onsdag 31 oktober 2012

The Pledge


The Pledge blev utläst på flygplanet mellan London och Stockholm, här kommer nu en recension!

Charlaina lever i ett land där människorna har blivit segregerade med hjälp av språk. Det är absolut förbjudet att kännas vid någon eller titta någon i ögonen som talar ett högre stående språk än en själv, straffet är döden.

Charlaina kan förstå alla språk, en förmåga som lätt skulle kunna få henne dödad. En kväll när hon och hennes vän Brooklynn är på en klubb träffar hon på ett gäng killar som talar ett språk som hon aldrig har hört förut.

Landets drottning är gammal och sjuk och rebeller hotar utanför huvudstadens murar men Charlaina kan inte låta bli att tänka på det okända språket och på en av killarna som talat det.

(Charlaina var inte ens mörkhårig!)

En grej som jag tyckte var väldigt bra var att det var kvinnliga arvingar och härskare som var standard här. Det var en intressant twist på det hela och jag tyckte att det kändes väldigt girl power-ish ända tills en manlig karaktär filosoferade i boken en gång och tänkte på att han aldrig skulle vilja ha det ansvaret. Alltså: när en kvinnlig ledare är standard är den posten inte längre åtråvärd för männen, medan det i vårt samhälle idag är väldigt åtråvärt att uppnå männens position som ledare för kvinnor. Detta störde mig.

När Charlaina och Brooklynn var på klubben så var kärleksintresset, Max, en av killarna som talade det okända språket. Han sökte upp Charlaina och efter ungefär tre meningar yttrade han orden: ”vet du inte hur vacker du är?”. Detta stör mig också. Killar beter sig inte så på riktigt, och jag tycker att det är en väldig skillnad på ”vad vacker du är” och ”vet du inte hur vacker du är”. Man lägger liksom över ansvaret på den oftast inte-medveten-om-sin-egen-skönhet och osäkra tjejen. Det blir helt enkelt för klyshigt.

Charlaina och kärleksintressets relation var också någonting som störde mig. Hon var fast besluten att inte få låta honom veta hur attraherad hon var av honom och avspisade honom gång på gång och han fortsatte söka upp henne. Jag förstår således inte Max intresse för henne, hon gav honom inte mycket till gensvar men han fortsatte enträget att bedyra sig för henne. Av de små kapitel där man fick läsa ur hans point of view verkade han till och med lite creepy. Läskig stlaker-varning på honom alltså, förlåt mig.

Brooklynn var en dålig kompis. Hon drog med sig Charlaina till klubbar och när de väl var där ignorerade hon henne totalt. Jag förstod inte varför Charlie (Charlainas smeknamn) fortsatte umgås med henne. Dock blir det lite extrapoäng för intressant karaktärsutveckling, även om det borde ha funnits spår av sagda förändring tidigare i boken. Då hade det inte känts så random. Charlies andra bästa kompis Aron existerade i princip inte. En halv sida gavs till att beskriva deras långa och stadiga vänskap, sedan dök han inte upp igen förrän långt senare. Det kändes som om författaren bara slängde in honom för att han skulle vara bra att ha senare och bemödade sig inte med att ge honom och Charlie en riktig relation. (Och what’s up med att han bär Charlies och Brooklynns väskor till skolan?!)

En störande sak till bara (SPOILER ALERT!), på slutet när Charlie hade blivit drottning så var det plötsligt ingen tvekan om att hela klassystemet skulle ändras, det var helt självklart, trots att hon varit så himla ovillig innan dess. Till exempel när hon pratade med rebellerna, då blev hon alldeles till sig vid tanken på förändring och ifrågasatte deras mål och tyckte att det var fel. Det kändes dumt att man inte fick följa hennes tankegångar när hon tog beslutet om förändring. Hur resonerade hon? Vad var det som fick henne att ändra sig? (SPOILER SLUT!)

Jag har några bra saker att säga om boken också. Den första är språket. Det blev jag riktigt fäst vid och det känns som om det enbart kan vara skälet till att plocka upp nästa bok i serien, The Essence. Och jag gillade Angelina väldigt mycket också, fyraåringen var den bästa karaktären av alla. Mer syskonrelationer i böcker, tack! Dessutom var den, trots alla uppenbara brister, väldigt spännande och gripande. Den var lättläst och det var mycket action, alltså ville jag fortsätta läsa.

Jag gav den 6/10 på grund av ovanstående skäl.

Titel: The Pledge
Serie: The Pledge #1
Författare: Kimberly Derting
Utgivningsår: 2011
Sidantal: 380

PS. Har någon läst hennes andra serie The Body Finder? Är den bra? Borde jag läsa den istället för denna serie?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar