tisdag 11 december 2012

Författare... eller berättare?

Jag läste en bok förra månaden till svenskan (om ni är nyfikna så var det Med hatet som drivkraft av Patrik Asplund, faktiskt en ganska okej bok) och då kom jag att tänka på en sak. Det är något som jag nog har observerat tidigare men inte satt ord på förut. Och det är att det finns författare.... och så finns det berättare.

Författare är smått knepiga människor, med svarta baskrar och hjärtesorg. Nej, det är de så klart inte, men allvarligt talat så tror jag att författare bär på något slags svårmod. Detta svårmod kan ta sig uttryck på olika sätt (man behöver inte gå runt och ha hjärtesorg, känna sig missförstådd av världen eller som ett ännu icke upptäckt geni, man kan men man behöver inte), men vad detta ultimat utmynnar i är skrivande.

Text. Med känsla och själ och hjärta.

Det upplevs som om författarens ord kramar runt ditt hjärta, det riktigt smärtar av känsla. Man känner hur orden svävar och med lätta vingslag landar i bröstet för att sedan ligga där och påminna dig om känslan av just de orden och hur de fick dig att känna.

Jane Austen i filmen "En ung Jane Austen". Solklar författare.

Berättaren kan också vara passionerad över det hen berättar, men enligt min uppfattning är det olika saker. Berättaren berättar sin berättelse och det kan hen göra med prestige och fina ord, men svårmodet finns inte närvarande. Den där kramande, sugande känslan är inte där, och jag tror att det är vad som skiljer en berättare från en författare.

Jag försöker inte säga att berättare är sämre än författare, eller att författare är sämre än berättare. Jag vill bara mena på att det kanske finns någon slags skillnad. Författande kan vara känslostormande, engagerande och sorgligt - saker man önskar av en bra text. Berättande kan vara roligt, spännande och fantasifullt - saker många också strävar efter i sitt skrivande, inte något att förringa. Kanske är det till och med en blandning av dessa karaktärsdrag som är det mest idealiska? När det är perfekt avvägt med hjärtknip och spänning som det är som bäst?

Dock är jag ganska övertygad om att jag själv är mer dragen till författarna än berättarna, i både läsande och skrivande...

Har ni några intressanta tankar om detta?

1 kommentar:

  1. Jag tycker en kombination är det bäst, en som både kan berätta en bra historia och skriva och beskriva den bra! ^^

    SvaraRadera