måndag 30 juli 2012

Ett inlägg om sommarpratare, bär och intressanta funderingar

Idag har jag haft en ytterst härlig dag. Vi har två vinbärsbuskar på framsidan och jag har tillbringat min tid åt att plocka dem, samtidigt som jag lyssnat på Sommar i P1. Ett meditativt och mycket trevligt arbete. På bärplockingsfronten så kan jag säga att jag har plockat ungefär... sju liter, eller något sådant (svartvinbärssylt, mums!!!). På Sommar i P1-fronten så kan jag tala om att jag idag har lyssnat på Klara Zimmergren, Yngwie Malmsteen, Daniel Ek och Ulf Ellervik.

Klara Zimmergren pratade om sin avsaknad av barn, vilket man kan tycka är rätt ointressant för en sextonåring, men det var upplysande och underhållande. Yngwie Malmsteen (vad är det för en himla stavning?!) tycker jag var lite sluddrig men efter att ha lyssnat på honom tycker jag att han är något av ett musikaliskt geni. Daniel Ek var mycket inspirerade och intressant, så himla coolt att bygga upp något så stort som Spotify och träffa alla sina idoler. Som sagt, mycket inspirerande.

Men Ulf Ellervik... Jag hade ingen som helst aning om vem han var innan jag satte på play (jag lyssnar på SR-appen), men jag var fast direkt. Om han varit en bok så skulle jag just nu ha suttit helt uppslukad i den och bara velat veta mer. Han var biokemist (något sådant tror jag han kallade sig) och han pratade om den onda kemin, kärlek, historia, upptäcksresanden, brytningen mellan naturvetenskap och kultur och en hel massa annat intressant! Han började med att berätta om en dikt som gjort brytningen mellan naturvetenskapen och humanioran aktuell på 1600-talet, sedan berättade han om en mörk historia om en man runt samma tid som ville förgifta sin hustru och rymma med sekreteraren... Jag blev väldigt intrigerad. Och jag uppmanar er: lyssna på hans program!

Han pratade mycket om hur man skulle göra naturvetenskapen populär, sin egen historia kantade av experiment hemma i källaren och flottbyggande i ungdomen, hans forskning och mycket, mycket mer. Sådant här går jag igång på, det är så himla intressant. Särskilt det här med brytningen mellan humaniora (språk, konst, kultur, litteratur, och liknande) och naturvetenskap (kemi, biologi, fysik, matematik, och liknande). Den här korsningen tycker jag är himla kul att spekulera i.

När jag till exempel började i gymnasiet så slogs jag efter ett tag av hur flummigt allt var. Och då menar jag inte oseriöst och olärorikt, utan snarare... subtilt. Vi lärde oss inte längre att ta tre delat på sex eller lära oss årtalen på andra världskriget. Vi fick skriva uppsatser, räkna binära tal, skriva om nationalromantik, gå på djupet inom privat- och företagsekonomi, och jag undrade hela tiden: när kommer jag ha nytta av det här? Det var inte en helt färdigstöpt kunskap som väntade på att plockas fram och användas vid rätt tillfälle, det handlade mer om att fundera, reflektera och se saker ur olika perspektiv. Det kunde man inte plocka fram och använda när man ville veta hur mycket en tröja kostar om det är tjugo procents rabatt, det handlade om att ta med sig i livet och försöka ingjuta i allt man tänkte och gjorde.

Jag kommer ihåg när jag och min mor varit på bokmässan i Örebro och sett på en föreläsning som handlade om två författare som skrivit boken "Författaren som kändis". Jag hade blivit rätt tagen. Dessa två människor hade skrivit en bok som inte handlade om molekyler, inte om ett tillfälle i historien och inte satsdelar utom om något annat, något helt nytt som jag inte visste vart någonstans jag skulle placera i kunskapslådorna jag har i mitt huvud. Vi pratade om detta på väg i bilen hem, möjligheter som fanns, vad man kunde forska i och i vilken utsträckning man kan göra vad man vill i yrkeslivet. För mig har det liksom funnits, lärare, läkare, ekonom, trädgårdsmästare, guldsmed, och andra sådana där klassiska jobb. Att arbeta som lärare men forska i till exempel vad det är som gör att människor vill läsa böcker (eller något annat litteratur-, samtids-, eller kulturfokuserat) var liksom inte begripligt för mig innan, men jag bara känner i hela kroppen att det är något sådant jag vill jobba med. Den mixen, eller någon slags mix över huvud taget, som handlar om de ämnen som jag är intresserade av. I Ulf Ellvings fall kemi, litteratur och historia.

För att då återkomma till hans sommarprat så tyckte jag att hans teser och de saker han tog upp var lite likt de ämnen som florerar i Dan Browns böcker. Jag har läst Da Vinci Koden och Änglar och Demoner och jag tycker de är fantastiska. Hur kan det rymmas så mycket kunskap i en människa? Så mycket fantasi? Jag tog upp bekantskapen igår eftersom jag såg Änglar och Demoner och den handlar ju till stor del om rivaliteten och ogillandet mellan religionen och naturvetenskapen. En annan kombination som gör att jag går i taket av iver. Att blanda två sådana skilda saker och försöka skapa någon slags balans och jämvikt är något som jag tycker är viktigt och roligt att fundera på. Och för er som har läst eller sett Änglar och Demoner, det där attentaten mot Vatikanen kanske inte har hänt på riktigt, men genom att läsa om händelsen så kan vi fundera och reflektera över det vilket gör att det indirekt har skett, om så bara i folks föreställningsvärld.

Det jag försöker förmedla här är mitt starka intresse vad gällande korsningen mellan naturvetenskap och humaniora (främst då det behandlar i skönlitteratur) och hur intressant jag tycker det är att fundera över detta. Att jag tycker att det är viktigt att vi människor är samhällsorienterade och inte fördömande och tänker innan vi handlar och innan vi talar.

Världen är så himla intressant...

2 kommentarer:

  1. Väldigt intressant inlägg, sånt här fascinerar mig också. Ska definitivt lyssna på Ulf Ellervik :)

    SvaraRadera
  2. Ja, mycket intressant! Jag lyssnade på Ulf Ellervik när det gick på radion och han var verkligen intressant och rolig att lyssna på. Jag ska nog läsa hans bok om jag får chansen. Kanske något du borde testa att läsa, Beate?

    SvaraRadera