tisdag 26 februari 2013

Les Miserables filmrecension-ish!


Jag har en helt ny definition på vad som är en bra film...


Alltså, sångerna! Skådespelarna sjunger varje tagning live och det blir så himla känslosamt och starkt. I början tänkte jag lite på att de faktiskt sjunger ut handlingen men efter någon minut var jag så uppslukad av de vackra melodierna att jag inte tänkte på det. Jag är oerhört imponerad! Och detta soundtrack kommer att hamna i min ägo ganska snart.

Det som nu följer kommer bli mig som lovprisar olika skådespelare. Bara så ni är förvarnade.


Anne Hathaway. Jag har sett dig i En Prinsessas Dagbok och en del andra småsöta tjejfilmer men ALDRIG hade jag kunnat trott att du kunde sjunga sådär! Du har min eviga respekt som sjöng I Dreamed A Dream på det uppriktiga och hjärtskärande viset.


Efter denna första scen visste jag att du skulle vara perfekt, Hugh Jackman. Det är det enda jag har att säga.


Hur, jag undrar HUR kan du sjunga så förbaskat ljust och dessutom vara så himla vän att man bara storknar?! Du var jätteduktig i Mamma Mia, Amanda Seyfried, men att du kunde sjunga så himla tekniskt svåra stycken var mig för mig helt obegripligt innan denna film. 


Eddie Redmayne, en av de stora manliga protagonisterna och kärleksintresset. Söt som socker är du ju och det var inget fel på sången heller, även om hakan darrade av ansträngningen att hålla i tonerna.


Jag hade aldrig hört talas om dig förut Samantha Barks, men du imponerade på mig. Din karaktär hade levt ett hårt liv och din midja var så smal att jag höll på att tappa andan men du sjöng väldigt vackert. Jag hejade nästan på dig i kärlekstriangeln eftersom du hade funnits vid hans sida hela livet och den andra bara hade varit med i en ynka dag!


Men det var nog när du dök upp som mitt hjärta på riktigt smälte. Så jäkla grym var du, unga Daniel Huttlestone! Din accent var typ bäst och din sång och ditt mod och allt med dig var bara så himla awesome.

Jag tänker inte säga lovpris någon mer skådespelare (även om Russel Crowe också förtjänar en liten eloge, eftersom min syster tyckte bäst om honom) och inte heller något om manuset. Det är ju Les Miserables och de flera känner nog till storyn. Jag gjorde inte det när jag gick och såg den men det gick fantastiskt ändå.

Extremt nära, inspirerande, känslosam och vacker film. Min favorit. Of all times. I love it.

10/10 poäng!

2 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig! Det var nästan en månad sedan jag såg den första gången, och jag lyssnar fortfarande på soundtracken varje dag. Jag gick till och med på bio SJÄLV för att få se den igen hah. Faktum är att jag sitter och kollar på någon uppsättning av musikalen som finns på YouTube just nu haha. Antar att jag nog bara vill säga att jag känner igen mig i det du säger - ordet "favoritfilm" har fått en helt ny betydelse.

    SvaraRadera
  2. Jag blir riktigt sugen på att se den här nu! Tänkte läsa boken, men den är ju så sjukt lång! Men kanske blir till att läsa den ändå i sommar :)
    SV: Jag är också väldigt sugen på det! Men man måste ju liksom känna att man har tid så att det blir bra, annars blir det ju tråkigt... Men jag tror att jag kommer att skaffa ett konto snart i alla fall ;)

    SvaraRadera