torsdag 27 december 2012

Taylor Swifts "Red"


Taylor Swift är en av mina absolut jättebästa artister. Jag har alla hennes tidigare album och när jag fick redan på att hon skulle släppa ett nytt i tid för jul var det helt självklart att jag skulle önska mig det! Och jag fick det med! Yeay! Dock vill jag gärna prata lite om denna skiva, lite som en recension men med mindre struktur och mer allmänna tankar.

Varje skiva som hon har släppt har hon skrivit ett litet förord till och nu, till Red, har hon förklarat att färgen står för den förtärande, passionerade och hämningslösa kärleken, som har förmågan att kunna slita en i stycken. Det är sådan kärlek hon har fokuserat på att skriva om nu. I förordet för Fearless stod det att fearless inte handlade om att vara utan rädslor utan att det var fearless att till exempel avsluta ett destruktivt förhållande. Speak Now handlade om att man borde tala ut, och att varje låt på skivan var skriven med en speciell människa i åtanke. Det faktum att hon alltid skriver sådana här grejer gillar jag verkligen. Det är omtanke och fundering bakom alltihop. Eloge!

Låten här nedanför skulle jag vilja inleda med att prata lite om. Tryck gärna på play och lyssna samtidigt som ni läser!



Introt låter så himla mycket som Raise your glass med P!nk! Jag kan inte tänka på något annat... Den handlar om att vilja vara lite vild och galen, sådär som man är när man är 22 år gammal. I refrängen, när hon sjunger "everything will be alright, if you keep me next to yoooou" så låter "you" väldigt nasalt. Inte särskilt vackert, faktiskt. Och det är så mycket elektriska pop-ljud! Så brukade inte Taylor Swift låta...

Detta är inte en officiell video, utan en fan-made men jag är ganska säker på att den är icke-pitchad...


Den är denna Taylor Swift som jag älskar! Hur mysig och bra som helst! Det är en hel historia som spelas upp för en och sången kompletterar allting på ett underbart sätt. Love!


Åh, så vackert! Inte ett dugg pretensiöst eller elektriskt alls, detta går hem för mig direkt. Jag tycker att hon på sätt och vis skriver poesi och sedan tonsätter det. Det blir så uttrycksfullt, som när hon sjunger "I think it's strange that you think I'm funny, 'cause he never did" och "...thinking all love ever does is break, and burn, and end...". Vid det sista får jag nästan rysningar! Brabrabra!

Den sista låten har jag inte så mycket att kommentera på, bortsett från att det är en duett med Ed Sheehan! Ville bara påpeka det lite grand...


Taylor har inte helt klivit ifrån sitt ursprungliga countrysound, men det har fått stå väldigt, väldigt mycket i bakgrunden på denna skriva, något som jag tycker är synd. Det är som bäst när det är avskalat från alla elektroniska dunkadunka-ljud. Red hade mycket att leva upp till men klarade inte helt testet... Känslan är inte helt hundra och vissa låtar var verkligen inga favoriter (typ 22...). Dock finns det flera guldkorn och hon är fortfarande en av de bästa nutida artisterna enligt mig!

Hoppas ni uppskattade detta musikinlägg och inte är arga på mig för att jag inte nämner en enda bok!

1 kommentar:

  1. Vad kul att du fick den i julklapp:D Även om jag verkligen gillade hennes country-sound i de tidigare skivorna måste jag nog säga att jag gillar RED med, den är liksom bra på sitt egna vis. Märker att jag hela tiden byter favorit, och har nog haft de flesta av låtarna som favorit i minst en dag. Just nu är det Everything has changed:D

    SvaraRadera