torsdag 30 augusti 2012

Ett nytt försök

Nej, vet ni vad? Jag började ju läsa Carpentaria för skolan häromdagen, med den fina motiveringen att den då äntligen skulle ta och bli läst. Jag hade ju ingen aning om vad den handlade om när jag började, någon vad uppfattning om något slags dystopiskt samhälle. Det var inte alls vad jag fick, på långa vägar!

Det visade sig att boken handlade om Australien och Aboriginerna, deras livsvillkor på vad jag uppfattade som 60-talet. Dock har jag ingen aning om det var då den utspelade sig eftersom det inte berättades. Engelskan var väldigt svår. Jag läser amerikanska YA-böcker utan problem, jag läser gammaldagsa brittiska böcker nästan helt utan problem, men detta... Det var nästan en plåga att läsa, jag förstod nästan inte ens vad de menade, och även om jag inte alltid förstår exakt vad som står i andra engelska böcker så förstår jag vad de menar.

Med andra ord så var detta inte alls vad jag hade väntat mig och inte alls kul att läsa. Jag stretade på och försökte övervinna alla aversioner jag lyckats samla på mig om boken, men när jag kommit till sida trettio (som tog mig två kvällar) så insåg jag att det inte var någon mening längre. Varför slösa mer tid och energi på en bok som jag inte tyckte om eller ville läsa? Som mamma sa: "det skulle jag aldrig ha gjort!". Så då förkastade jag den här lilla principen som har gått och gnagt i mig ett tag nu, att om man börjar läsa en bok så måste man läsa klart den och ställde tillbaka Carpentaria i hyllan igen. Bara för skojs skulle lade jag dit en liten lapp där jag förklarade varför jag inte fortsatt och vilket datum jag gav upp. Kanske för att det skulle vara intressant att hitta eller för att inte göra boken ledsen.

I alla fall så var jag ju tvungen att hitta en ny bok, och där ligger inte problemet att hitta en egentligen, utan att sålla bort så många att det bara blev en kvar! Tack mor och far som hjälpte mig att välja när jag satt ungefär halv elva och inte kunde bestämma mig. Det blev The Selection av Kiera Cass. En bok som jag känner mig väldigt sugen att läsa och jag förstår engelskan. Dessutom hade jag svårt att lägga ifrån mig den där jag väl hade börjat, ett mycket gott tecken!


Så himla sött och fint omslag när man tog bort det yttre skalet (som också är sjukt fint!).

tisdag 28 augusti 2012

Ni kommer inte få ut något särskilt vettigt av detta...

Igår läste jag ut Bärnstenskikaren, sista delen i Den Mörka Materian av Philip Pullman, och jag tänkte göra en slags recensionsliknanade sak nu. Det råkar nämligen vara på det viset att jag älskar den här boken tremendously och jag har ingen lust att analysera denna, jag tänker helt enkelt sprida min eufori lite grand här.

(Om ni inte läst någon tidigare del i serien så borde ni nog inte läsa detta...)

Denna bok handlar om den nu trettonåriga Lyra, hennes vän Will och en massa andra karaktärer. Centrumet i boken är kriget mot Auktorieten som snart kommer börja. Will och Lyra får vara med om helt otroliga saker, båda enskilt och tillsammans, och deras färd och uträttelser får enormt stort inflytande i utgången av kriget.


Tja, en liten resuméliknande sak (jag varnade er i början!) var det där. Boken är femhundra sidor lång men eftersom detta är det viktigaste i boken väljer jag bara att ta upp de sakerna. Ni som har läst de tidigare två delarna förstår ungefär vad detta går ut på, och om ni inte har gjort det borde ni kanske läsa mina recensioner på antingen Guldkompassen eller Den skarpa eggen (där ni också får läsa idel lovord).

Jag uppfattar boken som att den på sätt och vis handlar om mänsklighet. Eller, inte mänsklighet, snarare medvetenhet. Några av de varelser vi får möta i boken är medvetna, tänkande och beräknande som vi människor, men de är ju inte mänskliga. Men de varelserna är också så fantastiska, de är så himla genialiskt uttänka att jag blir lite rädd.

Karaktärerna, Lyra, Will, Pantalaimon, Iofur Raknison, mrs Coulter, lord Asriel, Lee Scoresby... Jag älskar dem allihop. Allting är så tätt ihopvävt, ena stunden följer vi Lyra som vi har känt och älskar i två böcker redan, sedan skiftar vi fokus och man introduceras för någon helt ny, kanske bara tillfälligt, och ändå älskar man den.

Att kunna skapa ihop alla dessa världar och teorier är ett mysterium för mig. Jag får komplex över mitt eget skrivande när jag tänker på det för jag kommer aldrig bli så bra som Philip Pullman... Jag känner att det han skapar med sina böcker är något som jag också skulle vilja göra och jag blir avundsjuk och starstruck och imponerad och rörd på samma gång. Det han har skapat är fantastiskt och jag är så glad över att det existerar. Så enkelt är det.

Jag skulle kunna förklara varje detalj av boken och hur mycket jag älskade den, men det skulle bli vääääldigt långt och ni skulle nog bli väääldigt irriterade på mig då, så jag tänker bara säga såhär: den var himlastormande fantastisk, den är ett mästerverk och det bästa jag någonsin läst i hela mitt snart sjuttonåriga liv. Jag råder er att läsa den för den är infernaliskt smart, spännande, intressant, romantisk och underbar.

Den fick 20/10 poäng, i upplösningstillstånd.

Titel: Bärnstenskikaren
Originaltitel: His Dark Materials III, The Amber Spyglass
Serie: Den mörka materian del 3, His Dark Materials #3
Författare: Philip Pullman
Utgivnigsår: 2000
Sidantal: 505

måndag 27 augusti 2012

Skolan är nu ett faktum

Idag har vi börjat ha riktiga lektioner. Svenska och engelska har jag haft idag (eftersom jag inte ska ha några individuella val förrän i trean, behöver spara poäng...) och vi fick en väldigt trevlig uppgift på engelskan. Kan ni gissa vad?

Jo, att läsa en bok såklart! Motiveringen var att man skulle fräscha upp engelskan igen efter lovet, något som inte är något problem för mig eftersom jag har läst engelska böcker under lovet, så som jag alltid gör. Men jag tog mig förstås an denna trevliga uppgift och bestämde att jag skulle välja en av böckerna jag redan har hemma istället för att trava iväg till skolbiblioteket (även om det var mycket frestande).

Lotten föll då på denna bok:


Jag köpte denna bok när jag var i London förra oktober men har inte läst den ännu. Anledningen: jag är inte säker. Det är inte en typisk YA-bok, även om jag misstänker att den faller under den kategorin. Jag läste på baksidan men kunde inte riktigt förstå vad den handlade om, något som liknar en dystopi verkar det vara och som utspelar sig på ett ställe som heter Carpentaria. Dock förstod jag inte riktigt vad som pågick där, men det kommer väl visa sig!

Jag valde denna bok eftersom det är inte något som jag känner mig jättemotiverad att läsa just nu (har många, många andra engelska YA som bara är där i hyllan och väntar på mig) och eftersom det har tagit så här lång tid att ens överväga den så kommer den nog inte bli läst om jag inte läser den nu. De andra böckerna väntar ju där på mig och de kommer jag garanterat att läsa så fort jag får chansen, Carpentaria har alltid hamnat långt ner på prioriteringslistan men nu ska jag göra slag i saken!

söndag 26 augusti 2012

Yes!!!

Jag klarade det!

Ord skrivna idag: 1701.

Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt!

Allmänt babbel

Nu skäms jag nästan lite... Jag skrev ju så fint om det här belöningssystemet Don't break the chain för ungefär tre dagar sedan och gissa vad...?

Jo, jag har inte skrivit något sedan dess, dock har jag anledningar i form av umgänge med mycketmycket god vän och sedan en resa till ett par andra goda vänner som inkluderade kräftskiva och övernattning. När jag sedan uppdaterade mig lite på bokbloggarna så såg jag att Pia hade skrivit om mig i sin Spotlight Sunday!

O så elefantligt roligt, säger jag då! Jag har läst hennes blogg ett tag och i hemlighet varit lite avundsjuk på de bloggar som blir omnämnda där, men nu har lyckan även kommit till min stuga! Det var tack vare min bokvideo och det här belöningssystemet, vilket som sagt fick mig att känna mig lite skuldmedveten. Men sedan kom jag på att om jag skriver 1500 ord idag, så har jag made up för de dagar jag inte skrev något alls!

Det är alltså bara att öppna dokumentet och köra igång. Önska mig lycka till!

PS. Detta kommer dock inte resultera i en prick på de dagar jag åsidosatte mina författarplikter, bara lindra mitt eget samvete.

PS 2. Jag håller fortfarande på och läser Bärnstenskikaren, jag har inte lagt läsandet på is, det är bara det att den är vääääldigt tjock (runt 500 sidor) och innehållet är rätt massivt. Alltså går det ganska sakta, men jag har bara ungefär 70 sidor kvar! Åh, så spännande och bra den är!!!

torsdag 23 augusti 2012

Ett litet tack och ett litet system

Hej på er! Jag fick jättefina kommentarer på bokvideon som jag la upp igår (tack!) och eftersom jag tyckte att den var så himla rolig att göra så kan jag garantera att det kommer dyka upp fler sådana i framtiden!

Jag tänkte berätta lite för er om en grej som jag har börjat göra. Ni vet ju att jag skriver och just nu håller på med en bok (jag kallar det helst för bok, om jag säger manus så känns det som om jag skriver till en film) och för ett tag sedan (ganska lång tid sedan) så såg jag detta inlägg hos bokbloggaren Klara.

Hon skriver om ett slags belöningssystem för skribenter och som går ut på att man inte ska bryta kedjan. Man sätter ett mål hur många ord per dag man ska skriva och när man klarar det får man kryssa för eller pricka i en kalender, sedan är grejen att fortsätta pricka i varje dag för att inte bryta kedjan! Antalet ord på sin skrift ökar väsentligt och eftersom man håller på med den så kontinuerligt så är det lättare att komma igång när man väl sätter sig. Så har i all fall jag upplevt det.

Dock känner jag mig obligerad att påpeka att jag bara är inne på min fjärde dag med detta system, men än så länge tycker jag att det fungerar utmärkt! Jag blir mer motiverad att sätta mig ner och skriva och när jag väl gör det så flyter det ofta på så pass att jag kan skriva nästan dubbelt så många ord som jag satt som mål (500 ord/dag).

Just nu är jag uppe i 114 sidor och 43 447 ord och jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på hur snabbt detta kommer eskalera!

Alltså, rekommenderat skrivbelöningssystem: don't break the chain.

tisdag 21 augusti 2012

Åtta personliga saker om mig

Nu har jag blivit utmanad! Av Man! Oj, vad kul!!! Jag märkte att jag hade blivit utmanad igår kväll och jag blev så upprymd att jag inte kunde somna, utan låg bara och tänkte på vad jag skulle skriva. Utmaningen går ut på att skriva åtta vanor eller fakta om sig själv och sedan ska man utmana fyra andra bloggare att göra samma sak.

När jag då funderade på detta kom jag fram till att jag inte skulle välja bokrelaterade saker, för sådana vet ni redan så många! Så här kommer åtta personliga fakta/vanor om mig:

1. Jag lyssnar på ljudböcker när jag ska sova

Jag har alltid gjort det och kommer vad jag vet alltid göra det. Det spelar egentligen inte så stor roll vad det är, bara det är någonting i bakgrunden som låter lite grand så har jag mycket lättare att somna. Oftast lyssnar jag på (trumvirvel, tack) Harry Potter! Detta gör att jag när som helst kan citera långa sträckor ur böckerna eftersom jag har dem på varje kväll, men också förstörs kanske lite av magin med dem... (Just nu har jag cd 5 i Harry Potter och Halvblodsprinsen, när de åker med Hogwarts Expressen och Snigelhorn bjuder in till det första Snigelklubbsmötet).


2. Jag älskar färger

Jag älskar färger (ursäkta upprepningen men detta behöver ges eftertryck till)! Nästan alla mina kläder är färgiga, jag har knalliga nagellack, jag har pastelliga kajalpennor, örhängen, strumpor, ja, vad som helst! När jag går på klädaffärer så dras jag alltid till de plagg som har mest färger, sådan är jag. Och jag gillar att matcha de på olika sätt, ju mer starka färger desto bättre!


















3. Jag hatar läskiga filmer

Japp, så fort det blir minsta läskigt på film åker händerna upp framför ansiktet och jag ber den bredvid säga när det är klart. Filmerna behöver inte ens vara särskilt läskiga, skräckfilmer och sådan sätter jag mig inte ens framför. En film som jag tittade på nyligen med en vän är Sagan om de två tornen, allmänt episk och awesome film men, jag tycker Gollum är obehaglig så så fort han kommer i bild sätter jag händerna framför ansiktet. Grejen är att jag såklart vet hur han ser ut, det är inte det, jag tycker bara att jag kan bespara mig så mycket av honom som möjligt. En annan film som jag blundar till är Harry Potter och Den flammande bägaren. Jag, snart sjutton, har aldrig vågat titta på hela sekvensen när Voldemort går upp ur kitteln på slutet.

4. Jag är ambitiös och diplomatisk

Jag har hört dessa påståenden flera gånger om mig själv flera gånger, och jag tycker att de stämmer. Nästan vad jag än tar mig an är jag ambitiös, det kan handla om ett sommarjobb som främst går ut på att damma ovanpå bokhyllorna, skolarbete, göra ett födelsedagskort, måla naglarna, läsa en bok... Jag gör det så bra jag kan, med så mycket engagemang jag kan uppbåda. Och diplomatisk är jag för att jag är rätt bra på att medla mellan familjemedlemmar (främst, har inte hunnit testa på så många andra). När det råder osämja eller olika viljor så brukar jag alltid vilja rätta till och reda ut.

5. Jag älskar att skratta och le

Tja, det finns väl inte så mycket att säga om detta påstående egentligen. Utan att skratta och göra välden glad med ett leende tycker jag att det är lite tråkigt att leva. Därför gör jag mitt bästa för att skratta och vara glad så ofta jag kan.


6. Jag har lång startsträcka och behöver ofta betänketid

Jag funderade i ungefär ett halvår innan jag skaffade den här bloggen. Jag fundera, försökte vänja mig vid tanken, skrev inlägg på ett word-dokument för att se hur det skulle vara. Jag behöver ta min egen tid att fatta beslut och komma fram till saker och ting, jag är urdålig på att ta snabba beslut så som "vilken restaurang ska vi gå till?" eller "ska jag anmäla mig till den där tävlingen på den där bokbloggen?". Helst vill jag skriva upp saken i fråga för att låta det ligga och gro ett tag innan jag fattar mitt beslut. Därav betänketid, jag är kanske lite långsam av mig. När jag och kära systeryster har delade åsikter som vi språkar om (bråka, med finare ord) så tar det ofta ett tag innan jag kan svara på det där argumentet hon nyss sagt. Jag behöver tänka och fundera i min egen takt, annars slår jag bakut och går i baklås.

7. Jag brukar hänga på nördiga internet-sidor

Till exempel Taste of Awesome och That's so true. Jag vet inte vad jag ska säga för att ursäkta mig... Det är helt enkelt så himla kul! Jag tycker rätt mycket om den humorn som existerar på dessa sidor, med skämt om Star Wars, Harry Potter och Sagan om Ringen, jag gillar det! Eftersom jag har koll på dessa grejer gör det mig införstådd i skämtet, och den lilla nörd-gemenskapen är väldigt härlig. Dock finns det ju grejer jag inte gillar med dessa sidor, främst Taste of Awesome där de frekvent hackar ner på saker. Det känns om rätt låg humornivå, jag brukar bara ignorera de bilder som handlar om sådant.







8. Jag dricker te varje kväll

Det är en mysig rutin, någon gång runt klockan nio kokar någon i familjen tevatten och sedan går man och tar sig en mugg. Man kan sitta tillsammans och titta på teve med sin mugg eller så går man in på sitt rum med sin mugg. Det viktigaste är att man har en mugg och att man dricker ur den.


Ja, det var det! Tycker ni att det var upplysande? Jag gillade i alla fall att hitta på de här grejerna om mig själv, men jag börjar ana att utmaningen inte ligger i att hitta åtta fakta/vanor utan att banta ner antalet till åtta och bara ta med det viktigaste.

De bloggare som jag vill utmana är dessa: FridaAndréaLisa samt Johanna och Mathilda. Hoppas ni tycker detta var lika roligt som jag!

I väntans tider

Hejsan! Sista dagen på sommarlovet och den tillbringar jag med att sätta ihop ett inlägg som ni snart kommer få ta del av... Det handlar om en utmaning och den kommer komma upp så fort jag är klar (så bli inte förvirrade om ni tittat in här i tron att den redan var publicerad, jag jobbar på det).

måndag 20 augusti 2012

Alice i Underlandet

Idag har jag skrivit på min bok, jag har ätit lunch och jag har tittat på Alice i Underlandet (den nya regisserad av Tim Burton). Jag har sommarlov en dag till och jag tänker suga ut så mycket som möjligt av den (alltså göra ingenting alls). Men om jag nu ska prata om något annat, kanske något bokrelaterat så kan jag ju ta upp tråden Alice i Underlandet...

Jag har inte läst boken av Lewis Carroll, men Alice's Adventures in Wonderland var en av de fem klassiker jag beställde från cdon häromveckan. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om filmen (eftersom det är min enda referens), det är rätt skruvat alltihop... Vissa grejer i den får mig att rynka på näsan, men samtidigt är den ju så fascinerande eftersom det är så fullständigt orimlig. Det är ren fantasi, ingen förankring någonstans, och det är spännande. Jag tycker att filmen handlar mycket mindre om Alice än om själva Underlandet, det är Underlandet som är huvudrollen.

Jag ser fram emot att läsa denna klassiker eftersom jag längtar efter att få bilda mig en egen åsikt om hela ståhejet. När jag har läst boken kan jag (förhoppningsvis) säga ifall jag tycker om den eller inte. Jag anar att Tim Burton har skruvat till det hela rätt rejält (även om jag inte vet säkert) och jag undrar om boken är likadan eller lite mildare.

Spännande, helt enkelt. Fascinerande. Att boken gav ut första gången i slutet på 1800-talet gör inte det hela sämre.


PS. Jag älskar Alices kläder genom hela filmen! Hennes klänningar är nästan det bästa med alltihop tycker jag.

lördag 18 augusti 2012

En ny bok i hyllan

Idag har jag varit på Röda Korset, och där hade de halva priset på alla böcker! Konstigt nog fick jag bara med mig en, men så kan det vara ibland.


Ödets vägar av Judith Lennox. Den var fin och inbunden och jag har läst en annan bok av denna författare förut, nämligen Alla mina systrar som jag tyckte var helt okej. Dessutom är de lika utformade så de ser väldigt eleganta ut bredvid varandra i hyllan.

fredag 17 augusti 2012

Ännu en fundering

Jag har funderat på en sak. Jo, igår läste jag ju ut Ascend som lämnade mig i ett tillstånd av tomhet. Sådant händer ju rätt ofta, man läser ut en bok och sedan sitter man bara där och tänker: "jaha, vad händer nu?".

Det har säkert fler varit med om, det är däremot inte det jag har funderat på. Jag har funderat på när den där tomheten och stillheten och verkligheten börja komma tillbaka, ska man börja läsa en annan bok då, på en gång? Lämna den andra bakom sig efter en halvtimme eller så och fortsätta på nästa? Jag har kommit fram till att jag inte tycker att det fungerar för mig.

Jag behöver lite tid att tänka och processa det jag har läst, fundera över handlingen, tänka på fina stunder, känna spänningen i magen när upplösningen var nära. Och detta tar lite längre tid för mig än bara en halvtimme. Det har hänt att jag läst ut en bok och sedan direkt tagit upp en ny eftersom jag varit så lässugen och det verkade som en bra idé att bara fortsätta och fortsätta. Vad som händer då är att jag inte riktigt kan koncentrera mig på den nya boken, jag tänker på den andra boken och är rent mentalt sett fortfarande kvar i den världen. Sedan tvingar jag mig själv att fokusera på den nya boken eftersom den förtjänar min fulla uppmärksamhet, men jag känner mig nästan lite otrogen mot den andra boken eftersom jag inte har tid att skänka den några extra tankar.

Detta kunde ha inträffat igår, jag läste ut min bok och funderade på att ta upp en ny direkt, men då kom jag på att det inte var så bra. Så jag väntade alltså en hel eftermiddag, en hel kväll, en hel natt, och en halv morgon med att plocka upp nästa bok, Bärnstenskikaren (förresten hade jag glömt att jag höll på med den serien, så uppslukad var jag av Trylle-trilogin!). Då känner jag att Ascend har lagt sig och fått den tid den vill ha för att kunna bli fullt uppskattad.

Det är vad jag har funderat på. Hur är det för er? Går ni från den ena till den andra eller måste ni stanna upp och ha små pauser?

torsdag 16 augusti 2012

En mycket bra bok

Nu har jag läst ut sista delen i Trylle-trilogin... Det gick fort och jag är rätt tagen. Här kommer en recension, men jag varnar er om ni inte läst de första två böckerna eftersom smärre spoilers kan förekomma.

Tove har friat till Wendy, och hon har tackat ja eftersom det skulle vara det bästa för kungadömet. Drottning Elora är sjuk och hon har inte mycket tid kvar och när hon dör så måste Wendy bli drottning. Hon kämpar med att acceptera sitt äktenskap, men känslorna för Vittra-markisen Loki distraherar, samtidigt som hennes gamla tracker Finn fortfarande finns i närheten.

Bortsett från sina personliga problem måste hon ta hand om ett förekommande krig med Vittra-klanen, som styrs av kung Oren som är Wendys pappa.

Vad är bäst för kungadömet? Hur mycket ska hon offra för de hon älskar?


Jag har ju haft mina små negativiteter (kan man säga så? Man borde kunna det...) angående de två första böckerna i denna serie, Switched och Torn, men nu... Jag kan säga att jag är lite blown away. Jag spenderade dessa två dagar sedan jag läste ut Torn med Ascend och det har varit magiskt. Idag låg jag på gräsmattan hela dagen och läste, läste och läste... Jag glömde nästan bort lunchen och jag ignorerade min stackars far när han kom hem från jobbet. Jag var så himla inne i boken, det var länge sedan något uppslukade mig så. Men istället för att berätta detta kanske jag skulle ge lite konstruktiv kritik också...

Wendy har nu alltså axlat rollen som Drottning och jag tycker att det är bra att hon äntligen inser att hon måste göra vissa uppoffringar för sitt folk och det märks att hon verkligen har börjat bry sig om dem. Trots detta blev jag frustrerad när hon gjorde vissa val, jag bara: "men gör inte så! du kommer inte bli lycklig, det är inte värt det!", men hon stod på sig och det tycker jag var viktigt. Jag hade inte respekterat henne lika mycket om hon inte gjort det. Elora har i tidigare böcker varit lite av en isdrottning men i denna har hon smält och hennes relation och hennes historia fick mer plats. man sympatiserade med henne och förstod valen hon gjort i sitt liv. Det var fint.

Själva Drottning-eriet tyckte jag var mycket intressant! Jag tycker ju sådant är väldigt roligt och spännande att läsa om, dock brukar det då vara i formatet Engelsk 1500-talshistoria, men jag gillade det nu också! Och det här med att hon skulle gifta sig med Tove... Vilken (Beate tappar ordet och tittar på facebook ett tag för att komma på det) gastkramande historia! Och skulle hon gifta sig eller följa sitt hjärta? Och vilken kille skulle hon välja? Hela romans-biten var väldigt spännande och engagerande.

Det fanns väldigt mycket historia, fakta och komplicerade förhållanden i denna, saker och ting har byggts på för varje bok och nu var det rätt invecklat hela historien. And I like it! Det kändes genomtänkt och uttänkt och jag tar tillbaka allt dåligt jag hittills sagt om Amanda Hocking eftersom jag efter denna bok är extremt förtjust i henne.

Den fick 10/10 för att den var fängslande, spännande, romantisk, intressant och på många sätt nyskapande och speciell. I love it!

Titel: Ascend
Serie: Trylle Trilogy #3
Författare: Amanda Hocking
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 295 + 23 (som var en liten extrahistoria, lite likt en epilog, som jag verkligen rekommenderar att man läser!)

onsdag 15 augusti 2012

Grejer jag har gjort idag

Idag har jag gjort grejer minsann! Nu ska ni få höra...

Jag och min mor har varit på stan idag (jag körde dit!) och där har jag gjort en massa nödvändiga grejer som är tråkiga men behöver göras. Sedan köpte jag en kalender (vilket jag i alla fall tycker är roligt)! Jag hade några kriterier, nämligen att hela veckan skulle rymmas på ett uppslag och att den inte skulle vara för liten och att varje dag hade tillräckligt med plats för mycket att skriva på.

Och så skulle den helst vara snygg utvändigt också... Detta blev resultatet:



Mycket nöjd, denna kommer verkligen komma till användning! Jag är en sådan person som helst tar med sig sin kalender överallt för att kolla datum och se vad som händer i veckan. Sedan häromdagen när jag och mor var och handlade mat så införskaffade vi också lite blyertspennor och bläckpennor i olika färger, jag är alltså materiellt sätt redo förskolstarten nu!

En annan grej som jag gjorde idag var att klippa håret, och det är ju också någonting som brukar tyda på terminsstart, vare sig det är höst eller vår. Jag känner mig faktiskt rätt glad över att börja skolan igen, få lite rutin och nya intryck i huvudet.

Hur är det för er? Ser ni fram emot att börja studera/jobba igen efter sommaren, eller är det bara jag som är störd?

tisdag 14 augusti 2012

Baksidesåsikter

Hejsan på er! Jag har tittat igenom era kommentarer på inlägget jag skrev om baksidor och tänkte sammanställa ett litet... tja, resultat kanske man kan kalla det!

Daughter of Smoke and Bone och Harry Potter och De Vises Sten var de böcker som hade mest uppskattade baksidor! Inte helt förvånande att Harry Potter stod högt på listan men lite häpen blev jag av att DoSaB (jag använder en förkortning! så coolt av mig!) hade lika många röster. Den är ju mycket mystisk och inbjudande men samtidigt inte så väldigt utomstående. Den är grå, inget som man kanske lägger märke till vid första anblicken, men om man tittar på den lite längre ser man hur vacker den är...



Reckless fick två röster (jag pratar om röster, men egentligen har sagda böcker bara nämnts), Entwined fick en och Borta med vinden nämndes två gånger. Jag hade trott att Reckless skulle vara mer populär, kul att jag blev överbevisad på den punkten!




Denna bokaspekt tyckte jag var rätt rolig att skriva om faktiskt. Jag kanske från och med nu kan ser mig som talesman för världens baksidor, hur roligt vore inte det?

Baksidornas försvarare, det är jag det!

En serie som växer i mina ögon

Nu kommer jag recensera den andra delen i Trylle-trilogin av Amanda Hocking, Torn. Om du inte har läst Switched skulle jag inte rekommendera att du läser den.

Efter att ha fått reda på att hon var utbytt vid födseln och att hon var ett troll (dock inte på det gröna, illvilliga sättet) samt prinsessa över Trylle-stammen i compounded Förening (japp, det är på svenska) flyr Wendy tillbaka till sin bror i den vanliga världen tillsammans med sin mänsklig (japp, detta är också på svenska!) Rhys. Där hinner de däremot inte vara länge innan Vittra (elak Trylle-stam) kidnappar henne, Rhys och hennes bror Matt.

De lyckas däremot fly därifrån och tillbaka till Förening där en sträng Drottning väntar, ett kungarike som behöver fred och en outgrundlig Finn.


Kanske inte världens mest raffinerade sammandrag, med det får duga. Denna bok tar vid exakt där Switched slutade, och då menar jag EXAKT. Innan det ens har gått tjugo sidor har de blivit tillfångatagna, och jag tycker att det var lite abrupt att börja på det viset. Man fick inte någon andningspaus, det gick direkt från attacken på Wendys christening ceremony till att de flydde hem och nu att de blev tillfångatagna igen. Dessa händelser sker alltså inom loppet av två dagar och de hinner fly inom den tredje. Jag tycker att det tempot var lite för hetsigt, som tur var blev det lugnare efter ett tag, vilket jag tyckte gjorde sitt till trovärdigheten.

Wendy är en huvudkaraktär som jag tycker är värdig rollen som har getts till henne. Jag tycker att hon passar in i sammanhanget och hon är varken mesig eller irriterande. Hennes känslor inför att vara prinsessa utan att ha bett om det och att alla människor skulle tänka sig att dö för att hålla henne säker blir ibland lite uttjatade men det är ändå en stor del av böckerna, att hon lär sig axla sin roll. I förra boken var hon mest motsträvig men nu börjar hon acceptera och hantera situationen på ett riktigt bra sätt och det tycker jag kändes skönt, att hon inte skulle vara rebellisk genom hela serien.

Hennes och Finns historia är något som är mycket genomgående genom boken och i början tyckte jag att det var spännande, men ju mer tiden gick desto tröttare blev jag på honom. De stod och klampade på samma ställe hela tiden och det var inte särskilt intressant att läsa om faktiskt. Något som däremot var nytt och spännande var Loki, en Vittra som Wendy får upp ögonen för. Dock tyckte jag att deras relation var lite överdriven, även om den var uppfriskande jämfört med hennes och Finns.

Det är något med de här böckerna som stör mig lite... Jag vet inte riktigt vad det är och det irriterar mig. Jag tycker nästan den känns som om dessa böcker inte är riktigt böcker, bara historier som någon jag känner har skrivit, till exempel. Tempot gör att det känns lite (okej, nu känner jag mig elak) amatörmässigt... Jag gillar inte att det är så eftersom dessa böcker faktiskt växt i mina ögon en hel del sedan jag läste Switched och nu Torn. Det blir helt enkelt bättre och bättre och mot slutet tänkte jag inte alls på att det där som jag upplever som amatörmässigt. Faktum är att det bara sa slurp så var boken slut, den är kort, spännande och den manar en att läsa vidare. Därför känner jag mig elak när jag kritiserar den eftersom det egentligen är en väldigt bra bok, och det känns dessutom som om jag måste göra bättre ifrån mig i mitt eget skrivande och det är inte alls säkert att jag kan.

Den fick 8/10 poäng för att den var spännande, trevlig att läsa och att den flöt på väldigt bra.


Titel: Torn
Serie: Trylle Trilogy #2
Författare: Amanda hocking
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2010
Sidantal: 291 (om man inte räknar allt extramaterial som finns)

söndag 12 augusti 2012

Det var så logiskt alla fattade utom hon


I måndags lånade jag en bok av min vän, det var Det är så logiskt alla fattar utom du, och nu är den utläst!

Den handlar om Ester och Johan, som har varit bästa vänner sedan de var hur små som helst. Johan är en helt vanlig kille, men trots det skulle Ester dö om hon inte haft honom. Grejen är bara den att Johan är jättekär i Ester och har varit det i fyra år redan utan att ha sagt det.

När då Ester blir kär i hårdrockaren och estetaren Adam får Johan lite spel. Allting blir förvirrat och humörsvängningar och utbrott blir vanligare. Ska Johan berätta för Ester eller är hon för fäst vid Adam?


Detta var en mycket fin bok. En mycket fin bok. Detta är Lisa Bjärbos debutroman, jag har läst hennes andra Allt jag säger är sant, och något som de har gemensamt är att de var mycket enkla att läsa. Allting flöt på och sidorna rann iväg och man ville bara veta mer. Alltså ett väldigt bra betyg. Egentligen var händelseförloppet kanske inte så jätteoriginellt, att bli kär i bästa kompisen och sedan konflikten som följer, men jag tycker att det var mycket spännande. Jag har inte läst så väldigt många böcker på detta tema, men jag är övertygad om att detta är en av de bättre i genren.

Ester var stundtals rätt dryg och i andra helt okej. Jag blev inte riktigt kär i hennes personlighet, men eftersom man hälften av boken fick läsa ur Johans perspektiv och han var vettlöst förälskad i henne fick jag ändå se hennes bättre sidor och jag blev övertygad om att man kunde bli kär i henne. Det var enkelt att relatera till henne eftersom hon är tjej, bor i Sverige och är lika gammal som mig, annars kände jag inte särskilt mycket för henne. Min favorit var Johan.

Det var väldigt roligt att läsa utifrån en killes perspektiv, även om jag ibland tycker att trovärdigheten inte var vad den kunde ha varit. Lisa har ett väldigt distinkt sätt att skriva och uttrycka sig på (tycker jag) och jag tror inte att både Ester och Johan skulle ha tänkt på det sättet. Lite mer ändringar i tankesättet och formuleringarna hade jag önskat, men eftersom hennes skrivsätt är så pass bra var det inget som störde mig.

Jag tycker MYCKET om hur hon skriver. Det blir så himla bra det hon gör. Hon skriver så som jag brukar prata och det känns väldigt äkta, inga pretentiösa formuleringar, känslan går fram ändå. Och det är väldigt bra.

Något jag måste nämna är slutet. Och om ni är känsliga kanske ni bör hoppa över detta stycke, men jag tycker bara att slutet var rätt muppigt. Jag hade velat ha mer, det kändes inte som om det var klart. Ett kapitel till och jag hade varit nöjd men som det nu var tyckte jag att det lämnades alldeles för många trådar lösa och eftersom detta är en serie kommer de aldrig att plockas upp. Och det känns tråkigt…

Den fick 8,5/10 poäng för att den var så fin, mysig, bra och att jag slukade den totalt.

Titel: Det är så logiskt alla fattar utom du
Serie: Ingen.
Författare: Lisa Bjärbo
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2010
Sidantal: 251

lördag 11 augusti 2012

En oemotståndlig rea...

Jag har funnit en rea... På cdon. Det var Hanna som tipsade om detta och nu har jag gjort i ordning en fin lista...

Listan:

  • A Midsummer Night's Dream av William Shakespeare
  • Alice's Adventures In Wonderland av Lewis Caroll
  • Sense and Sensibility av Jane Austen
  • The Three Musketeers av Alexandre Dumas
  • Journey To The Centre Of The Earth av Jules Verne
  • Sisters Red av Jackson Pearce

Alla böcker är delar av olika erbjudanden, fem engelska klassiker för 99 kronor och en paranormal romance för 49 kronor. Detta tillsammans blir 148 kronor! För sex stycken böcker! Det tillkommer dock frakt på 29 kronor, men... Det är värt det!

PS. Jag läste ut Det är så logiskt alla fattar utom du idag! Den var riktigt fin, recension kommer så fort jag har tid.

Fina strumpor, en modig vän och ESC

Igår var jag med en av mina kära kompisar, och då råkade det bli så att jag fick med mig en bok av henne hem. Den heter Den förbjudna liljan och är skriven av Sarah Singleton. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare men den verkar bra, kanske lite middle grade men sådana böcker kan också vara riktigt mysiga!

Detta är dess utseende (observera mina fina strumpor):


Jag kommer att ha denna hemlånad i ett helt år. Då kanske ni undrar varför, då säger jag: min kära kompis ska åka på ett utbytesår till Ungern! Hon åker på onsdag och faktum är att hon har en blogg som hon skriver om detta på, och detta är en länk till den! Hon är en jättehärlig tjej, mycket modig och rolig, definitivt värt att titta in och läsa!

En annan sak som har ockuperat mina tankar några dagar är en skiva som jag har köpt! Och den tänker jag visa för er nu:


Den officiella Eurovision-skivan för i år! Den går på repeat i mitt rum nu, jag älskar't! Jag är något av en Eurovision-nörd. Finalen är en högtidsstund för mig och min kära syster, som betygsätter alla nummer efter en mall som vi satt ihop. Det är jätteroligt!

Musik är ju så underbart!

PS. Faktum är att Euphoria går i bakgrunden nu. Jag och syster ska definitivt göra vårt bästa för att titta på finalen i Sverige i år, men, ja... det är dyrt.

onsdag 8 augusti 2012

En annorlunda recension

The Queen of Subtleties har två spår, det ena är ur Anne Boleyns perspektiv som skriver ett brev till sin dotter Elizabeth och det andra är ur kungens konfektörska under samma period, Lucy Cornwallis. Brevet skrivs dagen innan Annes avrättning och hon börjar från början med att förklara för sin dotter hur hon levt sitt liv. (För er som inte är lika insatt i Englands kungahus under 1500-talet så var Anne Boleyn Henrik VIIIs andra fru, hon overthrew hans drottning sedan tjugo år och detta blev inledningen till hans galna fru-konsumtion).


Det var handlingen i kort eftersom jag känner att jag inte vill lägga ner så mycket tid på denna recension. Jag tror heller inte att många har hört talas om eller läst denna bok (rätta mig för all del om jag har fel!) så jag tänker inte gå så djupt på relationerna i boken eller händelseförloppet... Bara så ni vet.

Jag kan helt enkelt säga att jag inte tyckte särskilt mycket om den här boken. Jag har läst om Anne Boleyn i Den andra systern Boleyn och var därför införstådd i händelseförloppet så inget där var särskilt spännande. Jag tyckte att författaren hade gett Anne en ganska odräglig berättarröst. Hon var en bitch, helt skoningslös och äregirig, och jag tyckte inte om henne. Även om det nog var meningen att man skulle sympatisera med henne så lyckades det inte med mig.

Delarna som handlade om Lucy tyckte jag däremot om. Det var intressant eftersom mycket av skapandet av konfekten (the subtleties) var ganska detaljerat beskrivet vilket gav en känsla av trovärdighet, och det är ju alltid är bra. Hennes personliga historia var också intressant.

Då har jag avverkat de båda huvudpersonerna och kan då övergå till språket. Det var inte något fel med det, faktiskt med ganska originell uppbyggnad och jag hade tyckt väldigt mycket om det OM det hade varit en bok som utspelat sig i modern tid. På 1500-talet så sa man inte "fuck". Det tror jag inte på, inte alls... Språket kändes dåligt anpassat och jag störde mig upprepade gånger på det.

Sammanfattningsvis, jag tyckte inte riktigt om den här boken. Jag säger inte att den är fullständigt värdelös, jag gillade den helt enkelt inte. Den hade sina ljusa stunder och om delarna om Lucy hade varit hela boken hade jag nog tyckt om den. Men så var det ju inte nu... Trots detta är det lite roligt eftersom jag nu har läst två böcker om samma historiska händelse, då har jag någonting att jämföra med. Så, kul för meriten, tiden jag la ner kändes lite värdelös...

Den fick 5/10 poäng.

Titel: The Queen of Subtleties
Serie: Ingen, men samma författare har skrivit två böcker till om Henriks fruar.
Författare: Suzannah Dunn
Utgivningsår: 2010
Sidantal: 314

tisdag 7 augusti 2012

Finfina baksidor!

Jag blev lite inspirerad när jag tänkte på hur många fina baksidor det finns här i världen (feel free to laugh), så jag tänkte visa er ett par stycken sådana som jag tycker är fina av olika anledningar!


Detta är baksidan på Borta med vinden och den tycker jag om eftersom den ljusa gröna färgen är underbar och den går igen på framsidan. Jag gillar att det är en bild på huset, det får en att föreställa sig atmosfären i boken och snirkeltypsnittet längst upp är bara för sött! Och att den gröna fyrkanten fades out tills det bara är himmel...


Detta är baksidan på Changeling av Philippa Gregory (vadå partisk?) och den gillar jag för att man ser en bit av hennes fladdrande klänning (hela människan är på framsidan) samt facklan hon håller i handen. Landet bakom känns öde, mörkt och mycket spännande. Molnen är också väldigt domedagsaktiga.


Detta är baksidan på Daughter of Smoke and Bone som jag har i storpocket. Jag gillar stämningen, det känns mycket engelskt och dimman gör att allting känns lite extra mystiskt och spännande. Och författarfotot längst nere är också kul, hon har rosa hår!!!


Detta är baksidan på Där drömmar blir till av Emma Andersson och när jag läste den tyckte jag att framsidan och baksidan var väldigt olika, och jag kommer ihåg att jag gillade denna sida bäst. Det ser lite ut som en gammal bok eller ett brev.


Detta är baksidan på Entwined av Heather Dixon där framsidan också är sjukt vacker, men jag tycker att denna sida också är väldigt, väldigt fin! Löven som är lite transparanta är silvriga på framsidan och det är fint att de finns med här också. Tornet i bakgrunden som är lite suddigt ser verkligen ut som ett sagoslott och man får därigenom en föraning om vad man kan vänta sig när man läser den. Citatet ur boken först är i blickfånget och det får en att vilja läsa resten av texten.


Detta är baksidan på Flickan med pärlörhänge (haha! detta börjar låta som den där "..in your pants"-taggen!) och den gillar jag på grund av statssilhuetten i nederkant. Färgerna känns höstiga och väldigt rätt för historien.  Det jag dock inte tycker om med denna är att det är så mycket text, när det är så mycket så orkar man inte läsa igenom allt...


Detta är baksidan på Harry Potter och De Vises Sten och jag älskar konturerna av alla magiska saker i silver! Ni vet en sådan där platta som man brukade få leka med på bildlektionerna ibland, som var svart ovanpå men hade ett silverlager under och när man skrapade på det med en liten kniv så framträdde silvret. Det känns precis så här, och det är jättecoolt!


Detta är baksidan på Paranormalcy och här är himlen episk... Man ser även här en bit av Evies klänning och de där konstiga växterna som brukar finnas runt sjöar (ser ni, eller förstår ni vad jag menar?). Om man öppnar upp boken och tittar på den så är allting en enhetlig bild och det tycker jag är fint.


Detta är baksidan på Reckless och den är ju helt outstanding! Trycket uppe i vänstra hörnet är silvrigt och titeln på framsidan är i samma silvernyans, enhetlighet = bra. Även om boken är ljus till färgen så ser den lite sliten och riven ut och bilden är ju helt... ja, jag vet inte på vilket sätt jag ska förklara att jag tycker att den är snygg. Den är det helt enkelt.


Och till sist, är detta baksidan på The Pledge och jag gillar att all text inte är lika stor och att det ibland är rött, för att liksom highlighta precis de meningarna. Skuggorna i sidorna och det snirkliga mönstret i vitt ovanpå, ja, det gillas!

Vilken av dessa baksidor tyckte ni var snyggast? Tycker ni baksidorna är viktiga för en boks utseende?

En mini-book haul

Jag har inhandlat böcker idag! Eller för att rätta mig själv, bok. Det finns ett Röda Korset i min stad och där var det idag 50 procents rea!!! På priser som redan är galet låga. Men, konstigt nog så inhandlade jag då bara singularis bok. Och så här ser den ut:


När jag först såg framsidan såg jag ju såklart hur fin den var, sedan insåg jag att jag inte förstod vad det var för titel... Efter ett tag kunde jag och min vän utläsa Exodus. Den handlar om en femtonårig tjej som heter Mara Bell och alltid levt på en enslig ö och att fiskare nu har rapporterat om att man inte längre såg fastlandet. Vattnet fortsätter stiga och Mara finner ledtrådar som verkar leda till att en ny värld har skapats högt ovanför havet. Året är 2099 och världen håller på att drunkna.

Det verkar inte vara en ungdomsbok, även om huvudpersonen är femton, det ser inte ut som en sådan. Handlingen kan vara varken en vuxen- eller ungdomsbok... Jag är inte säker. Vi får se, jag är ovanligt nyfiken på denna bok! Och det kanske också kan vara intressant för er att få veta priset på denna eminenta bok? 3 kronor.

Sedan var jag med en annan vän igår och där fick jag syn på något i hennes bokhylla. Nämligen denna:


Jag har ju läst Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo tidigare och jag var nyfiken på denna hennes debutroman. Omslaget är väldigt speciellt men det som jag tycker är bäst med hennes bokomslag är baksidorna! Jag tycker faktiskt att baksidorna på böcker får alldeles för lite uppmärksamhet, de kan ibland vara mycket finare än framsidorna...

måndag 6 augusti 2012

Tävlingstips

Nu har jag ett tävlingstips till er! Denna blogg fyller ett år (grattisgrattis!) och ska då ha en tävling! Och eftersom det var länge sedan jag var med i en tävling och boken som ska lottas ut verkar så bra tänker jag vara med i denna!


Denna bok ska handla om ett postapokalyptiskt Storbrittanien och en prinsessa som söker hämnd... Låter mycket bra, det kör vi på!

söndag 5 augusti 2012

Saker att säga

Hej! Jag har kommit igång med skrivandet nu igen (hurra!) och därför ligger min prioritet där just nu. Jag passerade hundra sidor idag! Jag är mycketmycket glad och ser fram emot vad som ska hända härnäst!

Jag läser dock också en hel del i Queen of Subtleties och jag hyser mycket blandade känslor för den... Jag tror inte att jag tycker om den så mycket, men den är väldigt lätt att läsa och är förhoppningsvis utläst imorgon eller i övermorgon.

Jag kan kanske också ta och förklara vad subtleties är för något (bara för kul), eftersom jag själv inte hade en aning innan jag började läsa. Jag trodde att det betydde subtiliteter, som i subtil (om det ens går att böja det ordet på det sättet), men ack vad fel jag hade... Till hälften handlar denna bok om en konfektör(ska) och hon gör subtleties i marsipan och socker. Man gör till exempel en blomma och så färgar man den, då blir det subtleties. Det kan också vara en svan eller ett skepp eller en människa, typ vad som helst!

Då kanske ni har lärt er något nytt idag!

Ha det gott!

lördag 4 augusti 2012

Den skarpa eggen mot en molnfylld himmel

Utläst är den andra delen i Philip Pullmans Den mörka materian-serien, Den skarpa eggen! Behold el recension. Spoilers kommer förekomma och jag rekommenderar inte att läsa recensionen om man inte har läst Guldkompassen.


Efter att ha sett sin vän Roger bli mördad av sin egen far för att denna skulle kunna skapa en reva mellan världarna följer Lyra efter honom in i den nyöppnade världen. I ett annat Oxford än det Lyra just lämnat söker Will desperat efter en grön mapp som han behöver för att skydda sin mor. Efter en hastig och omvälvande flykt hamnar han i en annan värld, i samma värld som Lyra också hamnat i.

De blir vapendragare och tillsammans möter de själaslukande Vålnader, alethiometerns försvinnande, det underliga vädret och till sist, Den skarpa eggen. Kniven som kan skära igenom alla material i världen och som också kan skapa fönster mellan världarna. Ett föremål som kommer att vara till mycket stor hjälp i det förekommande kriget.


I den här boken tar hela historien ett steg uppåt, så att man kan se en större del av bilden och ett större sammanhang och mer människor blir inkluderade. Den här guldgula känslan och glimret som låg över Guldkompassen, som jag ser som något som Lyra står för, är inte lika framträdande här. Troligtvis eftersom hon inte längre är den enda huvudpersonen. Nu gör Will sitt intåg med pompa och ståt!

I den här boken är Lyra i förändring, liksom hennes och alla andra världar. Den här Lyra-heten som jag avgudar får ge plats för andra karaktärsdrag, såsom att vara vårdande, respektfull, känslig, uppmärksam, beräknande, omhändertagande och mogen, för att nämna några. Främst riktas dessa känslor mot Will, som förresten är ett år äldre än henne, nämligen tolv (jag tycker dock att det är fel att tänka på dem som så unga, men det är den bittra verkligheten). Eftersom boken fortfarande cirklar runt Stoft och dess intrång i puberteten undgår det inte att märka att Lyra är på väg in i den, och detta beskrivs mycket vackert och skört.

Will är också en fin karaktär. Som tolvåring och levt hela sitt liv ensam med en mamma som gränsar till galenskap har han utvecklat en vuxenhet som ibland får ge efter för hans desperata längtan efter att själv bli tröstad och omhändertagen. Han vill hitta sin pappa som var en känd upptäcksresande och hans mamma sa till honom att han skulle ta upp pappans mantel, och det är något som Will verkligen vill göra. Hans längtan efter en far och sina ömma känslor för sin mor får stor plats vilket känns väldigt äkta.

Också Lyra har tankar kring sina föräldrar, mest då sin mor som hon vet letar efter henne i denna nya värld. Främst är det tankar kring rädsla och äckel. Den här fixeringen vid föräldrar tycker jag är väldigt bra eftersom båda barnen är i den åldern då man har en besvärlig relation till dem. När man är lite yngre avgudar man dem och när man har blivit tonåring är allting bara struligt. Den här tiden mitt emellan dessa två tycker jag var intressant att läsa om.

Många karaktärer kommer och går, men en av mina favoriter är Mary Malone, som i Wills Oxford är forskare och har upptäckt Mörk Materia, den som man i Lyras värld kallar Stoft. Hennes experiment med detta är OTROLIGT fascinerande att läsa om och den delen är verkligen sjukt bra. Den hade gärna fått ta större del, men andra grejer var mer påträngande och det har jag förståelse för (man måste ha i åtanke att jag läst serien en gång förut så jag vet lite grand vad som kommer hända i sista boken). Dessutom är denna bok den kortaste i serien och det slog mig efter att ha läst ut den att den egentligen är något av en transportsträcka... Här förklaras och resoneras det och boken är nödvändig för att förstå sammanhanget och vad som håller på att hända, men det är ändå inte händelserna som är i fokus, upplever jag det som.

Tempot var varierande, eller så var det bara jag som tappade sugen lite för när det var ungefär sjuttio sidor kvar tog jag en liten paus på någon dag sådär och läste den andra boken jag höll på med. Jag vet inte riktigt varför... Underligt. Däremot är jag övertygad om att sugen kommer komma tillbaka till sista delen Bärnstenskikaren som jag genast efter utläsningen började bläddra i.

Sammanfattningsvis så var detta en mycket, mycket bra bok. Att få ihop ett sådant stort sammanhang, med tusentals världar, fler händelseförlopp, nya människor och göra det bra är en stor bedrift i sig och jag står fast vid att Philip Pullman är en av mina största idoler. Dock var dragningskraften inte lika stor som i Guldkompassen trots många avslöjanden och spännande händelser.

Den fick 9,5/10 för att jag inte var fullständigt euforisk utan bara extremt imponerad och intrigerad.

Titel: Den skarpa eggen
Originaltitel: His Dark Materials II/The Subtle Knife
Serie: Den mörka materian del 2, His Dark Materials #2
Författare: Philip Pullman
Utgivningsår: 1997
Sidantal: 312

torsdag 2 augusti 2012

En länk

Jag kom på en grej, jag pratar mycket om det här med Sommar i P1, men jag kanske aldrig har sagt att jag lyssnar på det från internet? Man går nämligen in på Sveriges Radios hemsida och så hittar man denna lista och så är det bara att klicka och lyssna!

Jag har också Sveriges Radios app där det också går att lyssna. Där är däremot låtarna förkortare på grund av upphovsrättsliga själ, vilket är lite tråkigt...

Well, well, enjoy!

Sommar i P1

Jag måste ännu en gång tipsa över ett MYCKET bra sommarprogram! Sara Bergmark Elfgren pratar om att vara nörd, att växa upp i ensamhet eftersom ens intressen inte är accepterade, om fantasy, om drömmar, om verkligheten och en hel del om Star Wars.

Även fast jag själv inte har läst klart Cirkeln (ve och fasa!) även fast jag började, så var det OTROLIGT intressant att få höra om en människa som för det första har skrivit en bok, för det andra om hur hon gjorde det och för det tredje hur hennes liv tog henne till den punkten att hon faktiskt skrev den. Det hon beskrev i sitt program, om hur fantasyn var något att skämmas över och att man blev föraktad om man var intresserad av det eller något som drog mer åt det fantastiska hållet, var väldigt fängslande att lyssna på. Särskilt eftersom dagens samhälle omfamnar fantasyn och är totalt accepterat, så har det alltså inte alltid varit!

Och det här med nörderiet... Det är något som idag betraktas nästan som något coolt. Det är häftigt att vara nördig och det är starkt att vara stolt över sin nördighet. Så var det inte när Sara växte upp och hur hon beskrev den utvecklingen var mycket tänkvärd.

Helt enkelt ett mycket, mycket bra och inspirerade och intressant program, lyssna gärna på det!

And may the force be with you!

Resan till Prag

Hej! Nu såhär ungefär en vecka senare tänkte jag dela med mig av lite bilder och berättelser från resan till Prag (med en bok-twist såklart)!

Här ligger jag och läser Pride and Prejudice innan vi ska ta tram 11 in till centrum första dagen (fast då visste vi inte att det var 11 utan var lite förvirrade ett tag...).


Vi skulle gå lite på stan för att lära oss att hitta och kolla läget lite. Bland det första vi såg var detta:


Och det kanske kan tyckas som skryt att kalla det "Palace" men seriöst... de hade fyra våningar med böcker!!! Nedan ser ni en lycklig Beate med skylten som berättade vad för slags böcker det fanns på varje våning, helt på tjeckiska såklart så jag fick lov att fråga efter den engelska sektionen.

Här är jag på samma affär och tittar vid "barnhyllan", där det fanns lite YA och sedan till vänster var det klassiker. På engelska. Jag hann tyvärr inte ta en snabbkurs i tjeckiska så att jag kunde inhandla böcker på det språket också. I denna affär inhandlade jag boken Queen of Subtleties för nätta femtio svenska kronor.



Det finns ett torg (Starometske namesti) i Prag som är gammalt och känd, man ska liksom ha gått på det torget om man varit i Prag, och i kanten på detta torg finns detta klocktorn. "Klockan" hade ett väldigt underligt utseende och jag tror att mamma berättade att ingen visste hur man skulle tyda det... kanske hade det något med astronomi att göra? När klockan slog hel timme så kom det i alla fall ut lite gubbar ovanför den översta av cirklarna på tornet och högst upp spelade en ensam trumpet en liten trudelutt.


På andra sidan av samma torg så hittade vi en bokaffär till! Författaren Kafka kommer från Prag och därför var det väldigt mycket Kafka inspirerade affärer och souvernirer man såg. Såklart resulterade detta även i en bookshop! 

Tyvärr blev det där inget inhandlat dock... I en bokhandel i närheten som hette Big Ben så hittade jag däremot Percy Jackson and the Lightning Theif som blev min för ungefär sextiofem svenska kronor.
Bron på bilden är Karlsbron, en gammal och känd bro utan tre som går över floden Moldau som rinner genom Prag. Här var det smockat med turister och olika stånd som sålde handgjorda smycken, ritade karikatyrer, sålda små handmålade tavlor och så vidare... Där inhandlade jag en liten flöjtaktig sak (som ni ser ovan). Tjejen som sålde demonstrerade en liten trudelutt (ursäkta överanvändning av ordet), och jag har försökt men det krävs nog en hel del träning för att komma dit...














Det blev en hel del kort-tagning...


Bland annat på detta torg som vi senare satt på en bänk och läste på i någon timme sådär för att fördriva tiden.

Detta är en bild på den judiska kyrkogården som var väldigt liten till ytan, men cirka hundra tusen har blivit begravda där från 1400-1800-talet.


Rundeln som jag håller i handen såldes överallt, den är gjord av något slags bullbröd som man virar runt en pinne där den... tja, steks och sedan rullar man den i socker och lite krossade mandalar innan man äter den varm. SJUKT gott!



Jag i ännu en bookshop! Denna gång Shakespeares bookshop, vilket betydde enbart engelska böcker och mycket svårare att välja! Jag kom till sist fram till Daughters of Fire.



Detta är mina och min mors fötter... och tusentals fiskar (okej, kanske en liten överdrift)!!!  Ni kanske har hört talas om detta fenomen, att man stoppar ner fötter och händer till små fiskar som ska äta bort döda hudceller och när man är klart med behandlingen ska huden vara som på en babyrumpa? Det blev dock inte riktigt som en babyrumpa, och i början höll jag på att skratta ihjäl mig för att det kittlades (det kom och gick i vågor) och i början vågade jag inte stoppa ner händerna mer än tio sekunder. Det var en intressant upplevelse, och det är kul att kunna säga att man suttit där i fyrtiofem minuter och låtit småfiskar äta på mig!


Det finns utsikter som heter duga i Prag...


 
Ja, det var en liten del av vår resa. Vi tog runt tusen bilder och gjorde en massa roliga grejer, detta är en selektiv liten visning bara. Summering: Mysig men ganska liten stad. Fina vyer, roliga affärer, mycket och trevligt folk. En jätterolig resa.

Tack mamma och pappa! Och till den eminenta Prag Tio-i-topp-guiden som också var en väl utnyttjad resurs på resan.


Alla bilder är tagna av mig, mor eller far.