måndag 8 oktober 2012

Härligt oärligt

Katarina Bishop är femton år och i hela sitt liv har hon hjälp sin familj att uträtta stölder. Nu vill hon däremot försöka leva ett vanligt liv på en vanlig skola, men planerna grusas snabbt när den sextonåriga mångmiljardären Hale får henne relegerad. Hon behövs för ett jobb till...

Arturo Taccone saknar fem ovärderliga tavlor och tror att Kats pappa har tagit dem. För att rädda sin pappa måste hon hitta på ett sätt att återge tavlorna till Arturo och gå i fotspåren av den ökända Visily Romani.


Först och främst: tack så jättemycket Hanna som anordnade tävlingen i vilken jag fick denna bok i! Nu, vidare till recensionen...

Jag hade svårt att komma in i boken. Det tog ungefär femtio sidor innan jag kände att jag fått grepp om den. Jag förstod liksom inte riktigt jargongen i boken, dialogerna kändes förvirrade och jag var tvungen att läsa om vissa delar tre gånger för att förstå ungefär vad som menades, vilket var både tröttsamt och jobbigt.

Själva skrivspråket och berättarperspektivet var ganska annorlunda, ibland var det bra och ibland blev jag bara frustrerad. Det var skrivet i tredje person men själva perspektivet kunde hoppa så att man plötsligt berättande om själva skeendet utan någon person inblandad alls och gav hintar om framtiden. Detta var säkert för att skapa spänning och dynamik men jag tyckte det blev lite spretigt. Trots att jag inte förstod vad som stod eller vad det betydde ibland så gillar jag språket. Här har jag ett litet utdrag som jag fastnade för och som jag tycker gestaltar det som jag tyckte bra om med språket:


Katarina Bishop var femton år. Bara femton. Hennes vänner som också var skurkar (läs det ordet tio gånger och inse sedan vilket otroligt roligt ord det är!) var i samma ålder. Jag tyckte att det kändes lite för osannolikt och otroligt för att kunna acceptera det. Hon var en helt okej huvudkaraktär men jag vet inte riktigt om jag köper hela konceptet. Fast det kanske inte ska köpas, bara avnjutas...

Jag fick en distinkt känsla genom hela boken att det egentligen var en film. Jag kan verkligen se det hela framför mig, scenerna och kameravinklarna, och det skulle vara en sjukt bra film också! Det skulle vara som Ocean's filmerna fast med ungdomar och allting skulle vara allmänt awesome. Det skulle också vara en sådan film som man skulle behöva se flera gånger för att riktigt förstå allting.

Boken innehåller många stereotyper... Den snygga och smarta miljardären som är en del av Kats liv men inte riktigt tillhör "familjen" (ett relativt begrepp i denna bok), tekniker-killen som är liten, blond och nervös, ett par buffliga bröder som gillar att spränga saker, Kats kvinnliga kusin som har långa ben och alltid kort kjol. Jag kunde inte sätta in Kat själv i något speciellt fack, men de andra var verkligen påtagliga. Det poängterades också att Kat alltid varit som en av killarna, och under en del av boken så skulle hon ha en förklädnad som tydligen framhävde hennes kvinnliga sida mer vilket gav utlopp för jättemånga kommentarer om hennes ben och att hon faktiskt hade bröst av killarna. Vad är detta för något egentligen? Det kändes mest sexistiskt och jag förstod inte alls varför hon inte sa ifrån! Och om de jobbat ihop så länge så borde de ju ha upptäckt hennes bröst för länge sedan i någon annan täckmantel? Inte okej!!!

Och jag behöver också prata lite om en annan karaktär (SPOILER ALERT!) denna Nick som Kat hittar mot slutet av boken och som får hoppa på deras uppdrag. Jag kan inte låta bli att jämföra honom rakt av med ficktjuven Linus i Ocean's filmerna, det var ju nästan exakt lika! Och att han tydligen var Interpol-kvinnans son, hela den grejen när det avslöjades kändes så himla random. Först förstod jag verkligen ingenting, sedan lämnade de honom där och sen hjälpte han till att ta fast tjuven. Jag tyckte verkligen att det bara kändes himla skumt... (SPOILER SLUT!)

5/10 poäng fick boken för den var inte dålig, jag kunde bara inte slappna av när jag läste den och den gjorde mig förvirrad. Jag läste dock på Goodreads om nästa bok i serien Uncommon Criminals och den verkade ha en touch av övernaturligt i sig, så den känner jag mig ändå lite sugen på att läsa...

Titel: Härligt oärligt
Originaltitel: Heist Society
Serie: Heist Society #1
Författare: Ally Carter
Utgivningsår: 2012 i Sverige
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 293

2 kommentarer:

  1. Oj va konstigt skrivet... har hört så blandat om den här serien nu att jag inte alls vet om jag vill läsa dem eller inte.

    Blir iallafall inte på svenska.

    SvaraRadera