måndag 18 februari 2013

En rätt vanlig paranormal romance...


Nikki har tillbringat ett decennium i underjorden tillsammans med Cole, vilket har förverkat alla hennes känslor.  Tiden som däremot har gått i den verkliga världen är bara ett halvår, och när Nikki återvänder, trasig, förvirrad och skuldbelagd, går alla ut från att hon försvann på grund av ett drogberoende. Anledningen till att hon återvänder i sex månader för att sedan förbrukas av Tunnlarna som alstrar energi åt underjorden är att hon vill ställa att till rätta med sin familj och träffa Jack, pojken som höll henne vid förnuft i ett helt decennium.

Men allt eftersom tiden går inser Nikki att det inte var för någon annans skull än sin egen som hon återvände och att de alla kanske hade klarat sig bättre utan henne. Hennes nära och kära blir indragna i kampen mot Cole och kampen mot klockan. Finns det ett sätt att undvika Tunnlarna och kommer de hitta lösningen i tid?

Framsidan är rätt cool, men jag gillar inte
den beigea bakgrunden...

Början på denna bok var ganska stark, den fångade definitivt mitt intresse, men trots detta kände jag inte att jag var riktigt inne i boken förrän det gått ungefär sextio sidor. Jag kände mig lite avskärmad från Nikki och förstod inte helt hennes prioriteringar.

Nikki hade en tioårig bror men ändå tillägnades han ändå bara två eller tre scener! Detta gjorde mig frustrerad på Nikki (som jag föresten tycker är ett väldigt fult namn…). Det enda jag riktigt hade koll på när det kom till hennes personlighet var att hon var absolut jättekär i Jack. Under den ytan tyckte jag tyvärr inte att det fanns så mycket mer. Lite obligatorisk skuldmedvetenhet, men annars inget.

Det var ett problem jag hade i allmänhet, karaktärerna kändes inte så verklighetstrogna. Det var som att författaren hade tänkt att ”jag ger alla en smått deppig bakgrundhistoria så slipper jag hitta på andra karaktärsdrag, då har jag deppigheten att falla tillbaka på”. Och det gick inte riktigt hem hos mig.

Jack och Nikkis relation tyckte jag var lite överdriven. I vanliga fall brukar jag inte ha något problem med sådant men just här tyckte jag det blev för mycket, med deras eviga kärlek och Jack envisa försök att närma sig Nikki efter att hon kommit tillbaka även om hon inte gav honom någonting tillbaka!

Historien hoppade mellan innan Nikki hade gått ner i underjorden med Cole, händelserna som ledde fram till detta, och vad som hände efter att hon hade kommit tillbaka igen. Jag misstänker att det var detta stildrag som gjorde att jag inte kom in i boken så snabbt. Det var effektfullt ibland men jag tror att jag är mer av en kronologisk tjej…

Det var en helt okej bok, lite för mycket kärlek (tänk att det någonsin skulle komma ur min mun!), lite för lite familjerelationer och lite för lite karaktärsdrag… Och jag ber om ursäkt men slutet berörde mig heller inte så mycket…

6/10 poäng.

Titel: Everneath
Författare: Brodi Ashton
Serie: Everneath #1
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 370

PS. Om några dagar kommer ett diskussionsinlägg med denna bok som grund att publiceras här, bara så ni vet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar