torsdag 20 september 2012

En bok som jag tyckte mycket om


Percy Jackson bor med sin mamma i New York. Det enda minnet han har av sin pappa är ett varmt leende. Nu har Smelly Gabe ersatt honom och hans pokerpolare invaderar vardagsrummet och förpestar tillvaron för Percy. Dock får han bara utstå honom korta perioder i taget eftersom han går i internatskolor. Plural eftersom han frekvent blir relegerad.

Han har varit på Yancy Academy i snart ett år, vilket blir rekord. Men på en utflykt till ett museum råkar han vaporize (enligt Google translate: förånga, men det känns lite fel) sin mattelärare. Det konstiga är dock att ingen annan ens verkar komma ihåg att hon funnits efter den omskakande episoden, annat än Percys vän Grover.

Det blir sommarlov men Yancys rektor meddelar att han inte är välkommen att komma tillbaka nästa år, relegerad ännu en gång. Men när han kommer hem har hans mamma en överraskning, en utflykt! Percy får reda på att han är en halvgud och att hans mamma försökt skydda honom alla år men nu är en uråldrig varelse ute efter dem och de kan inte göra annat än fly.

Percys mamma går förlorad i flykten, men Percy och Grover (som dykt upp för att varna dem) klarar sig till ett sommarläger för halvgudar. Snart nog får Percy ett uppdrag som han tar sig an tillsammans med sin Grover och Annabeth, dotter av Athena. Om de inte lyckas innan Sommarsolståndet blir det krig mellan de gamla grekiska gudarna och skapar på så vis ett tredje Världskrig.



Jag tyckte om den här boken. Jag hade hört talas om den på andra bloggar, jag köpte den när jag var i Prag och väntade mig medelbra underhållning. Men jag tyckte verkligen om den!

Percy var ju hur chill som helst! Jag gillade hans sätt att tänka (alltså indirekt Rick Riordans skrivsätt), det var roligt och skarpsinnigt men inte sådär löjligt förutsägande och klyschigt. Grekiska halvgudar har både ADHD och dyslexi och det sken igenom då och då vilket jag tyckte var superbra. Om det bara berättats att han haft det men det sedan aldrig visats sig hade det känts rätt fake. Grover och Annabeth var också härliga människor (eller?). De var coola men hade sina brister, och det är så jag tycker att det ska vara.

Det var väldigt mycket spänning och action i boken. Inte action som i skottlossningar och sådant, men det hände saker hela tiden. Den ena spännande saken avlöste av andra, det var aldrig tråkigt. Kanske var den strida ström av nya hinder som de tre ungdomarna stötte på smått otrovärdigt, men samtidigt var det så mysigt och spännande att det inte spelade någon roll. Jag tyckte det var smart på vilket sätt Rick bortförklarade när människor såg gudarna och deras handlingar, hur det liksom anpassades till något greppbart för människor. Det kändes mycket bra och genomtänkt.

Tja, jag vet vad mer jag ska ta upp om detta. Jag tyckte om boken, det gjorde jag verkligen! Andra delen i serien Percy Jackson and the Sea of Monsters kommer definitivt läggas till min önskelista!

Just det, en lite grej till bara. Jag får lite Harry Potter-vibbar av den här boken. Och inte för att den innehåller magi eller trollkarlar eller något sådant, utan just för att det är en middle grade fantasyserie vars titlar alla böcker med Percy Jackson and… och för att den var så himla mysig och trevlig.

Jag gav den 9/10 poäng i min läsdagbok, för även om jag tyckte den var mycket bra och jag gillade den väldigt mycket så blev jag inte överväldigad av känslor när jag läste den. Och jag tror att den där extra poängen som ger full pott behöver det också.

Titel: Percy Jackson and the Lightning Theif
Serie: Percy Jackson #1
Författare: Rick Riordan
Utgivningsår: 2005
Sidantal: 375

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar