhittade. Alltså, övervägande del magiska varelser och färre människor (om några alls) i en fullt magisk värld. Den här genren brukar också spegla medeltiden mer är någon annan tidsålder.




Exemplet, The Hobbit av J.R.R. Tolkien. Jag skäms lite över att säga att jag inte har läst den här men det är väldigt tydligt efter att ha sett filmen. Jag undrar om vi ens får stöta på en enda människa, huvudpersonen är en fantasifigur i form av en hobbit som slår följe med dvärgar som leds av en trollkarl och de träffar på alver, troll och drakar. Man är klädd i tunga rustningar och utkämpar episka slag med orcher.

Middle Grade

Den här benämningen tycker jag också förtjänar en plats på denna lista eftersom även middle grade kan innehålla magi i olika nivåer. Det som däremot förenar dem är att de är skriva för lite yngre läsare, tio år och uppåt skulle jag nog säga. Eftersom barn gillar magi så har man slängt in lite sådant i en handling som ofta berör ganska stora ämnen som familj, ansvar, kärlek, mod och liknande. På så sätt blir det både utbildande/uppmuntrade till egna funderingar och spännande läsning.


Exemplet, Percy Jackson and the Lightning Thief av Rick Riordan. I första boken är Percy tolv år och serien följer sedan honom då han blir ett år äldre för varje bok. Perfekt för yngre ungdomar som får någon att se upp till och växa upp tillsammans med. Och så får man lära sig lite om livet samtidigt, Percy växer ju till exempel upp utan pappa.

Hur ser ni på det här? Är ni av en helt annan åsikt än mig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar