onsdag 31 oktober 2012

Bokrensning och NaNoWriMo

Idag har jag rensat i mina hyllor. Alltid en fin sysselsättning. Och faktum är att jag denna gång faktiskt rensade utan mercy (vad heter det på svenska nu igen... nåd, just det!). Jag har rensat bort 40 stycken böcker!

Här är några av dem:


Jag rensade inte bort dessa för att de är dåliga (många har jag inte ens läst) utan för att de inte får plats på mina hyllor och jag inte tror att jag kommer läsa dem på ett tag. Några ur högen kommer jag troligtvis vilja läsa någon gång, men när den dagen kommer så kan jag låna den på biblioteket istället för att de ska ha stått och samlat damm på mina hyllor i flera år.

Många av de bortrensade böckerna köpte jag i början på min bok-besatthet, jag köpte allt som var billigt och i bra skick. Nu vet jag vad det är för slags böcker jag vill spendera min tid och mina hyllor med, då är de är böckerna som jag köpte först överflödiga. Nu har jag plats med en paradhylla, med olästa vackra böcker som är lättillgängliga som jag kan stryka över ryggarna och lukta lite på när jag känner för det och en hylla där jag har vackra lästa böcker som är bland det första man ser när man kommer in i mitt rum.

Och så NaNoWriMo... Som börjar imorgon. I mitt allra första inlägg här så skrev jag att jag laddade inför den nationella bokskrivarmånaden, men, tja... Det blir nog inget sådant för mig i år. Anledningar:

  1. Det börjar IMORGON! Jag blir nervös.
  2. Om jag ska göra detta vill jag ha en helt ny bokidé att börja på, nu har jag cirka en femtedel kvar av den jag håller på med, och det blir fel.
  3. Jag vet inte om jag törs avskärma allt och alla i en månad för att få ner 50 000 ord. Är det värt det?
Därför tänkte jag bara sätta upp ett litet eget mål som lyder såhär: skriva klart manuset jag jobbar på nu.

The Pledge


The Pledge blev utläst på flygplanet mellan London och Stockholm, här kommer nu en recension!

Charlaina lever i ett land där människorna har blivit segregerade med hjälp av språk. Det är absolut förbjudet att kännas vid någon eller titta någon i ögonen som talar ett högre stående språk än en själv, straffet är döden.

Charlaina kan förstå alla språk, en förmåga som lätt skulle kunna få henne dödad. En kväll när hon och hennes vän Brooklynn är på en klubb träffar hon på ett gäng killar som talar ett språk som hon aldrig har hört förut.

Landets drottning är gammal och sjuk och rebeller hotar utanför huvudstadens murar men Charlaina kan inte låta bli att tänka på det okända språket och på en av killarna som talat det.

(Charlaina var inte ens mörkhårig!)

En grej som jag tyckte var väldigt bra var att det var kvinnliga arvingar och härskare som var standard här. Det var en intressant twist på det hela och jag tyckte att det kändes väldigt girl power-ish ända tills en manlig karaktär filosoferade i boken en gång och tänkte på att han aldrig skulle vilja ha det ansvaret. Alltså: när en kvinnlig ledare är standard är den posten inte längre åtråvärd för männen, medan det i vårt samhälle idag är väldigt åtråvärt att uppnå männens position som ledare för kvinnor. Detta störde mig.

När Charlaina och Brooklynn var på klubben så var kärleksintresset, Max, en av killarna som talade det okända språket. Han sökte upp Charlaina och efter ungefär tre meningar yttrade han orden: ”vet du inte hur vacker du är?”. Detta stör mig också. Killar beter sig inte så på riktigt, och jag tycker att det är en väldig skillnad på ”vad vacker du är” och ”vet du inte hur vacker du är”. Man lägger liksom över ansvaret på den oftast inte-medveten-om-sin-egen-skönhet och osäkra tjejen. Det blir helt enkelt för klyshigt.

Charlaina och kärleksintressets relation var också någonting som störde mig. Hon var fast besluten att inte få låta honom veta hur attraherad hon var av honom och avspisade honom gång på gång och han fortsatte söka upp henne. Jag förstår således inte Max intresse för henne, hon gav honom inte mycket till gensvar men han fortsatte enträget att bedyra sig för henne. Av de små kapitel där man fick läsa ur hans point of view verkade han till och med lite creepy. Läskig stlaker-varning på honom alltså, förlåt mig.

Brooklynn var en dålig kompis. Hon drog med sig Charlaina till klubbar och när de väl var där ignorerade hon henne totalt. Jag förstod inte varför Charlie (Charlainas smeknamn) fortsatte umgås med henne. Dock blir det lite extrapoäng för intressant karaktärsutveckling, även om det borde ha funnits spår av sagda förändring tidigare i boken. Då hade det inte känts så random. Charlies andra bästa kompis Aron existerade i princip inte. En halv sida gavs till att beskriva deras långa och stadiga vänskap, sedan dök han inte upp igen förrän långt senare. Det kändes som om författaren bara slängde in honom för att han skulle vara bra att ha senare och bemödade sig inte med att ge honom och Charlie en riktig relation. (Och what’s up med att han bär Charlies och Brooklynns väskor till skolan?!)

En störande sak till bara (SPOILER ALERT!), på slutet när Charlie hade blivit drottning så var det plötsligt ingen tvekan om att hela klassystemet skulle ändras, det var helt självklart, trots att hon varit så himla ovillig innan dess. Till exempel när hon pratade med rebellerna, då blev hon alldeles till sig vid tanken på förändring och ifrågasatte deras mål och tyckte att det var fel. Det kändes dumt att man inte fick följa hennes tankegångar när hon tog beslutet om förändring. Hur resonerade hon? Vad var det som fick henne att ändra sig? (SPOILER SLUT!)

Jag har några bra saker att säga om boken också. Den första är språket. Det blev jag riktigt fäst vid och det känns som om det enbart kan vara skälet till att plocka upp nästa bok i serien, The Essence. Och jag gillade Angelina väldigt mycket också, fyraåringen var den bästa karaktären av alla. Mer syskonrelationer i böcker, tack! Dessutom var den, trots alla uppenbara brister, väldigt spännande och gripande. Den var lättläst och det var mycket action, alltså ville jag fortsätta läsa.

Jag gav den 6/10 på grund av ovanstående skäl.

Titel: The Pledge
Serie: The Pledge #1
Författare: Kimberly Derting
Utgivningsår: 2011
Sidantal: 380

PS. Har någon läst hennes andra serie The Body Finder? Är den bra? Borde jag läsa den istället för denna serie?

Tillbaka från London

Hej och godmorgon! Jag är nu hemma! Skönt, men lite melankoliskt...

Jag har haft det helt fantastiskt och det kommer dyka upp ett inlägg som berättar mer vad jag gjorde och såg och åt i London senare (har inte haft tid att ladda in alla foton som tagits ännu). Jag kommer också att göra ett helt separat inlägg där jag berättar om The Making of Harry Potter (OMG!!!), eftersom jag har så fruktansvärt många bilder och jag tror att det skulle många av er vara ganska nyfikna på att få se.

Jag har shoppat en hel del, bland annat 9 böcker. NIO BÖCKER! Förstå att det var lite svårt för mig att få plats med alla i min resväska... Men nu ligger dem i alla fall här bredvid mig i en fulländad hög, och jag kommer göra en book haul och visa dem alla för er när jag har tid. Troligtvis någon gång i veckan eftersom jag också har höstlov (yeay!).

Apropå årstider, hos mig är det snö! Vi blev hur chockade som helst när vi kom tillbaka till Sverige och insåg att det faktiskt låg snö på sidan av vägen, och att det ligger kvar!

Min fina bakgård med snö på (det föll när jag tog kortet men det syns nog inte...)
Det hade även kommit ett nytt nummer av Skriva som låg och väntade på mig så snällt. Självklart var jag tvungen att bläddra i den samt dricka te (ur en väldigt speciell mugg som jag kommer visa er senare!!!), fastän jag var så trött att jag knappt orkade ha ögonen öppna.


PS. Det är inte min bokhylla i bakgrunden, jag lånade mina föräldrars.

onsdag 24 oktober 2012

Imorgon åker jag!

Imorgon klockan halv sju kommer jag att lämna mitt hem och ungefär klockan 12 (lokal tid) kommer jag befinna mig i Storbritanniens huvudstad!!!

Jag återvänder på tisdag och det kommer inte komma upp några inlägg innan dess, tyvärr. Men jag kommer med allra största säkerhet ha många roliga saker att dela med mig av sedan, håll ut mina bokiga vänner!



Första bilden är på mig i Notting Hill Bookshop i London 2011 (även kallas Himlen), och det andra är på det kända köpcentret Harrod's!

See ya!

Alice's Adventures in Wonderland

Jaha. Då var man en sådan. En sådan som har läst Alice i Underlandet.

Alice sitter och lyssnar på hennes storasyster som läser högt ur en bok när hon får syn på en vit kanin med en väst. Hon följer efter den ner till ett land där i princip allt kan hända, till Underlandet.


Jag valde främst denna bok just nu eftersom den är väldigt kort och jag ville ha något som jag kunde läsa ut på några dagar, så att jag skulle slippa ta med mig en halvläst bok i packningen imorgon. Därför var det ganska kul när jag märkte att jag tyckte mycket om den!

Alice är väldigt speciell. Någonstans i början (försökte hitta citatet men lyckades inte) så berättar berättarrösten att Alice var en liten flicka som gärna låtsades att hon var två personer. Redan där var jag väldigt fast vid den självständiga och modiga flickan. Hon tar det mesta med ro och har alltid väldigt intressanta iakttagelser att dela med sig av till varelserna nere i Underlandet.

Här har vi ett litet citat samt en illustration av Alice, av vilka det fanns lite här och där i boken.

Skrivsättet var väldigt bra också. Det var berättande och använde sig av parenteser, vilket jag tycker är väldigt ovanligt. Språket ringade liksom in allting väldigt fint, och på många ställen i boken fanns det små verser som var jätteroliga och underfundiga att läsa. Lewis Caroll (eller Charles Ludwidge Dogson, som han heter egentligen) har alltså ett väldigt fint språk och väljer att använda det på ett mycket speciellt sätt i en mycket speciell bok. Och det gillar jag!

Det finns väl inte så mycket mer att säga. Själva handlingen och varelserna var väldigt underliga, bisarra och ologiska men samtidigt väldigt trovärdiga. Jag gillade dem. Det var helt enkelt väldigt roligt att läsa om Alice äventyr i Underlandet och jag tycker verkligen att ni som inte har läst denna än ska göra det. Den var lättläst, underhållande och en klassiker!

Den fick 8/10 poäng, för med klassikermått och barnboksmått mätt var den verkligen så bra tyckte jag!

Titel: Alice's Adventures in Wonderland
Serie: Alice #1 (Det finns en uppföljare i alla fall, Through the Looking-Glass, and What Alice Found There)
Författare: Lewis Caroll
Utgivningsår: 1865
Sidantal: 124

PS. Jag skrev ett litet funderande inlägg om Alice i Underlandet-filmen av Tim Burton i augusti. Jag är inte särskilt begeistrad över den filmen, och då undrade jag vad jag skulle tycka om boken. Nu kan jag med säkerhet säga att jag tyckte om den, och att den var väldigt olik filmen!

tisdag 23 oktober 2012

Favoritartist släpper nytt

Igår släppte en av mina favoritartister en ny skiva (som titeln antyder)! På min födelsedag, till och med, och jag hade ingen aning om att det skulle komma en! Jag gillar hennes sida på facebook och det har varit en nedräkning men jag trodde bara att det var en enda singel, det visade sig vara en hel skiva!

Artisten är Taylor Swift och det nya albumet heter Red.


Jag är glad! Men jag är inte jätteöverförtjust med hennes nya stil... Dock har jag hunnit lyssna på några av låtarna på youtube och de var riktigt fina och gulliga, precis som Taylor Swift ska vara!

Här har ni titelspåret, jag lyssnade på texten och den var väldigt fin (som vanligt):


En annan favorit bland de nya låtarna är denna:


Ha en bra tisdagkväll!

Böcker till London

Jag har bara tänkt ta med mig EN bok till min förestående resa till London. Skäl:

  1. Jag kommer nog inte hinna läsa så jättemycket, annat än på kvällarna och när jag ska ta mig längre färdsträckor.
  2. Jag vill ha MYCKET plats till böcker som jag kommer köpa där.
  3. Om den som jag tar med mig tar slut så kommer jag att ha hunnit köpa nya där som jag kan påbörja.

Alltså, bara en skönlitterär bok för mig! Men jag kommer också ta med mig mitt söta lilla författar-block, som kanske kan räknas som bok också, om man inte är kinkig.


PS. Tack så mycket för alla gratulationer!

måndag 22 oktober 2012

Födelselsedagsrecension på Avund


Detta är tredje delen i Deluxe-serien och kommer innehålla spoilers för er som inte läst de två första!

Elizabeth Holland är förkrossad efter sin älskade makes Wills död, men måste försöka hålla sig samman och agera normalt för sin familjs skull. Hennes lillasyster Diana är nästan lika ledsen eftersom Henry, som hon trodde älskade henne samt tog hennes oskuld, nu har gift sig med hennes värsta fiende och Elizabeths förra bästa vän, Penelope, numera Schoonmaker. Carolina Broad känner sig trygg i sin roll av en föräldralös ung arvtagerska från Västern och förlitar sig på sin ålderliga beskyddare och vän mr Longhorn.

När en resa till Florida anordnas kommer det sig att alla dessa flickor följer med och får uppleva hela spektrat av känslor, svek, kärlek, trygghet och fasa och när de kommer hem igen är ingenting längre sig likt.


Den här boken, precis som Deluxe och Rivaler, börjar med en scen från slutet av boken. I den första boken var det en begravning och i den andra ett bröllop men i denna var det bara en liten fågel som cirklade mellan husen och såg in genom fönstren. Jag blev lite förvirrad av detta perspektiv och trodde att författaren övergett idén med att börja med en liten del från slutet, men det rättade snabbt till sig.

Detta är en väldigt underhållande och enkel bok, den är spännande, innehåller många intriger och blir aldrig tråkig. Den var enkel att försjunka i och det försökte jag göra så ofta som möjligt eftersom jag så gärna ville veta vad som skulle hända härnäst. Det är fint beskrivna scener och det var mycket intressant med resan till Florida för jag har aldrig varit med om en bok som utspelar sig alldeles i början på 1900-talet men som är belägen i ett varmare klimat, med baddräkter och palmer.

Diana är min klara favorit bland karaktärerna fortfarande, men jag kan inte hjälpa annat än att jag blir irriterad på henne ibland. Både hon och Henry är så himla vårdslösa med sina handlingar tycker jag, och även om deras kärlek är övertygande och lite hjärtskärande så blir jag mest frustrerad. Diana är ju för sjutton bara sexton år! Annars så gillar jag alla karaktärerna, de är alla både mycket intressanta och trovärdiga.

Jag tycker att alla var så mycket mer drastiska på den här tiden. Om ett frieri blev avböjt så drog man ut i krig istället för att ta sig i kragen och försöka med en annan och om man inte dansade tillräckligt många danser med sin käresta så var livet förstört istället för att man själv frågade. Denna inställning kan vara lite osannolik ibland, men den gör ändå boken lite mer dramatisk vilket leder till ökad läslust.

Jag tänkte inte säga så mycket mer. Det var en trevlig bok, troligtvis min favorit i serien hittills! Den fick 7/10 poäng. Den sista delen i serien är inte utgiven på svenska ännu och heter Splendor, jag undrar hur jag ska få tag på den...

Titel: Avund
Originaltitel: Envy
Serie: Deluxe #3
Författare: Anna Godbersen
Utgivningsår: 2010 i Sverige
Sidantal: 399

Min födelsedag!

Idag fyller jag år! Hela sjutton stycken, faktiskt. Det känns VÄLDIGT bra, jag har påstått mig vara sjutton ända sedan i juni ungefär, och nu kan jag säga det utan att ljuga!

De fyra införskaffade böckerna som jag skaffade mig igår var alltså av anledning födelsedag, tack mormor och morfar!!! Nu kanske ni tänker att det vore lämpligt för mig att visa vilka dessa fantastiska böcker är, men det skall jag icke göra....

Det är nämligen så att på torsdag åker jag till London (JAG LÄNGTAR!) och där kommer jag med allra största sannolikhet på jorden köpa böcker. Då tänkte jag lite såhär, att när jag kommit hem från London och alla födelsedagspresenter har hittat sin väg till mig, ska jag göra en book haul! Har letat efter en anledning att göra en video sedan den senaste bokvideon och här har jag ett ypperligt tillfälle!

Men, för att trigga er fantasi och nyfikenhet lite grand så tänkte jag lägga upp en bild där man enbart ser baksidan av bokryggarna (och en alldeles nybliven och exalterad och mystisk sjuttonåring).


Om ni kan gissa vilka böckerna är redan nu är ni duktiga!

PS. Nu har jag bytt i "Om mig"-texten, det står nu sjuttonårig. Det känns stort!

söndag 21 oktober 2012

Harry Potter, främst...

Tack för hjälpen med kommentarerna i förra inlägget! Allting fungerar precis som det ska så nu är det fritt fram att peppra mig med trevliga, intressanta, roliga och bokiga kommentarer!

Appropå Harry Potter (allting går att förknippa med Harry Potter) så tittade jag och kära systeryster på The Deathly Hallows del 2 igår kväll. Jag ska ju åka till London på torsdag och då ska vi besöka Harry Potter-museet!!! Herregud, vad jag längtar! På grund av detta bestämde vi oss för att titta på alla filmerna i ordning så att vi kommer ihåg kulisser och sådant eftersom det är vad vi ska få se.

Mina åsikter angående denna film kan tyvärr inte rymmas i ett enda litet inlägg, så jag tänker inte försöka, utan bara dela med mig av en liten bild som jag tog då. Ni vet den här för-menyn när man ska välja språk? Där fick jag och syster syn på något ganska suspekt:


All other countries. Jaha, vad menar man med det? Vi borde ha valt den bara för att få se vad det innebar egentligen...

Och appropå böcker, så har jag erhållit FYRA stycken idag! Och jag tänker inte förklara mer förrän imorgon (Beate goes kryptisk) men jag var bara så glad att jag var tvungen att skriva det här!

Ha en fin söndagkväll!

lördag 20 oktober 2012

Kommentera gärna!

Hej hopp!

Nu har jag ändrat på inställningarna för kommentarer, jag har fått höra att det varit lite krångel med det. Jag vet däremot inte riktigt vad som blivit skillnaden (jag tror att jag behöver godkänna dem innan det syns och att man behöver bevisa att man inte är en robot), men ni skulle väl kunna vara så jättesnälla att skriva en liten kommentar om vad som helst och ingenting så att jag vet att allt är som det ska?

Tack och bok!

Bokidén

Jag har fått en liten förfrågan om att berätta lite om den här bokidén som jag gnällde om för ett litet tag sedan. Och jag är en sådan som gärna håller mina små bokidéer för mig själv (kanske är jag rädd för att någon ska sno idén?) men jag kanske kan skriva lite grand om den, jag förstår ju att ni måste ha blivit nyfikna!

  • Boken ska utspela sig i framtiden, men jag har inte kommit fram till exakt när. Minst 100 år framåt i alla fall.
  • Den kommer vara dystopisk och grundidén är att hela ens liv utspelar sig när man drömmer.
  • Det är den styrande makten i samhället som kontrollerar drömmarna, man kan identifiera rebelliska eller kriminella drag och liknande genom dem.
  • Man har kommit på att det mest ultimata för människan är att sova ungefär tjugo av alla dygnets timmar.

Jag har några fler smådetaljer men de vill jag helst behålla i min lilla bok. Det finns självklart typ hundra stycken logiska luckor att fylla igen (såsom mat, motion och reproduktion) men jag tror att jag kan få ihop det.

Känner mig hur som helst väldigt intresserad av att utveckla denna idé! Dock kommer den få vänta lite eftersom jag håller på med mitt pågående manus och så är jag rätt jättesäker på att det kommer bli en uppföljare till den... Men sedan smäller det!

onsdag 17 oktober 2012

Kreativitetsgnäll

Idag vill jag inte gå till skolan.

"Va?", tänker ni kanske då, "klockan är elva och hon är inte där än, vad har hon för utomjordligt schema?!" Då kan jag tala om för er att det är min brist på individuellt val detta år som ger mig denna förmiddag helt fri att spendera hur jag vill (allt som oftast med matteboken).

Men, tillbaka till ämnet, idag vill jag inte gå till skolan. Idag vill jag sitta hemma framför min dator och jobba på en bokidé som jag fick för läääänge sedan när en av mina kompisar sa en enda liten mening, som jag var tvungen att skriva ner i anteckningar på telefonen. Den anteckningen tog jag sedan fram när jag hittade mitt lilla författar-block och skrev ner den, utvecklade den och funderade över dess möjlighet att någon dag kanske bli en riktig bok.

Och nu vill jag totalt uggla ner mig i min potentiella dystopiska framtidsvärld. Inte gå till skolan.

Jag ber om ursäkt för min gnällighet, men det är bara ett annorlunda sätt för mig att uttrycka min kreativitet på just nu.

Som kompensation får ni en bild på en liten del av mina hafsigt nedkrafsade anteckningar angående denna bokidé.


Det kliar i fingrarna!

tisdag 16 oktober 2012

Ett paket och en uppdatering

Idag har jag fått ett paket! Idag har jag fått ett paket! Idag har jag fått ett paket!

Jag mejlade Styxx-förlag i söndags och bad om ett recensionsexemplar och hittade det i brevlådan redan idag! Jag är hur glad och nöjd som helst, ser verkligen fram emot att få läsa denna!


Lika coolt omslag som förra omslaget till Själlös (min recension). Och för er som inte någon gång har sett dessa böcker i verkligheten utan bara virtuellt så vill jag visa de otroligt fräna kanterna, de är nämligen svarta!


Om man tar av hela omslaget så blir boken totalt svart, med bara titeln och författaren i blått på ryggen, otroligt snyggt och ovanligt!

Annars så kan jag tala om att läsningen av Avund går väldigt bra, lite svårt hade jag att komma in i boken men nu går det enkelt att bara försvinna in bland de prasslande kjolarna och tajta korsetterna. Och jag tycker om den, den är enkel och kräver inte särskilt mycket tankeverksamhet vilket är rätt skönt. Trevlig avkoppling, men jag blir ändå engagerad: hur ska de kunna trassla sig ur allt detta så att det blir bra på slutet?!

söndag 14 oktober 2012

En serie som jag följer

Jag och mamma har en högtidsstund varje vecka. Klockan åtta på torsdagar bänkar vi oss framför teven och avnjuter detta program:


Ser ni hur spännande det är? Handlingen är denna, att alla sagofigurer har utsatts för en förbannelse av den Onda Drottningen och har nu hamnat i vår vanliga värld i en stad som heter Storybrooke. Ingen av dem kommer däremot ihåg sina tidigare liv som just figurer i sagor, och när den Onda Drottningens adoptivson får tag på en sagobok och listar ut hur det egentligen ligger till tror ingen på honom. Förbannelsen hindrar alla som bor i Storybrooke att lämna staden, men inget hindrar Emma Swan att kommer till staden där hon får reda på att hon är den biologiska mamman till den Onda Drottningens son och den enda som kan bryta förbannelsen. Om hon bara lyckas tro...

Så spännande! Mamma och jag förfasar oss över tre saker varje vecka:
  1. Hur lång reklamen är.
  2. Att det bara går en gång i veckan och inte varje dag hela tiden.
  3. Hur ofantligt spännande det är.

Även om serien handlar om sagor så är den inte så oskyldig, enligt mig. Inte alls töntig eller barnslig, bara sjukt spännande!

Någon annan som följer Once upon a time? Vad tycker ni?

Järndrottningen


Detta är del 3 i serien Iron Fey, så det kommer definitivt innehålla spoilers för er som inte har läst de två tidigare delarna, Järnkonungen och Järnprinsessan (länkar till mina recensioner).

Meghan vill återvända till sin familj efter att ha blivit förvisad från landet Aldrig tillsammans med prins Ash. Hon tror att hon är klar med alvintriger och kontrakt, men så fel hon trodde.

Den falska Järnkonungen är fortfarande ute efter henne och hon blir tvungen att sätta ut för att stoppa honom och rädda alla hon håller kär. Frågan är bara hur många av dem som kommer leva att kunna glädjas av hennes ansträngningar.


Tack Harlequin-förlaget som gav mig denna som recensionsexemplar!

Jag tycker bättre om Ash i denna bok än någon annan. Nu har han inte längre några skyldigheter till Vinterhovet och kan alltså släppa på den iskalla fasaden, vilket jag uppskattar. Nu får man se honom och Meghan retas med varandra, skratta lite och skämta. Dock ligger denna alv-het över honom fortfarande och gör honom nästan olidligt ridderlig och beskyddande. Ibland ville jag bara säga åt honom att sluta vara så pretentiös, men samtidigt var det ju en av sakerna som gjorde honom charmig.

Ännu en gång vill jag klaga lite på Meghan som har så lite tilltro till sin prins. Han har lovat att aldrig lämna henne, men ändå håller hon på och nojar över att han ska försvinna och att hon inte vill att han ska följa med henne för att det är för farligt. Det stör mig, deras daltande med varandra, ”oh, det är för farligt”, och ”nej, rädda dig själv”, och ”om jag brydde mig så mycket om dig som jag borde så skulle jag låta dig gå”. Nej, ta och inse att ni älskar varandra och inte vill vara ifrån varandra och gör det bästa av saken istället säger jag.

Puck. Jag stör mig på honom också. Även om Meghan inte känner några slags amorösa känslor mot honom så låter hon honom följa med henne och Ash och verkar helt lugn med det. Hon låter honom strida för henne och det tycker jag är lite hyckligt. En sak är också att Ash och Puck inte kommer överens alls och bara gnatar på varandra hela tiden. Puck är Meghans bästa vän och Ash hennes pojkvän (det låter lite trivialt, men ni fattar vad jag menar) och om det var upp till mig skulle jag inte tolerera att de behandlade varandra på det viset. Jag skulle kanske inte ha velat att Puck följde med alls(enligt mig är han fortfarande mest i vägen).

Världen. Alvriket, Järnriket… Jag njuter av alltsammans. Jag älskar hur Julie Kagawa har lyckats skapa en atmosfär i Järnriket som är så himla förpestad men samtidigt fullt greppbar. Själva konceptet med att det är människors misstro till alverna och deras växande kärlek för teknik är vad som är roten till allt ont känns rätt så genialt faktiskt. Och jag älskar alla varelser, jag kan se dem så tydligt framför mig och allting känns bara sådär inbonat och bra som det gör ibland.

Och så slutet... Även om jag störde mig på många saker innan så glömde jag fullständigt bort dem när det närmade sig. Jag kom knappt ens inte ihåg hur boken börjat. Jag tänker inte säga hur det slutar eller ens göra en liten spoileralert, jag tänker bara säga att jag tyckte det var fruktansvärt bra. Det hade kunnat gå hur som helst och så gick det som det gick. Och det var så... bra.

Boken fick 10/10 poäng av mig, men om man kapat av de sista femtio sidorna hade den nog bara fått 8.

Titel: Järndrottningen
Originaltitel: The Iron Queen
Serie: Iron Fey #3
Författare: Julie Kagawa
Utgivningsår: 2012 på svenska
Sidantal: 382 (precis samma som Järnprinsessan och två mer än Järnkonungen!)

torsdag 11 oktober 2012

Väldigt olika omslag

Jag var inne på cdon nyss och kikade runt lite på alla vackra böcker (är det bara jag som gör sådant för nöjes skull?) och då kom jag över en framsida på City of Lost Souls som jag blev väldigt chockad över:


Vad är det här?! Jag har inte läst denna boken än (har inte ens läst City of Ashes...) men jag har sett mycket av denna bok överallt, men ALDRIG i detta fruktansvärt fula omslag! Det ser så himla amatörmässigt ut! Killen ser ut att vara typ femton år och bara står där och försöker se cool ut och så den där tjejen i bakgrunden som står och viker ut sig!  Vad ska det föreställa egentligen, jag blir inte klok på det?! Och den lila färgen ser bara väldigt b ut, allting känns bara random och hemskt och fel!

Är detta någon slags fan art? I sådana fall borde den i alla fall inte finnas på cdon:s hemsida!

Det är ju den här framsidan som vi alla känner till:


Den har mycket mer sammanhang och passar ihop med resten av serien, är bättre gjord, har bättre modeller, bättre bakgrund, bättre specialeffekter...

Eller hur?!

Böcker om...

Böcker om böcker

Böckerna jag har läst om böcker:


Boktjuven av Markus Zusak.

Den handlar om en flicka under Andra världskriget som på sätt och vis stjäl böcker, men till störst del om hennes liv och människorna runt henne. Det som är speciellt med denna bok är att det är Döden som berättar historien och han beskriver världen med hjälp av färger och lägger in små meddelanden då och då i berättelsen.

Jag tror jag läste denna för ungefär två år sedan sedan, men jag måste erkänna att jag inte tyckte särskilt mycket om den då. Om jag hade läst den nu hade jag förhoppningsvis kunnat njuta mer av språket och hela konceptet med att det är Döden som berättar, men då var jag helt enkelt inte mottaglig. Det var en vän som sa att jag måste läsa den, och det gjorde jag, trots att jag inte är särskilt mycket för böcker som utspelar sig under krig, jag undviker dem rätt frekvent faktiskt. Men jag ångrar inte att jag läste denna, det var mycket speciell och nu kan jag ha glädje av att ha läst den även om jag inte njöt så mycket då.

Om du gillar böcker som handlar om Andra Världskriget men inte enbart vill ha detaljerade krigsskildringar kan du läsa den här. Den innehöll så mycket mer!


I det förflutna (länk till min recension) av Kate Morton.

Denna bok handlar mycket kortfattat om Milderhurst Castle och dess excentriska innevånare. Det är den kända författaren Raymond Blythe och hans tre döttrar. Under Första Världskriget tar de emot ett evakuerat barn, Meredith som är vår huvudperson Edies mamma. Boken handlar om vad som utspelade sig den sommaren när Meredith var på Milderhurst Castle och Edies försök att ta reda på vad som egentligen hände i det förflutna.

Alla fyra innevånare i Milderhurst Castle tillbringar sig på något sätt åt skrivande och deras excentricitet och skrivvansinne är något som är genomgående i hela boken. Även Edie älskar böcker och det är en stor del av berättelsen, men den handlar också väldigt mycket om annat. Grunden består av ett antal skrivande individer men sedan så upphöljs det mer och mer att de inte är helt stabila, knappt någon av dem. Jag måste faktiskt säga att jag fick till recensionen på denna väldigt bra, så läs gärna den så slipper jag upprepa mig!

Om du gillar spänning, mörka hemligheter och excentriska familjemedlemmar så kommer du definitivt gilla den här! (Och om du inte har några problem med psykiska rubbningar...)

Böcker jag vill läsa om böcker:


Between the Lines av Jodie Picoult och Samantha van Leer

"Delilah is a bit of a loner who prefers spending her time in the school library with her head in a book—one book in particular. Between the Lines may be a fairy tale, but it feels real. Prince Oliver is brave, adventurous, and loving. He really speaks to Delilah.

And then one day Oliver actually speaks to her. Turns out, Oliver is more than a one-dimensional storybook prince. He’s a restless teen who feels trapped by his literary existence and hates that his entire life is predetermined. He’s sure there’s more for him out there in the real world, and Delilah might just be his key to freedom.

Delilah and Oliver work together to attempt to get Oliver out of his book, a challenging task that forces them to examine their perceptions of fate, the world, and their places in it. And as their attraction to each other grows along the way, a romance blossoms that is anything but a fairy tale."

Beskrivningen är från Goodreads.

Den här verkar helt enkelt vara en söt feel good-bok om en kille som är fångad i en bok och vill ha hjälp av tjejen som läser boken. Jag såg den först på Goodreads och när jag insåg att den handlade om böcker så la jag den genast i min to-read list. Vi får se när jag får chans att sätta tänderna i denna bok.



Den trettonde historien av Diane Setterfield

Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar Margaret inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter.

Beskrivningen är från förlaget Albert Bonniers.

Den här verkar vara något av en klassiker och för några år sedan så köpte jag ett exemplar av denna i en second hand-affär. Då hade jag emellertid ingen aning om vad det var för något, men sedan när jag började bokblogga så insåg jag att den nästan var lite känd! Historier om författare intresserar mig alltid och även i denna bok verkar det ruva någon mörk hemlighet och sådant är också spännande.

Hoppas ni fick några bra tips! Ha det fint!

onsdag 10 oktober 2012

Vad säger ni om detta?

Hejsan! Idag tänkte jag göra er uppmärksamma på en sak som jag har tänkt på. Just nu läser jag Järndrottningen av Julie Kagawa och har därför fått två böcker innan dess att observera och fundera på detta... Det råkar nämligen vara så att högst upp på framsidan av varje bok står ett påstående som jag har stört mig lite på:


"Serien som har kallats nästa Twilight."

Nu råkar det ju bara vara så att jag inte är ute efter en serie som är nästa Twilight. Twilight finns redan, jag har läst och älskat den, nu vill jag ha något helt nytt och annorlunda att älska! Om jag var ute efter Twilight-liknande saker skulle jag väl bara ta och läsa Twilight? Det låter väl rimligt, eller?

Jag tycker att det är ytterst få saker med Iron Fey-serien och Twilight som är lika, förutom att det är en tjej och en övernaturlig kille som är kära i varandra, alltså att båda är paranormal romance. Iron Fey har så många bra och unika element i sig själv att de borde kunna stå för sig själva! Iron Fey utspelar sig till exempel främst i det hemsökta, mörka, farliga och lockande landet Aldrig och i Twilight förekom aldrig något sådant! Och alla varelser som finns där och alla regler och konventioner... Sådant återfinns inte heller av liknande karaktär i Twilight.

Jag förstår ju dock att det man kanske avser med texten är att serien var förmodad att bli lika populär och spridd som Twilight, men då tycker jag att det är fel att marknadsföra serien som någon slags Twilight-efterliknare...

Vad tycker ni?

måndag 8 oktober 2012

Härligt oärligt

Katarina Bishop är femton år och i hela sitt liv har hon hjälp sin familj att uträtta stölder. Nu vill hon däremot försöka leva ett vanligt liv på en vanlig skola, men planerna grusas snabbt när den sextonåriga mångmiljardären Hale får henne relegerad. Hon behövs för ett jobb till...

Arturo Taccone saknar fem ovärderliga tavlor och tror att Kats pappa har tagit dem. För att rädda sin pappa måste hon hitta på ett sätt att återge tavlorna till Arturo och gå i fotspåren av den ökända Visily Romani.


Först och främst: tack så jättemycket Hanna som anordnade tävlingen i vilken jag fick denna bok i! Nu, vidare till recensionen...

Jag hade svårt att komma in i boken. Det tog ungefär femtio sidor innan jag kände att jag fått grepp om den. Jag förstod liksom inte riktigt jargongen i boken, dialogerna kändes förvirrade och jag var tvungen att läsa om vissa delar tre gånger för att förstå ungefär vad som menades, vilket var både tröttsamt och jobbigt.

Själva skrivspråket och berättarperspektivet var ganska annorlunda, ibland var det bra och ibland blev jag bara frustrerad. Det var skrivet i tredje person men själva perspektivet kunde hoppa så att man plötsligt berättande om själva skeendet utan någon person inblandad alls och gav hintar om framtiden. Detta var säkert för att skapa spänning och dynamik men jag tyckte det blev lite spretigt. Trots att jag inte förstod vad som stod eller vad det betydde ibland så gillar jag språket. Här har jag ett litet utdrag som jag fastnade för och som jag tycker gestaltar det som jag tyckte bra om med språket:


Katarina Bishop var femton år. Bara femton. Hennes vänner som också var skurkar (läs det ordet tio gånger och inse sedan vilket otroligt roligt ord det är!) var i samma ålder. Jag tyckte att det kändes lite för osannolikt och otroligt för att kunna acceptera det. Hon var en helt okej huvudkaraktär men jag vet inte riktigt om jag köper hela konceptet. Fast det kanske inte ska köpas, bara avnjutas...

Jag fick en distinkt känsla genom hela boken att det egentligen var en film. Jag kan verkligen se det hela framför mig, scenerna och kameravinklarna, och det skulle vara en sjukt bra film också! Det skulle vara som Ocean's filmerna fast med ungdomar och allting skulle vara allmänt awesome. Det skulle också vara en sådan film som man skulle behöva se flera gånger för att riktigt förstå allting.

Boken innehåller många stereotyper... Den snygga och smarta miljardären som är en del av Kats liv men inte riktigt tillhör "familjen" (ett relativt begrepp i denna bok), tekniker-killen som är liten, blond och nervös, ett par buffliga bröder som gillar att spränga saker, Kats kvinnliga kusin som har långa ben och alltid kort kjol. Jag kunde inte sätta in Kat själv i något speciellt fack, men de andra var verkligen påtagliga. Det poängterades också att Kat alltid varit som en av killarna, och under en del av boken så skulle hon ha en förklädnad som tydligen framhävde hennes kvinnliga sida mer vilket gav utlopp för jättemånga kommentarer om hennes ben och att hon faktiskt hade bröst av killarna. Vad är detta för något egentligen? Det kändes mest sexistiskt och jag förstod inte alls varför hon inte sa ifrån! Och om de jobbat ihop så länge så borde de ju ha upptäckt hennes bröst för länge sedan i någon annan täckmantel? Inte okej!!!

Och jag behöver också prata lite om en annan karaktär (SPOILER ALERT!) denna Nick som Kat hittar mot slutet av boken och som får hoppa på deras uppdrag. Jag kan inte låta bli att jämföra honom rakt av med ficktjuven Linus i Ocean's filmerna, det var ju nästan exakt lika! Och att han tydligen var Interpol-kvinnans son, hela den grejen när det avslöjades kändes så himla random. Först förstod jag verkligen ingenting, sedan lämnade de honom där och sen hjälpte han till att ta fast tjuven. Jag tyckte verkligen att det bara kändes himla skumt... (SPOILER SLUT!)

5/10 poäng fick boken för den var inte dålig, jag kunde bara inte slappna av när jag läste den och den gjorde mig förvirrad. Jag läste dock på Goodreads om nästa bok i serien Uncommon Criminals och den verkade ha en touch av övernaturligt i sig, så den känner jag mig ändå lite sugen på att läsa...

Titel: Härligt oärligt
Originaltitel: Heist Society
Serie: Heist Society #1
Författare: Ally Carter
Utgivningsår: 2012 i Sverige
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 293

Titta, där är ju jag!

Jag har varit på jakt efter ett litet fint block ett tag. Däri skulle jag skriva ner allmänna funderingar, bokidéer, citat, tankar och grejer till recensioner. Och blocket skulle vara mindre än A5, så att man kunde ha med det vart man än gick och helst skulle det inte vara spiraler i bindningarna. Och det var tvunget att finnas linjer, inte bara blanka sidor.

Ni kanske förstår varför det tog ett tag för mig att hitta ett som passade? I alla fall så hittade jag det på ICA Maxi, av alla ställen, för några dagar sedan och det har använts flitigt! Tankar till recension på Härligt oärligt (som kommer snart!), en bokidé och en fundering. Jag känner mig otroligt nöjd med mitt lilla köp (15 kronor).


Såhär ser det alltså ur, det blev spiralbindning i alla fall men det gör inte så mycket. Framsidan är så blank att ni till och med kan se en skymt av mig och mitt nya orangea och prickiga iPhone-skal!

lördag 6 oktober 2012

Min historia

Jag tror att det var min födelsedag för tre år sedan, alltså år 2009. Det året fyllde jag fjorton år och min mormor och morfar gav mig en liten illgrön bok med titeln Rastlös? Inget att göra? 100 tips och idéer för långtråkiga dagar! Kanske var jag väldigt rastlös på den tiden, eller så var det bara en söt liten grej som de tyckte att jag skulle ha.


Någon vecka senare på höstlovet så var jag i alla fall rastlös och plockade upp denna bok. Det finns mycket roligt i den, färga håret, skriv en låt, så om kläder, gör ett eget spel, ta hand om din cykel och massor med sådana saker (eller rättare sagt 95 stycken andra saker). Jag kom till tips 21 och där såg jag någonting som jag stannade upp vid...



Och detta var just vad jag gjorde. Det var regnigt och allmänt höstigt ute och jag klickade upp ett nytt word-dokument och började skriva.

Jag kan ju inte påstå att jag hade någon genialisk idé och att allt gick som på räls där i början. Nej, jag skrev väl någon knackig sida utan någon som helst aning om vart allting skulle bärka hän. Trots detta återvände jag till word-dokumentet och fortsatte skriva, och fortsatte och fortsatte...

Ungefär fyra månader senare hade jag skrivit klart min första bok som landade på 720 sidor, 268 117 ord och  1 162 007 tecken. Efter ytterligare nio månader av redigering hade jag kommit fram till 783 sidor, 276 357 ord och 1 210 264 tecken. 545 sidor, 267 816 ord och 1 122 772 tecken är däremot det dokument som jag kommer räkna som allra mest klar av alla jag har på datorn.

Denna process ägde rum på ungefär två år, med väldigt många redigeringsomgångar och tvivel och glädje och allt annat däremellan. Jag har skrivit en bok, som jag påbörjade som nybliven fjortonåring och släppte ifrån mig när jag var några månader äldre än sexton.

Och även om jag inte kommer låta någon mer person i världen läsa den så finns den där och jag kommer alltid vara så oerhört stolt över den och mig själv, glad och för att jag äntligen förstod vad som var min dröm och tacksam över en liten illgrön bok...

torsdag 4 oktober 2012

Favoriter i repris

När jag började den här bloggen så hade jag ungefär fyra läsare per dag, varav en av dem var mamma och en var jag. Det är lite skillnad från nu, när ungefär fyrtio personer per dag läser det jag skriver (jihoo, vad braiga ni är som tittar in här så ofta!) men detta har också fått mig att fundera på hur många inlägg jag skrivit som troligtvis ganska få har läst!

Ibland tänker jag på det ena eller det andra inlägget som jag gjorde i början, men chansen att någon fler än min mamma och jag själv plus två till faktiskt har sett och läst dem är ganska små, och det är synd tycker jag... Därför tänkte jag nu länka till några inlägg som jag skrev för länge sedan men som jag är extra nöjd med eller av någon annan anledning bara känner att det skulle vara kul om fler läser.

"Igår läste jag ut en bok av min favoritförfattare, Philippa Gregory. Hon är mest känd för ”Den andra systern Boleyn” som handlar om Henrik XIII:s andra fru och hans syster. Jag läste den för ungefär två år sedan och tyckte att den var rätt seg, det var en av de första ”vuxenböckerna” jag läste..."
Detta inlägg skrev jag 28 januari 2012 och i denna återfinns en av mina första recensionsliknande inlägg. Jag skriver lite om min resa till London i oktober 2011 samt (som titeln antyder) min passion för engelsk historia.

”Vi har fått ärva berättelser, sagor efter gamla berättare, av vilka vi känner somliga till namnet, andra inte. Berättarna leder sitt ursprung långt långt tillbaka till en glänta i skogen där ett väldigt bål brinner och de gamla schamanerna dansar och sjunger, för vårt berättelsearv började med eld och magi, med andevärlden. Och det är där det finns bevarat i dag..."
Det här inlägget skrev jag 19 februari 2012 och det handlar till en stor del om Doris Lessing och hennes syn på inspiration, något som jag kom över på en svenskalektion för ett år sedan nu. Men hennes förklaring på detta har gripit sig fast i mig och jag tänker fortfarande på det ibland. Och jag ber om ursäkt för att det är vitt och konstigt bakom texten och jag inte hade lärt mig att länka än, hoppas ni kan bortse ifrån det.

"Eftersom det är världspremiär av The Hunger Games idag (om nu någon har lyckats undgå det) tänkte jag att det var passande att jag berättade lite om min egen relation till trilogin av Susanne Collins..."
Inlägget är skrivet 23 mars 2012 (vilket ni redan vet om ni är stora fans av The Hunger Games-filmen). Och det känns väl ganska naturligt att vilja skriva om detta på just denna dag? Så många älskar serien att jag kände att jag ville berätta vad jag tyckte om dem (för även jag har läst den, om än för ganska länge sedan) och min åsikt tror jag skiljer sig lite från andras faktiskt...

"Jag har tänkt lite på det här med betygsättning av böcker. Det har pratats lite om det och nu skulle jag gärna vilja göra mitt inlägg i debatten..."
Detta är skrivet 7 juni 2012 och under tiden för detta inlägg så var det väldigt mycket diskussion om betyg bland bokbloggare, och här redogör jag för min åsikt angående detta, och jag står fast vid allt jag säger här idag också.

Ja, det här var fyra inlägg som jag kom på sådär på stående fot och som jag skulle tycka att det var roligt om fler tog del av! Och för er som har hängt med tillräckligt länge för att ha läst allihop redan: tack, vad snälla och trevliga människor ni är!

A Londres!

Vet ni? Om ungefär tre veckor ska jag till London! Och då ska jag självklart shoppa böcker, så jag har en liten fråga till er som lyder som följer: vet ni någon bra bookshop i centrala London?

Jag har sökt på google, men jag tänkte att om ni har varit där och ruvar på något fint tips så skulle det vara jättekul att få veta det! Och om ni hade en adress så skulle jag även ta emot det mycket tacksamt.

På tal om böcker så kan jag berätta att jag kommit ungefär halvvägs i Härligt oärligt men den är inte riktigt så spännande som jag trott... Eller lika gripande. Well, det kanske blir bättre på slutet!

Nu tänkte jag slänga in en fin låt också, som jag tycker det är jäkligt mycket power i, bara för att göra detta inlägg ännu mer spretigt!


PS. Rubriken: 'Till London' på spanska.

tisdag 2 oktober 2012

En avfärdad tveksamhet och en biblioteksbok

Idag har jag varit på stan och sett en grej! Sett en grej som gjorde mig väldigt glad, något jag inte riktigt väntat mig... Det var...


The Casual Vacancy av ingen mindre än J.K. Rowling!!! Självklart har jag inte missat denna bok men själv har jag faktiskt inte varit helt överdrivet förtjust. Anledningen: det verkar vara en mysdeckare. Och även om det är hon som skriver den så är mysdeckare, eller någon form av deckare över huvud taget, inte min grej.

Därför blev jag så förvånad när jag såg denna helt jättedisplayad i bokhandeln och började tjuta och tog den i mina händer och viftade med ett exemplar framför mina stackars vänners näsor! När jag sett det på internet har jag inte tyckt att omslaget är särskilt fint, men i verkligheten var den det! Den hade en lite matt, mjuk yta och boken var sådär tjock och härlig. Jag kunde inte motstå frestelsen utan slog upp den för att läsa de första meningarna. Och jag gillade det. Jag kände mig väldigt hemma bland Rowlings ord, även om de denna gång beskrev något helt annat mot vad jag är vad vid.

Och där någonstans bestämde jag mig för att jag måste äga den här boken. Jag förstår inte varför jag varit så tveksam, den är ju fin! Ryggen på den är riktigt snygg, den står verkligen ut bland omslagen men efter att ha sett det i verkligheten tycker jag att det är på ett mycket positivt sätt. Jag tycker att typsnittet på J.K. Rowling är sjukt fint!

En bok som jag däremot fick med mig hem var denna:


Tredje delen i Deluxe-serien av Anna Godbersen, Avund! Och detta är nog mitt favoritomslag av de tre eftersom det är min favoritkaraktär på! För detta, mina vänner, kan inte vara någon annan än Diana Holland.


Nu råkar det ju dock vara så att jag började med Härligt oärligt av Ally Carter igår kväll med den är ganska kort så den är nog slut snart. Och då kan jag återuppta bekantskapen med min kära Diana...

måndag 1 oktober 2012

En recension

Igår läste jag ut Järnprinsessan. Lite surt var det att det var efter att jag gjort månadsavstämningen för denna månad, men så kan det gå. Boken är andra delen i en serie, spoilers kan förekomma!

Meghan Chase är bunden vid sitt löfte att följa med Prins Ash till Vinterhovet, där hon nu är mer eller mindre fången utan att kunna träffa Prinsen som hon trodde älskade henne. Hon är fruktansvärt ledsen och uppgiven men när Sommarhovet kommer för att lämna över Årstidernas spira ser hon sin chans att komma därifrån. Hennes far kung Oberon vill däremot inte hjälpa henne och allting förändras när Vinterhovet blir attackerat och Årstidernas spira blir stulen.

Trots Ashs kyla mot henne hjälper han henne från hovet och de inser att det är Järnhovet som ligger bakom attacken. De ger sig ut för att hitta staven, men de trodde inte att de ännu en gång skulle få hjälp av katten Grimalkin, en Järnhäst och en viss gammal alv som förr var Meghans goda vän.


När den här boken började så var som sagt Meghan fångad i Vinterhovet. Eftersom det hovet och hennes fars hov är bistra fiender så var det inte så konstigt att folk behandlade henne illa, Ash hade till och med sagt till henne de skulle vara det, till och med han själv. Därför blir jag faktiskt rätt irriterad när Ash då är extremt elak mot Meghan för hon tror genast att deras kärlek hade varit en lögn och att allting hade varit på låtsas. Jag menar, han hade uttryckligen sagt åt henne att inte lita på honom när de var där och självklart kunde han inte visa några känslor, då hade de båda blivit dödade! De kvinnliga huvudkaraktärer i YA-böcker tycker jag alltid har så låg självkänsla eftersom de genast vid minsta lilla sak tror att killen inte älskar dem längre. Om det hade varit jag hade jag förstått att killen i fråga var tvungen att spela elak för att inte få oss båda dödade, även om jag säkert blivit fruktansvärt sårad också. Lite tilltro måste man ju ha!

För att då fortsätta prata om Meghan och Ash så tycker jag att deras romans är väldigt gripande. Ashs romantiska historia är väldigt sorglig och det hela blir väldigt jobbigt när Meghan kommer in i bilden också. Jag förstår hur jobbigt hon måste tycka att det är och jag förstår hans splittrade känslor. Och att de är dödsfiender och att de aldrig kan vara tillsammans, det är helt enkelt väldigt engagerande och spännande. Men, som sagt, så störde jag mig i början på att Meghan bara avfärdade Ashs känslor så och sedan själv svor på att hon inte hade några känslor för honom längre (bullshit!).

Kärlekstriangeln tycker jag var rätt klassisk, en gammal vän som plötsligt blir något mer och den mörka och mystiska killen. Själv hejar jag på den mörka och mystiska killen. Jag har kommit på att jag faktiskt alltid hejar på den mörka och mystiska killen, jag är väl mer lagd åt det hållet. I den här historien (precis som alla andra kärlekstrianglar jag läst) så störde jag mig mest på den andra killen (som inte var mörk och mystisk) och tyckte att han var i vägen. Även han i detta fall hjälpte till i kampen om att få tillbaka spiran, ur den synpunkten var han rätt behändig.

Jag gillar världen som detta utspelar sig i, den är väldigt dunkel och rå och det känns spännande. Det är liksom inget daltande. Och varelserna i den är några sådana som jag känner igen och andra som är helt nya, men vad som än dyker upp så känns det aldrig klyschigt eller fånigt. Författaren har anpassat varelserna så att de ska passa in i resten av historien.

En sak som jag måste nämna också (SPOILER ALERT!) är när Ash blivit skadad av buggen från Virus och de var tvungna att gå på Meghans skolbal för att få honom att friskna till. Det känns lite som ett ganska lågt knept, jag erkänner det för jag har använt det själv, att slänga in en bal i historien där tjejen får bli så vacker att alla tappar andan och sedan är killen/killarna så snygga att man tappar andan och så får man dansa med varandra och så blir allting vackert och vemodigt. Ett extra plus blir det också om kvällen urartar och tjejen blir tvungen att slåss i sin balklänning. Eller så kanske det här bara var extra tydligt för mig eftersom jag använde mig av nästan exakt samma händelseförlopp i en bok jag skrivit? Eller så kanske hela den här balgrejen är väldigt uttrycksfull och metaforisk och klurigt ditsatt och jag är mycket smartare och mer litterär än jag tror? (SPOILER SLUT!)

Jag har också kommit fram till att jag gillar skrivsättet, jag gillar Julie Kagawas sätt att uttrycka sig på. Det blir ganska slagfärdigt och träffande. I den första boken kändes det som om jag var mer eller mindre immun mot sådana här smäktande formuleringar och lekar med ord, men nu kände jag att jag uppskattade dem.

Det var många lösa trådar och jag knappt kan vänta med att ta upp igen i nästa bok. Jag gav den 9/10 för den bet sig fast och flög förbi och ville inte lämna mig ifred efteråt. Och sådant tycker jag väldigt mycket om.

Titel: Järnprinsessan
Originaltitel: The Iron Daughter
Serie: Iron Fey #2
Författare: Julie Kagawa
Utgivningsår: 2010
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 382