lördag 27 april 2013

Min nya bekantskap

Jag gillar Disney-filmer. Vem från 90-talet gör inte det, liksom? Enligt min erfaranhet hade dock alla vuxit upp med lite olika utbud av filmer. Jag till exempel hade Mulan, Hercules, Tarzan, Robin Hood och Lejonkungen 2 (obs inte ettan) som mina mest frekventa. En utav mina kära vänner var däremot mer utav en Snövit och de sju dvärgarna, Ringaren i Notre Dame och Aladdin-person.

Men för några dagar sedan stiftade jag en ny bekantskap av de fina tecknade Disney-filmerna. Nämligen Skönheten och Odjuret.


Det som slog mig mest var hur läskig Odjuret var! Jag hade ju i princip bara sett honom på bild innan och då tycker jag mest han ser hårig ut. Inte särskilt skräckinjagande. Men Odjuret i rörelse tyckte jag var jätteobehaglig. Hans rörelsemönster... Nej, jag tyckte det var lite läskigt... Inte läskigt så jag höll för ögonen direkt men lite sådär så jag smått höll andan när han hade sina värsta stunder.

Folk har faktiskt sagt till mig att jag liknar Belle men jag har ju inte kunnat hålla med dem förrän nu när jag har sett henne. Ja, jag är rätt lik Belle. För jag älskar också böcker. Hon var en väldigt modig karaktär, och extremt godhjärtad. Jag är rätt säker på att jag inte har förmågan att bli kär i en extremt temperamentsfull, otrevlig, allmänt läskig, hårig best som är ungefär tre gånger så stor som mig.

Handlingens fart tyckte jag var mycket trevlig. Dock kunde jag inte låta bli att tänka på hur denna handling hade kunnat utspela sig i en YA-bok. Då hade jag definitivt velat se mer av Odjurets karaktärsutveckling och hur hans och Belles relation sakta förändrades. Men för en Disney-film var det underbart så som det var!

Jag kan bara anta att de flesta av er har sett denna film, eller åtminstone känner till händelseförloppet, och därför tänker jag avslöja slutet här (gör det felstil bara ifall att). Jag tyckte att Odjuret hade kunnat få förbli ett Odjur. Belle hade ju visat att det var möjligt att älska någon som såg så förskräcklig ut då borde hon också ha fått leva med det sedan. Det blir lite klyschigt och jag undrar vad budskapet blir för ett barn. Antingen så är det att man kan gilla någon som ser ful ut men inte älska och gifta sig med den, eller att när man väl älskar någon blir den vacker i ens egna ögon...

Vad tycker ni om den här filmen? Vad säger ni om slutet? Och herregud, vad heter Odjuret egentligen?!

Klicka på videon så får ni se hur trevligt det är! Jag hade velat vara vän med Belle. =ch ytterligare en liten fundering; vad jobbigt det hade varit om läsning varit så ringaktat nuförtiden som då. I så fall vore i stor knipa allihop...

6 kommentarer:

  1. Vill du läsa den i bokformat finns ju t.ex. Alex Flinns tolkning "Beastly" :)

    SvaraRadera
  2. Jag älskar disneyfilmer jag också! Och denna film är inget undantag... Odjuret heter Adam tror jag, men det är kanske fel.

    SvaraRadera
  3. Men vad säger du Beate? Du faller ju alltid för de håriga, allmänt läskiga och tre gånger så stora killarna! Ljug inte nu!

    Det är lite synd med slutet ja. Jag tror nog snarare att bilden blir typ, du måste ändra ditt utseende för att få behålla den du älskar. Sjuka värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyst, Louise! Det är ju en hemlighet........

      Och Disney-filmer som ska vara så bra för barnen! Lite konstiga vibbar skickar de allt ''/

      Radera
  4. Sv: lycka till med proven :) Jag läste Beastly för ganska länge sedan, men jag minns att det var en ganska rolig omtolkning på Skönheten och Odjuret. Den utspelar sig liksom idag, och så hade boken några konstiga "chatt-passager" mellan varje kapitel. Men den var kul! Så jag rekommenderar den :) Finns både på svenska och engelska

    SvaraRadera
  5. Haha, jag tyckte alltid som barn att han var mycket bättre som odjur än som prins! Och tydligen heter han Adam som människa. (Jag var tvungen att googla det.)

    SvaraRadera