lördag 8 september 2012

Ett till recensionsexemplar!

Jag läste alldeles precis jätteyss ut Järnkonungen av Julie Kagawa, ett recensionsexemplar från Harlequin-förlaget. Tack så jättemycket!

Boken handlar om Meghan Chase och tar vid precis innan hennes sextonårsdag. Det är dagen då hennes förälskelse ska lägga märke till henne och hennes mamma ska ta med henne och skaffa ett körkortstillstånd. Allting ska ändra sig och bli helt perfekt, helt enkelt. Men det blir verkligen inte som hon tänkt sig, hon råkar förolämpa sin förälskelse som gör henne till allmänt åtlöje, hennes mamma blir skadad och hennes bror blir stulen och ersatt av en bortbyting. Vänta, vad var det där sista?!

Det visar sig att det finns övernaturliga varelser, de har stulit hennes bror för att locka in henne in i landet Aldrig där alver och andra varelser härjar. Meghan ger sig av tillsammans med sin bästa vän, som visar sig ha gamla hemligheter, för att hitta sin bror. Hon får också som följeslagare en katt och en Isprins. Kommer hon att lyckas hitta sin bror, eller att dö i försöket?


Jag tyckte mycket om den här boken. Något jag fann väldigt fascinerande var världen som Julie Kagawa hade skapat. I en del YA-böcker jag har läst har alver och älvor florerat (till exempel Mer än ögat ser och Paranormalcy) och jag känner igen en del av mytologin kring dem. Till exempel att det är dåligt att göra överenskommelser med dem och att man inte ska ge dem sitt riktiga namn. När det först dök upp blev jag lite trött, men när jag kom längre in i historien tyckte jag att det var något speciellt med sättet det hanterades på i denna bok. Det blev liksom inte tråkigt och uttjatat, bara spännande och klurigt.

Scenerna som man hittade i de övernaturligas riken var också väldigt bra. Kusliga, skulle jag beskriva det som. Den var dimmigt, man såg saker i ögonvrårna och ljussken som lirkande hoppandes framför en... Stämningen var rakt igenom kuslig och obehaglig. Jag tyckte att det var jättespännande att läsa om, it kept me on my toes (jag tror inte det finns någon riktigt bra översättning till det). Det var heller inget knussel. När det var strider så beskrevs striderna, inte bara lite vagt övergripande utan lite mer så att man fick se den där halvtuggade satyren i monstrets bestar. Och det tyckte jag kändes... trovärdigt på något sätt, även om boken i annars hade väldigt lite verklighetsförankring.

Meghan var en helt okej huvudkaraktär. Hon ville göra allt för att hitta sin bror igen, bland annat ingå rätt många överenskommelser med övernaturliga och jag ville bara säga åt henne att skärpa sig, att vara mer strategisk och inte gå i några fällor. Dock kan jag ju inte påstå att jag skulle agera så mycket bättre i en liknande situation. Hennes bästa vän Robbie tyckte jag var väldigt rolig. Han var lite av en citatmaskin, här har ni ett citat som nästan fick mig att skratta högt sent på kvällen när jag låg och läste:


Grimalkin, som var katten som också följde med, fick jag väldigt starka vibbar av katten från Alice i Underlandet från... Han försvann då och då och var sådär slug och smått allvetande. Ändå var han inte helt välvillig, utan hade alltid ett motiv bakom. Han var intressant. Isprinsen var... tja, som manliga huvudkaraktärer i sådana här böcker brukar vara. Snygg, stark, hemlighetsfull, farlig men när man väl kommit honom nära så är han kärleksfull och känslig. Jag ser faktiskt mest fram emot att få läsa om honom i resten av serien, jag känner att han har mycket mer att leva upp till.

Jag måste även nämna den stora fienden i denna bok (varning för spoiler!). Att det var framstegen inom tekniken som gjorde att landet Aldrig långsamt förstördes och att det nya hovet var sprunget därifrån tyckte jag var väldigt spännande! Det var en helt ny vinkel på hela alv-grejen. Den biten tyckte jag verkligen var innovativ. (Spoiler slut!)

Den här boken gav mersmak. Så fort jag slagit igen den så önskade jag att jag hade nästa så att jag fick fortsätta läsa nästa bok, Järnprinsessan. Det fanns fortfarande så mycket att lära och få veta om alltsammans. Boken fick 8,5/10 poäng av mig, för den var mycket bra, trots att det inte riktigt var vad jag hade trott.

Titel: Järnkonungen
Originaltitel: The Iron King
Serie: Iron Fey #1
Författare: Julie Kagawa
Utgivnigsår: 2010
Sidantal: 384

2 kommentarer:

  1. Jag tycker det var mysigt att läsa den här serien, även om jag tyvärr inte brydde mig så mycket om karaktärerna. Jag gillade Puck och Grimalkin och alla mysko varelser, men Ash och Meghan var bara jobbiga att läsa om. Men väääldigt mysigt (och hemskt på samma gång) land, det kändes lite som Alice i underlandet :)

    SvaraRadera
  2. Svar: De här bad jag om att få :) Klickade i dem genom "Beställ recensions-ex" på damm.se och hoppades på det bästa!

    SvaraRadera