tisdag 14 augusti 2012

En serie som växer i mina ögon

Nu kommer jag recensera den andra delen i Trylle-trilogin av Amanda Hocking, Torn. Om du inte har läst Switched skulle jag inte rekommendera att du läser den.

Efter att ha fått reda på att hon var utbytt vid födseln och att hon var ett troll (dock inte på det gröna, illvilliga sättet) samt prinsessa över Trylle-stammen i compounded Förening (japp, det är på svenska) flyr Wendy tillbaka till sin bror i den vanliga världen tillsammans med sin mänsklig (japp, detta är också på svenska!) Rhys. Där hinner de däremot inte vara länge innan Vittra (elak Trylle-stam) kidnappar henne, Rhys och hennes bror Matt.

De lyckas däremot fly därifrån och tillbaka till Förening där en sträng Drottning väntar, ett kungarike som behöver fred och en outgrundlig Finn.


Kanske inte världens mest raffinerade sammandrag, med det får duga. Denna bok tar vid exakt där Switched slutade, och då menar jag EXAKT. Innan det ens har gått tjugo sidor har de blivit tillfångatagna, och jag tycker att det var lite abrupt att börja på det viset. Man fick inte någon andningspaus, det gick direkt från attacken på Wendys christening ceremony till att de flydde hem och nu att de blev tillfångatagna igen. Dessa händelser sker alltså inom loppet av två dagar och de hinner fly inom den tredje. Jag tycker att det tempot var lite för hetsigt, som tur var blev det lugnare efter ett tag, vilket jag tyckte gjorde sitt till trovärdigheten.

Wendy är en huvudkaraktär som jag tycker är värdig rollen som har getts till henne. Jag tycker att hon passar in i sammanhanget och hon är varken mesig eller irriterande. Hennes känslor inför att vara prinsessa utan att ha bett om det och att alla människor skulle tänka sig att dö för att hålla henne säker blir ibland lite uttjatade men det är ändå en stor del av böckerna, att hon lär sig axla sin roll. I förra boken var hon mest motsträvig men nu börjar hon acceptera och hantera situationen på ett riktigt bra sätt och det tycker jag kändes skönt, att hon inte skulle vara rebellisk genom hela serien.

Hennes och Finns historia är något som är mycket genomgående genom boken och i början tyckte jag att det var spännande, men ju mer tiden gick desto tröttare blev jag på honom. De stod och klampade på samma ställe hela tiden och det var inte särskilt intressant att läsa om faktiskt. Något som däremot var nytt och spännande var Loki, en Vittra som Wendy får upp ögonen för. Dock tyckte jag att deras relation var lite överdriven, även om den var uppfriskande jämfört med hennes och Finns.

Det är något med de här böckerna som stör mig lite... Jag vet inte riktigt vad det är och det irriterar mig. Jag tycker nästan den känns som om dessa böcker inte är riktigt böcker, bara historier som någon jag känner har skrivit, till exempel. Tempot gör att det känns lite (okej, nu känner jag mig elak) amatörmässigt... Jag gillar inte att det är så eftersom dessa böcker faktiskt växt i mina ögon en hel del sedan jag läste Switched och nu Torn. Det blir helt enkelt bättre och bättre och mot slutet tänkte jag inte alls på att det där som jag upplever som amatörmässigt. Faktum är att det bara sa slurp så var boken slut, den är kort, spännande och den manar en att läsa vidare. Därför känner jag mig elak när jag kritiserar den eftersom det egentligen är en väldigt bra bok, och det känns dessutom som om jag måste göra bättre ifrån mig i mitt eget skrivande och det är inte alls säkert att jag kan.

Den fick 8/10 poäng för att den var spännande, trevlig att läsa och att den flöt på väldigt bra.


Titel: Torn
Serie: Trylle Trilogy #2
Författare: Amanda hocking
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2010
Sidantal: 291 (om man inte räknar allt extramaterial som finns)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar