måndag 30 juli 2012

Ett inlägg om sommarpratare, bär och intressanta funderingar

Idag har jag haft en ytterst härlig dag. Vi har två vinbärsbuskar på framsidan och jag har tillbringat min tid åt att plocka dem, samtidigt som jag lyssnat på Sommar i P1. Ett meditativt och mycket trevligt arbete. På bärplockingsfronten så kan jag säga att jag har plockat ungefär... sju liter, eller något sådant (svartvinbärssylt, mums!!!). På Sommar i P1-fronten så kan jag tala om att jag idag har lyssnat på Klara Zimmergren, Yngwie Malmsteen, Daniel Ek och Ulf Ellervik.

Klara Zimmergren pratade om sin avsaknad av barn, vilket man kan tycka är rätt ointressant för en sextonåring, men det var upplysande och underhållande. Yngwie Malmsteen (vad är det för en himla stavning?!) tycker jag var lite sluddrig men efter att ha lyssnat på honom tycker jag att han är något av ett musikaliskt geni. Daniel Ek var mycket inspirerade och intressant, så himla coolt att bygga upp något så stort som Spotify och träffa alla sina idoler. Som sagt, mycket inspirerande.

Men Ulf Ellervik... Jag hade ingen som helst aning om vem han var innan jag satte på play (jag lyssnar på SR-appen), men jag var fast direkt. Om han varit en bok så skulle jag just nu ha suttit helt uppslukad i den och bara velat veta mer. Han var biokemist (något sådant tror jag han kallade sig) och han pratade om den onda kemin, kärlek, historia, upptäcksresanden, brytningen mellan naturvetenskap och kultur och en hel massa annat intressant! Han började med att berätta om en dikt som gjort brytningen mellan naturvetenskapen och humanioran aktuell på 1600-talet, sedan berättade han om en mörk historia om en man runt samma tid som ville förgifta sin hustru och rymma med sekreteraren... Jag blev väldigt intrigerad. Och jag uppmanar er: lyssna på hans program!

Han pratade mycket om hur man skulle göra naturvetenskapen populär, sin egen historia kantade av experiment hemma i källaren och flottbyggande i ungdomen, hans forskning och mycket, mycket mer. Sådant här går jag igång på, det är så himla intressant. Särskilt det här med brytningen mellan humaniora (språk, konst, kultur, litteratur, och liknande) och naturvetenskap (kemi, biologi, fysik, matematik, och liknande). Den här korsningen tycker jag är himla kul att spekulera i.

När jag till exempel började i gymnasiet så slogs jag efter ett tag av hur flummigt allt var. Och då menar jag inte oseriöst och olärorikt, utan snarare... subtilt. Vi lärde oss inte längre att ta tre delat på sex eller lära oss årtalen på andra världskriget. Vi fick skriva uppsatser, räkna binära tal, skriva om nationalromantik, gå på djupet inom privat- och företagsekonomi, och jag undrade hela tiden: när kommer jag ha nytta av det här? Det var inte en helt färdigstöpt kunskap som väntade på att plockas fram och användas vid rätt tillfälle, det handlade mer om att fundera, reflektera och se saker ur olika perspektiv. Det kunde man inte plocka fram och använda när man ville veta hur mycket en tröja kostar om det är tjugo procents rabatt, det handlade om att ta med sig i livet och försöka ingjuta i allt man tänkte och gjorde.

Jag kommer ihåg när jag och min mor varit på bokmässan i Örebro och sett på en föreläsning som handlade om två författare som skrivit boken "Författaren som kändis". Jag hade blivit rätt tagen. Dessa två människor hade skrivit en bok som inte handlade om molekyler, inte om ett tillfälle i historien och inte satsdelar utom om något annat, något helt nytt som jag inte visste vart någonstans jag skulle placera i kunskapslådorna jag har i mitt huvud. Vi pratade om detta på väg i bilen hem, möjligheter som fanns, vad man kunde forska i och i vilken utsträckning man kan göra vad man vill i yrkeslivet. För mig har det liksom funnits, lärare, läkare, ekonom, trädgårdsmästare, guldsmed, och andra sådana där klassiska jobb. Att arbeta som lärare men forska i till exempel vad det är som gör att människor vill läsa böcker (eller något annat litteratur-, samtids-, eller kulturfokuserat) var liksom inte begripligt för mig innan, men jag bara känner i hela kroppen att det är något sådant jag vill jobba med. Den mixen, eller någon slags mix över huvud taget, som handlar om de ämnen som jag är intresserade av. I Ulf Ellvings fall kemi, litteratur och historia.

För att då återkomma till hans sommarprat så tyckte jag att hans teser och de saker han tog upp var lite likt de ämnen som florerar i Dan Browns böcker. Jag har läst Da Vinci Koden och Änglar och Demoner och jag tycker de är fantastiska. Hur kan det rymmas så mycket kunskap i en människa? Så mycket fantasi? Jag tog upp bekantskapen igår eftersom jag såg Änglar och Demoner och den handlar ju till stor del om rivaliteten och ogillandet mellan religionen och naturvetenskapen. En annan kombination som gör att jag går i taket av iver. Att blanda två sådana skilda saker och försöka skapa någon slags balans och jämvikt är något som jag tycker är viktigt och roligt att fundera på. Och för er som har läst eller sett Änglar och Demoner, det där attentaten mot Vatikanen kanske inte har hänt på riktigt, men genom att läsa om händelsen så kan vi fundera och reflektera över det vilket gör att det indirekt har skett, om så bara i folks föreställningsvärld.

Det jag försöker förmedla här är mitt starka intresse vad gällande korsningen mellan naturvetenskap och humaniora (främst då det behandlar i skönlitteratur) och hur intressant jag tycker det är att fundera över detta. Att jag tycker att det är viktigt att vi människor är samhällsorienterade och inte fördömande och tänker innan vi handlar och innan vi talar.

Världen är så himla intressant...

söndag 29 juli 2012

En massa referat...


Kommer ni ihåg att jag berättat om mitt superfantastiska sommarjobb förut? Kommer ni då ihåg att en del av jobbet innebar att läsa lättlästa böcker från förlaget Hegas och skriva referat?

Detta var mycket intressant för mig eftersom jag har en otrevlig förmåga att tycka att böcker som har färre än trehundra sidor är lite fåniga. Jag vill ha längre böcker med mer ord, fler formuleringar och större handling. Alltså har denna upplevelse varit karaktärsdanande för mig, jag insåg att man inte ska förkasta böcker på grund av sidantalet (även om lättlästa böcker inte är något för mig, men i allmänhet) och att skriva kortare böcker också kräver sin författare. 

Här är mina referat:

Flodvägen av Anne Rooney

En framtidsskildring där människor tvingas bli klimatflyktingar för att vattnet tränger upp genom marken. Huvudpersonen Kevin hittar en klimatflykting och tar hand om honom, trots att det är förbjudet och konsekvenserna blir inte riktigt vad Kevin hade tänkt sig.
En lättläst bok om rätt och fel och att ta sitt ansvar. Första kapitlet var spännande och man kom lätt in i berättelsen.



Vid hennes sida av Dennis Hamley

En spökhistoria med ett oväntat slut. Gamla mrs Darling pratar om sina barn och sin skatt, trots att hon aldrig fått några barn och någon skatt aldrig setts till. När två män får nys om skatten bryter de sig in hos Darling utan att vänta sig något motstånd. Det visar sig dock ligga sanning  i både Darlings prat om barn och hennes ovärderliga skatt.


Vad andra inte ser av Gillian Philip

I framtiden kan vissa människor läsa tankar, en farlig egenskap som myndigheterna sätter stopp för med hjälp av implantat i hjärnan. Lauras bästa vän avskyr de Hjärndöda, som tankeläsarna kallas efter att ha blivit opererade, men hennes far är helt emot implantaten. Laura själv har svårt att tänka klar på grund av surrandet i hennes huvud. Snart inser hon att hennes enda chans till självständighet är att fly.
Spännande och fascinerande framtidsscenario som manade en att fortsätta läsa.


Skelettpojken av Anne Rooney

Två bröder hittar benknotor i sin trädgård. För den yngre är det bara ett äventyr men den äldre fattar misstankar. Knotorna bildar delar av en hand från en hand och på nätterna skriver den meddelanden och uppmaningarna till pojkarna. Ska de berätta eller själva gräva upp resten av skelettpojken?
För läsare som vill ha något lättläst och lättsmält men ändå spännande.


Förrädaren av Leif Jacobsen

Vi får följa pojken Denni som smugit sig över den förbjudna bron för att få se prins Edmund i strid mot odjuren, troll och vättar. Av en händelse råkar Denni rädda prinsens liv och blir efter det lärling i slottet. Allt står dock inte rätt till, prinsen blir mycket sjuk och Danni och hans väl Lilja råkar avlyssna ett samtal som dem att inse att en förrädare härjar i slottet. Nu måste de klura ut vem innan det är för sent.
En mycket bra och underhållande fantasyberättelse.



Ligan av Thomas Dömstedt

En bok om vänskap, kärlek och miljöförstöring. Fanny börjar i Teas klass, hon har kläder inhandlade från Myrorna och pratar om miljön. Tea dras med av hennes vilja att förändra och hon går med i Ligan, som är till för att protestera mot miljöförstöring. Frågan är bara hur långt man kan tänka sig att gå för att påverka något man tycker är fel. Är det okej att ta till olagliga metoder för att få upp ögonen hos andra?
Intressant och tänkvärd historia om moral och miljömedvetenhet.

Anna och Ronja – Kärleksplanen av Benite Bratlund

Anna och hennes kompis har fått en idé, att para ihop Annas mamma och Annas killes pappa. Den enkla biten av planen är att få med Annas kille på planen, lite krångligare är det att fixa ihop föräldrarna. De bestämmer sig för att en pizzeria är bästa stället att bli kära på men en oväntad gäst gör att kvällen inte blir som de hade tänkt.



 
Jag är världen av Mårten Melin

En fin samling dikter som riktar in sig på unga människor. Här kan man hitta dikter om kärlek, stora tankar, frustration, ledsamhet, skolan och hopp.






Adam och koderna av KG Johansson

En lättläst undomsthriller. Adam är inte glad över att tillbringa sommaren i Kiruna, men hans pappas jobb på Esrange som kod-makare kräver det. Som kompensation får Adam en ny dator, som får en liten omväg till Oslo innan den hamnar i Kiruna. I brist på annat börjar han chatta med Jimmy. Adam lär sig massor om koder från sin pappa när han är ledig och tänker att det nog inte gör någonting att berätta lite om dem för Jimmy. Något han inte borde ha gjort.
En mycket trovärdig trettonårig pojke som huvudperson och spänningsnivån var mycket hög.

Fullmåne av Ewa Christina Johansson

Lukas, hans syster Anni och deras mamma har flyttat in till morbror Mac i huset som ingen i skolan vill gå i närheten av. Senaste gången var sex år sedan då morbror Cal hade försvunnit. Nu hör Lukas konstiga läten, och en kväll när han och hans klasskompis Oscar badar så försvinner Oscar och Lukas hittar blodiga tasspår. Lukas tycker sig också skymta en varelse i buskarna med hypnotiserande, gula ögon.
Berättelsen var spännande och man ville veta vad som skulle hända härnäst.

Skoterfärden av Lena Stiessel

Gustav är från Stockholm men är uppe i norrland på sportlovet. Han hänger med Mattias och hans gäng upp på skoter i fjällen där de dricker öl och grillar korv. På vägen hem sitter han bak på Mattias skoter, och utan att Mattias märker det träffas Gustav av en gren och faller av. Flera timmar senare vaknar han och inser att han måste kämpa för livet för att komma hem. Men en sameflicka hittar honom och tar hand om honom, en romans spirar, men Gustav måste snart åka hem till Stockholm igen.
Nervkittlande med Gustavs kamp ensam på fjället, romantiskt med hans möte med sameflickan.
 
Våga ringa av Åsa Storck

Alva hade en bästis, Isabella, men nu är det Alva ensam som gäller. Maria sitter bredvid henne i skolan ibland men en dag är hon inte där, och Alvas mamma berättar att hennes storebror Daniel har dött. Alva kommer på sig själv med att göra undanflykter för att ringa Maria och hon cyklar bara snabbt förbi hennes hus utan att prata. Hon kämpar för att våga ringa Maria efter det som hänt.
En bra bok som behandlar hur man ska bete sig mot någon i sorg. Lätt att ta till sig, tänkvärd.

Amulett – Bok 1 Stenväktaren av Kazu Kibuishi

Den här serieboken handlar om Emily, hennes bror Navin och hennes mamma. När Emilys pappa dog tvingades familjen flytta till ett ödehus och där hittar Emily en amulett. I huset visar det sig finnas ett passage till världen Alleda och när mamman blir tillfångatagen ger sig syskonen ut på en kamp ledsagad av amuletten för att hitta henne.
Mycket fina och detaljrika bilder och en bra och spännande historia.



Spegelns hemlighet av Ewa Christina Johansson

Ella och hennes tvillingsyster Ida ska vara ensamma hemma, övervakade av granntanten Lilly. Ella hade fått syn på egen spegel på en loppis som nu hänger i deras källare. Men det är något speciellt med spegeln, den tycks dra Ella till sig som en magnet. Kvällen då tvillingarna är ensamma hemma går strömmen och när ljuset tänds igen är Ida borta. Ella måste försöka hitta henne, och hon har starka misstankar om att hon borde börja leta i spegeln.

 
Trasig av Mårten Melin

Max och Ida har aldrig varit tillsammans, bara legat med varandra. När de ligger med varandra sista gången så råkar kondomen gå sönder. Max, som är kär och tillsammans med Elin, vet inte hur han ska göra eller bete sig. Är det okej att bli pappa vid sexton?
Tänkvärt om situationer som kan uppstå vid en oplanerad graviditet i tonåren.



Har ni läst någon av dessa? Vad tyckte ni? Min favorit var nog seriealbumet Amulett - Bok 1 Stenväktaren. Det var mitt första seriealbum och jag tyckte att det var jättekul att läsa! Då var det ju inte fokus på språket som så är på olika svårighetsgrader utan bilderna, vilket jag tyckte var bra.

Hängmattsläsning och semester


Efter att ha kollat runt på lite bokbloggar så kan jag nog konstatera att ganska många av oss har tagit lite semester. Man kanske kan tro att det är ologiskt eftersom de flesta har sommarlov eller semester någon gång under sommaren så inläggen borde peppra på och kreativiteten och engagemanget flöda över bokbloggosfären, men, sanningen är nog att på sommaren så plingar vänner och andra åtaganden på dörren och kräver uppmärksamhet. Så har det i alla fall varit för mig denna sommar (mitt subtila sätt att förklara för er varför jag inte varit överdrivet aktiv de senaste veckorna).

Min dag har delvis tillbringats ute i den ovanliga solen tillsammans med Lyra och Will i Den skarpa eggen. Jag har kommit ungefär hundra sidor och den är bra och mucho intressant, men jag väntar fortfarande på den där explosionen av wow-het och besatthet som jag vet borde infinna sig snart när jag kommit in i historien mer. 


Här har jag legat och läst idag, och i bakgrunden syns ett parasoll och där mellan en björk och en tall har en grön hängmatta hängt där jag också spenderat tid.

Vart läser ni någonstans på sommaren? Har ni något favoritställe? Kanske som mig, i hängmattan eller på studsmattan?

PS. VARFÖR blir det vitt bakom texten? Jag förstår inte detta, har någon annan råkat ut för detta, eller är det bara jag?

lördag 28 juli 2012

En snäll mamma och en okoncentrerad Beate

Hejsan! Eftersom det inte pågår någon "30 Days of..." här längre så får jag hitta på andra sätt att roa er på... Jag har spånat på några inlägg, men de kräver lite koncentration och engagemang från min sida (och det känner jag att jag inte har idag) så istället kan jag berätta om en bok som jag har fått!



Ljusets dotter av Elisabeth Nemert ska handla om en ung kvinna under sent 1700-tal i Sollentuna. Hennes pappa misshandlar henne och det har resulterat i en höftskada och en haltande gång för Maria (den unga kvinnan). Hon finner tröst i musiken och lär sig i hemlighet spela fiol, något som hon föga anar kommer föra henne till Stockholm och kungens hov!

Jag har icke läst någon hel bok av denna författare tidigare, jag kommer bara ihåg att jag påbörjade en som handlade om Gotland för länge sedan (skolstarten till gymnasiet, jag var på mammas jobb och tog desperat en bok från biblioteket där för att distrahera mig innan jag skulle gå till uppropet)... Det verkar vara ett tema för hennes böcker att de utspelar sig i Sverige. Det tycker jag känns intressant, och lite historia och hovliv på det så är jag såld!

Det var min kära mor som frågade om jag ville ha denna bok när hon hade en cdon-beställning på gång. Snåla Beate svarar: "Det är klart jag vill ha den, men jag tror inte att jag vill betala för den just nu...". Supersnälla mamma svarar: "Det är lugnt, det behöver du inte." Tack mamma!!!

På grund av sagda bristande koncentration så tänker jag inte skriva något idag. Inte inlägg och inte heller på min bok... Den har blivit mycket sorgligt negligerad under lovet, men ibland kan inte saker hjälpas! Och jag vet att historien kommer komma till liv inom mig så fort jag väl sätter mig ner, jag känner ingen särskild stress över att jag inte kommer komma ihåg eller har tappat känslan. Bara lite skuldkänslor...

Well, well, jag tänkte tillbringa dagen med Den skarpa eggen, fortsättningen på Guldkompassen av Philip Pullman. 

Ha det bra!

torsdag 26 juli 2012

Day 30: 30 Days of Harry Potter

Ja, då var det sista dagen med Harry Potter då. Det har varit lite intensivt och ibland lite drygt för att man ska skriva varje dag (något jag inte riktigt har klarat...), ibland har det blivit lite framtvingat och ibland har det inte funnits tillräckligt med plats för att uttrycka allt som jag ville säga. Men sjukt kul har det varit att få nörda ner sig i serien igen! Jag anar en omläsning, men på grund av min vackra bokbeställning alldeles nyss vet jag inte om det blir än på ett tag..


Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 30: Favorite spell.


Lamslå-besvärjelsen. Det är den Harry använder när han har blivit transporterad av Trekampspokalen till kyrkogården och hans och Voldemorts trollstavar länkas ihop. Det är också den som han använder i sjunde boken när han är på väg till Kråkboet för att han har blivit vuxen och skyddet på Privet Drive inte längre existerar. Han kastar den på någon av Dödsätarna som följer efter och på så vis vet de att han är den riktiga Harry (de har nämligen polyjuice-elexirat sex andra personer så att de ser ut som Harry för att skapa förvirring).



Det känns som om den är Harrys besvärjelse lite. Och det är roligt. Jag gillar när saker och ting har en förankring, en mening och betydelse för historien. Och lamslå-besvärjelsen har det tycker jag. Jag tänkte en liten stund på att ta Avada Kedavra, men det kändes lite morbidt och dessutom tog jag det på vilken som var min favorit bland de oförlåtliga förbannelserna.

Ja, det var alltså det sista på denna "30 Days of...". Det kommer nog ta ett tag innan jag orkar och vill ta mig an en sådan igen!

Rensning och ny header

Jag har tillbringat förmiddagen med att rensa i mina bokhyllor, ta bort sådana som jag inte vill ha (läs: sådana jag aldrig kommer att läsa även om jag vill ha dem kvar och kan få tag på biblioteket) och se till att det finns plats till alla. Förutom låg nästan alla böcker ovanpå varandra i högar för att så många som möjligt skulle få plats, men nu...!




Alla står upprätt (bortsett från Harry Potter, men det gör inget) och det finns till och med lite plats över! Det känns lite underligt, men jag fyller säkert tomrummen snart, frukta ej! Detta faktum kom sig ju dock av att jag har rensat ut en del böcker. Sorgligt. Här är högen:



En del tror jag att jag ska ge till Röda Korset eller Myrorna eller någon annan second hand-affär (vilket ändå är vart jag har fått tag på de flesta böckerna här), en del tänker jag ge bort som är i gott skick och en resten ska återbördas till mammas och pappas bokhylla i vardagsrummet. Det händer nämligen att jag går och tar böcker där som jag tittat länge på och jag är nyfiken på och som sedan glöms bort och hamnar i min ägo. Men nu är den tiden slut, jag ska bara ha mina egna böcker i mina hyllor. Annars får det inte plats...

Något som jag också har gjort är rensa på min finhylla (även känd som headern på denna blogg) och ni ser resultatet i form av headerbilden som finns där nu. Fint? Det tycker jag!

onsdag 25 juli 2012

En favoritförfattare

Här kommer en recension på Guldkompassen, som utlovat!

Boken handlar om Lyra Belaqua som bor på Jordan College och har gjort det i hela sitt liv. Hennes enda kända släkting är hennes farbror lord Asriel som kommer och hälsar på då och då och avbryter Lyra i hennes illdåd, att vara uppe på taket eller ha vilda fajter med lerbanksungarna.

Lyra älskar sitt college och skulle inte vilja lämna det för allt i världen, om hon inte skulle få följa med på lord Asriels forskningsresor till Norden där norrskenet, tartarer, glaciärer och städer uppe i himlen finns. Det skulle vara himmelriket för Lyra. Men efter att ryktena om Slukarna, som tar barn och sedan äter upp dem, börjar gå och sedan en zyjenarunge är försvunnen är inte colleget sig likt.

Rektorn på Jordan bjuder en kväll in henne på middag och där träffar hon mrs Coulter och detta är startskottet på Lyras vilda äventyr som tar henne till det glamourösa London, det zyjenska mötesplatsen The Fens, hamnstaden Trollesund, det fruktansvärda Bolvangar och hemmet för pansarbjörnar, Svalbard.

Till sin hjälp har hon sin daimon Pantalaimon och en alethiometer, en sanningssägande guldkompass...

Tyvärr läste jag den i denna utgåva, som jag tycker är hemsk. det kanske hade gått an om det bara var första boken som såg ut såhär men de två nästkommande har bara en annan färg på bakgrunden, allt detta för att de inte har gjort fler filmer av serien... Sorgligt.
Detta är en omläsning, för två eller tre år sedan lyssna jag på denna på ljudbok. Det var en ganska påfrestande upplevelse eftersom uppläserskan hade en sådan hemsk röst! Hon gjorde en massa röster och förlöjligade genom detta hela den himlastormande bra historien. Jag tyckte inte lika mycket om den då, men jag skyller faktiskt det till sjuttio procent på uppläserskan (även om hon är Lovis i Ronja, det hjälper inte!) och till trettio procent på att jag var yngre då. Bered er på en lovprisning...

Vi kan börja med Lyra. Hon står på randen till puberteten, runt elva, tolv, tretton år. Hon har levt ett vilt liv eftersom ingen av akademikerna på Jordan har hållit henne under uppsikt riktigt, hon är motsträvig, envis och rättfram. Hon är också rätt morbid, ljuger så fort hon får chansen och gör i allmänhet precis som hon vill. Och detta älskar jag henne för. Hon är inte en vanlig huvudkaraktär, som är trevlig, rättskaffens och hjältemodig. Hon är helt annorlunda, vilket gör henne så intressant att läsa om. Hennes karaktär har slipats till perfektion av författaren och jag tycker att hon är fruktansvärt fascinerande. Ett underbart porträtt av en ung flicka, en sådan som inte har uppfostrats till att vara ljuv eller vän. Lyra har fått run wild och det har gjort henne mycket oslipad och råbarkad men samtidigt väldigt oskuldsfull.

Philip Pullmans skrivsätt är mycket kraftfullt. Vissa formuleringar och beskrivningar fick mig att swoona lite grand, det var så himla bra! Och det är inte bara det att han är en fantastiskt underbar författare, han är riktigt himla smart också. Guldkompassen kan ge sken av att vara en barnbok, men det tycker jag verkligen inte att det är! Den är lite morbid, lite beskrivande när det kommer till kroppsliga skador och sådant (som Lyra älskar att höra om) men också finns det en helt annan del av historien som lutar åt det teologiska hållet. På Jordan håller man på med teologiska experiment och det är mycket prat om elementarpartiklar, olika teologiska teorier och liknande saker. Sedan har världen i denna bok korrumperats av Magisteriet, ett stort bestämmande organ som kyrkan ligger bakom. Kyrkan styr allt och vad de fruktar mest är arvssynden och denna del har en betydande del i boken. Denna religiösa aspekt blandas ihop med en fantasyberättelse utan dess like. Att ha den fantasin och intellegensen att hitta på något sådant, något som också håller i längden, är fullständigt häpnadsväckande. Philip Pullman har numera blivit min stora idol.

Om vi då ägnar ett stycke åt själva berättelsen så kan jag säga att den är så himla spännande. Jag har sagt detta om fantasyböcker tidigare, och det är att man verkligen får vara med om en resa. Och i detta fall är det så himla sant! Man får vara med om så mycket, Lyra råkar hamna i den ena och den andra situationen vilket tar henne till den och den platsen. Jag gillar också skarpt att destinationen för hennes drömmar är Norden. Det är norrskenet och isen och snön som förtrollar henne, och det tycker jag är ovanligt. Det känns som att det brukar vara varmare länder, typ Afrika, som är det eftersträvade i böcker. Att få läsa om vår kära Norden var mycket roligt, även om det var lite högre upp, vid Nordpolen ungefär.


Något som också slog mig nu, när jag läste denna för första gången på papper och med hela min bok-knowlede i bagaget för de senaste åren, var att detta är något av en steampunk-bok. Den utgavs 1995 (samma år som jag föddes, vilket underbart trevligt sammanträffande!) och den innehåller delar som påmminer väldigt mycket om en genre som inte tillkom förrän långt senare. Innovation, är ordet som dyker upp i mitt huvud när jag funderar på det.


Det finns ett citat som jag blev helt blown away av och det tänkte jag dela med mig av:
"Men tänk på Adam och Eva som ett hypotetiskt tal, som till exempel kvadratroten ur minus ett: man kan aldrig hitta något bevis på att den existerar, men om du inkluderar den i dina ekvationer, så kan du räkna ut alla möjliga saker som det inte hade gått att föreställa sig utan den."
Jag kan lungt säga att jag tänker ta mig an nästa del i serien (Den skarpa eggen) så fort jag bara kan! Eftersom jag har läst serien förut fick jag då och då lite flashback till händelser i de nästkommande två böckerna. Tillfällen jag kommer ihåg som extraordinära och underbara, och det var lite distraherande. Jag ville inte tänka på vad som skulle hända sedan och vad jag redan visste, jag ville uppslukas av berättelsen som spelades upp för mig för stunden för jag visste ju att det är underbara som komma sedan. Otålighet, kan det också kallas.


Den fick 10/10 poäng, helt utan betänketid. Jag tycker att det är ett mästerverk.


Titel: Guldkompassen
Originaltitel: Northern Lights/The Golden Compass
Serie: Den mörka materian del 1, His Dark Materials #1
Författare: Philip Pullman
Utgivnigsår: 1995
Sidantal: 384

Semesterläsningar och recensioner

Som ni nog förstår, så läste jag en HEL DEL på min semester... Böckerna jag hade med mig var Guldkompassen, De imperfekta och Pride and Prejudice som jag hade ungeför halva kvar på. Grejen var bara den att de böckerna inte räckte till, så jag fick lov att börja på en engelsk bok som jag köpte där, Queen of Subtleties (som ni ser framsidan på under "Sitter böjd över just nu"). Den handlar om Anne Boleyn som blev drottning av England efter att ha motat bort den ursprungliga drottningen (engelsk kungahistoria, yeay!!!). Hälften av boken följer också kungens konfektörska. Verkar som en ganska bra kombination, men jag väntar lite mer att fälla någon mer kommentar.

Oh, well. Min poäng är att jag har en hel del recensioner att skriva, så det är vad jag kommer ockupera mig med fram efter lunch då jag ska trava iväg för att träffa en vän!

Hur går det för er och läsningen nu i sommar?

Day 28 och 29: 30 Days of Harry Potter

Hallå på er! Som kompensation för att jag struntade i min Harry Potter-plikter igår så tänkte jag kompensera det genom att skriva två dagar idag, 28 och 29.

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg.  

 

Day 28: Favorite death eater.

Narcissa Malfoy. Jag tycker att hon är rätt intressant, även om hon typ inte ens existerade i de första fem böckerna. Det är i början på Halvblodsprinsen då hon ber Snape om att han ska vaka över Draco. Där någonstans tycker jag att hon blir väldigt intressant.

Och ännu mer i sista boken (STOR VARNING FÖR SPOILER!), i den här intensiva scenen där hon ska kolla om Harry verkligen har dött av Voldemorts förbannelse. Att hon inte förråder honom tycker jag är så fint. Allt är inte svart och vitt, som jag gillar att bli påmind om, och detta är just ett sådant tillfälle. Man märker verkligen att det är så mycket mer än att bara välja sida i ett krig.

Day 29: Favorite Hogwarts portrait.

Vad svårt... Man får liksom inte lära känna så många förutom Tjocka Damen och Sir Cadogan och ingen av dem är sådär hundra procent, tycker jag. Man får se några fler om man spelar Harry Potter-dataspel (ja, jag har en del sådana och de har varit till omåttlig glädje för mig under många år!).

Det är en som jag kommer ihåg som har ett porträttlösenord som innehåller ordet "sås"... Det porträttet är jag lite svag för, synd bara att jag inte kommer ihåg vad det heter. Jag är inte ens säker på om den existerar i böckerna.

Imorgon blir det: Day 30: Favorite spell.

tisdag 24 juli 2012

Boklycka!

Jag är hemma från Prag! Och jag tänkte djupgå lite mer i vad jag gjorde där (eftersom det delvis handlade om böcker!) i ett annat inlägg. Detta är däremot tillägnat en fin avisering som jag fått hem i brevlådan när jag varit borta. Min adlibrisbeställning!!!


Detta var paketet som jag hämtade ut! Ett jättejättestort paket innebär en jättejätteglad Beate! Och den innehöll dessa:


Böcker! Har jag nämnt hur mycket jag älskar sådana? I denna hög finns till och med två inbundna! Jag brukar inte kosta på mig sådan lyx men denna gång kände jag att det var dags... Changeling är ju av min favoritförfattare och The Selection var blå. Och jag ville ha den hela blå, med bakgrunden också, och paperback versionen hade rosa bakgrund vilket inte var lika fint...

En överraskning var Daughter of Smoke and Bone vilket var i storpocketformat! Men av någon anledning hade jag fått för mig att jag ville ha boken med just denna framsida (jag vet inte riktigt hur jag tänkte, jag tror inte ens att den har en matchande till uppföljaren som nyss har kommit ut). Såhär ser min version alltså ut:


Snygg, men jag är inte riktigt säker på att jag gillar formatet... Nåja, det är innehållet som är viktigast, och omslaget är i alla fall inte fult.

Lycka med så många böcker!

måndag 23 juli 2012

Day 27: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 27: Favorite magical ability.


Som att flyga? Göra sig osynlig? Jag tror inte att jag kan välja bara en... Jag vill gärna säga att min favorit bland alla magiska förmågor är att man faktiskt kan vara magisk! Allting som handlar om trolldom är mina favoriter, det fantastiska är ju att det existerar (oj, nu blir jag så uppslukad av Harry Potter-världen att jag börjar påstå att trolldom finns på riktigt)!


Förstår ni hur jag tänker...?


Jag tar med en bild på kvinnan det inte hade funnits någon trolldom alls utan.


Imorgon blir det: Day 28: Favorite death eater.

söndag 22 juli 2012

Day 26: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 26: Favorite wand.


Varför inte panga på och säga Fläderstaven? En av dödsrelikerna och Dumbledores gamla stav. Egentligen tycker jag att den ser lite... muppig ut med de där små kulorna längs med hela, men det är ändå rätt coolt. Och jag gillar muppigt, så det får bli den.



Imorgon blir det: Day 27: Favorite magical ability.

lördag 21 juli 2012

Day 25: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 25: Favorite Dursley.

Mrs Dursely, Petunia. Hon är ju en ragata men det där som avslöjas i sista boken (var det i sista?) får henne verkligen att bli mycket intressant. Att hon och Dumbledore har brevväxlat i alla år. Det är sannerligen mycket intressant... Synd att man inte får reda på så mycket mer om det, det hade varit så otroligt spännande att få veta vad de hade pratat om.


Vad hade hon för motiv med deras korrespondens? Vad ville hon veta? Vad berättade Dumbledore för henne? Avskyr hon verkligen Harry så mycket som det verkar? När de ska ta farväl och aldrig ses igen i sista boken så öppnar hon ju munnen och det verkar som om hon ska säga någonting, men hon ändrar sig... Vad skulle hon ha sagt?


En mycket outgrundlig karaktär...


Imorgon blir det: Day 26: Favorite wand.

fredag 20 juli 2012

Day 24: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 24: Your own patronus.


Humm... Min syster och jag har diskuterat förut vad vi skulle vara för hundar (om vi nu på något magiskt vis skulle bli sådana) och då kom vi fram till att jag skulle vara en cocker spaniel. De har oftast lockigt hår (precis om jag då) och så är deras öron långa och floppriga (det har inte jag, men det draget känns ändå som mig på ett hundigt sätt).


Dock är jag inte säker på att det skulle vara en hund som skulle vara min patronus... De är så hoppiga och glada och busiga och kramgoa och sällskapssjuka jämt, och det kan jag inte helt påstå att jag är. Fast patronusarna kanske egentligen inte har så mycket med ens egna egenskaper att göra? Det kanske bara blir det djuret som matchar en själv och inte som har liknande egenskaper? Opposite attracts?


Jag har det! En hare! En hare är lite skygg för människor men ändå en sådan som kan komma nära och nosa i folks rabatter, hoppa genom bostadsområden men inte vilja bli överraskad. Och så har den också långa öron...


Luna Lovegood har också en hare som patronus, och jag kan gärna erkänna mig själv vara lite lik henne!




Imorgon blir det: Day 25: Favorite Dursley.

torsdag 19 juli 2012

Day 23: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 23: Whose pantronus is your favorite?


Hermione har en utter! Hur sött är inte det!



Det är också kul för patronusbesvärjelsen är ju något som man inte riktigt kan lära sig i böcker och därför blir ju Hermione så frustrerad när hon ska lära sig den. Jag tycker att det är roligt att det är ganska underhållande att hon äntligen har problem med en formel...

Imorgon blir det: Day 24: Your own patronus.

onsdag 18 juli 2012

Day 22: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 22: Aspired Quidditch position.


Jag skulle helst vilja vara vaktare. Egentligen är jag inte så jättemycket för lagsport (jag simmade när jag var yngre), och därför vill jag åtminstone ha en självständig position i laget. Dessutom tycker jag att det är roligt att stå i mål, och jag tror att jag inte är helt dålig på det heller.


Imorgon bli det: Day 23: Whose pantronus is your favorite?

tisdag 17 juli 2012

Day 21: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg.  


Day 21: Most emotional moment.


Är det tillåtet att välja samma som man gjorde på Saddest moment? Jag tycker att det borde vara tillåtet... Men för att ta upp några andra känslosamma ögonblick så kan jag säga när Dumbledore dog, när Dobby dog och när Sirius dog...


Varje gång är det liksom som om jag inte kunde förstå. Händer det här verkligen? Och då tåras mina ögon... Känslosamt.


Imorgon blir det: Day 22: Aspired Quidditch position.

måndag 16 juli 2012

Day 20: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg.   


Day 20: Funniest moment.


Hm... En svår en. Men jag kommer ihåg när jag läste sista boken, när George kommer hem ifrån att ha avlett Dödsätarna från att ta Harry när han färdades från Dursleys hus och hans öra har blivit avsprängt. Mr Weasley frågar honom hur han mår och George svarar: "Slagen till slant. Jag är en slant, en gammal ettöring. En ettöring, fattaru Fred?" "Beklämmande", säger då Fred till George. "Beklämmande! Med all världens öronrelaterade skämt inom räckhåll, och så kommer du dragandes med en ettöring!"


Det tycker jag var väldigt roligt. Först förstod jag inte men när poletten trillade ner få fick jag göra en paus i läsandet för att skratta. Tvillingarnas fina jargong skiner igenom och det hela är väldigt fint bara.


Imorgon blir det (om allt går väl med tidsinställningarna: Day 21: Most emotional moment.

söndag 15 juli 2012

Day 19: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 

Day 19: Favorite horcrux.


Jag har en! Och det är Nagini. Att Harry är en horrokrux får man ju faktiskt veta relativt tidigt men Nagini, det är liksom ett mysterium ända tills det bevisats! Och det är den allra sista horrokruxen innan Voldemort kan dödas.


Jag tycker att Nagini är mest episk och mystisk... Och hon verkar ju vara den enda levande varelse på hela jorden som Voldemort hyser några slags ömsinta känslor för. Jag menar, att han valde ut henne som en horrokrux är ju ett slags tecken på tillit. Troligtvis den enda kärleksfulla relationen han någonsin har haft i sitt liv...



Imorgon blir det (förhoppningsvis, om tidsinställda inlägg fungerar): Day 20: Funniest moment.

En utlandsresa!

Hej hörni!

Imorgon ska jag åka till Prag! Väldigt mycket roligt, tycker jag. Resan kommer vara i en vecka och jag ska göra i ordning några tidsinställda inlägg (vi får hålla tummarna för att det fungerar!).

Just nu håller jag alltså på och packa, städa och plocka lite i allmänhet. Jag har bestämt vilka böcker jag ska ta med och det är:


Pride and Prejudice har jag kommit ungefär hälften i redan (väldigt bra!). De imperfekta tog jag med för den verkar så himla söt och den har stått på min "att-läsa"-lista hur länge som helst. Och om jag tar med mig den nu har jag liksom ingen ursäkt för att inte börja! Guldkompassen tog jag med för att jag känner att den är i mycket stort behov av omläsning!

lördag 14 juli 2012

En lördagsrecension


Utläst och klar min andra bok till sommarjobbet nu är (försöker härma Yodas grymma talspråk).

Sara har tillbringat ett år i London, och när hon kommer hem till Luleå hoppas hon att allting kommer vara bra och annorlunda. Hon gillade känslan av möjligheter i London och att man fick vara den man ville.

I Luleå däremot är hon den Sara som dumpade en av sina bästa kompisars tvillingbror och sedan drog utomlands. Sara kämpar för att få allting att kännas bra igen, med kompisarna och med Mattias. Av en ren slump råkar hon hamna på en jujutsu-träning och där råkar också den smått irriterande grannkillen Adrian vara.

De tar sällskap hem, och gör det varje träning, men Adrian är ju dryg. Allting med honom känns som en utmaning. Är de verkligen kompisar? Sara får lov att omvärdera både Adrian och sitt förhållande till Mattias.


Denna bok var mycket trevlig, dock fick jag stressa fram läsningen eftersom jag så hemskt gärna ville stå nere i lånedisken vid barn-och ungdomsavdelningen ett tag innan hemdags, och det var min första av Johanna Lindbäck som bloggar på Bokhora.

Språket var väldigt mysigt, det var inte ansträngande eller störande. Det satt där det satt och det passade väldigt bra. Genom att jag nu har läst några böcker utgivna med svenska som originalspråk har jag nu börjat förstå vad för bra grejer man kan göra med svenskan. Svenskan har jag en tid upplevt som tråkigt och platt, men de här fina, bra, svenska, ungdomsböckerna har tvingat mig att tänka om. Jag vill definitivt läsa mer på svenska framöver och mer av Johanna Lindbäck!

Sara tyckte jag var en bra huvudperson. Jag kunde relatera till henne även om vi inte är särskilt lika, vilket jag tycker att man ska kunna till en bra bok-karaktär. Relationen till Mattias var den absolut mest centrala i boken, och i början var det intressant, sedan någon gång i mitten blev det lite uttjatat men på slutet igen så blev det en grej av det, vilket gjorde att jag kunde förlåta det enklare. Jag tyckte däremot att Johanna kunde ha ägnat lite mer tid åt stämningen mellan Sara och hennes kompisar efter att hon kommit tillbaka från London. Det var något jag saknade, det blev lite mycket fokus på Mattias och hennes förra bästis och Mattias tvillingsyster eftersom det var med dem som hon hade det lite knakigt.

Handlingen var bra, inte så originell kanske men samtidigt rätt fängslande. Det fanns alltid någonting som jag längtade efter att få veta och det suget tycker jag kännetecknar en mycket lyckad bok! Stämningen i allmänhet var lite stå-och-trampa-på-samma-ställe och det hade inte varit fel med lite mer händelser. Fast avsaknaden av händelser i Saras vardag var ändå något som poängterades så det var i alla fall meningen att det skulle vara så. Jag tycker bara att boken hade varit lite intressantare och mer spännande om det hade hänt lite mer saker. Då hade den fångat mig mer.

Jag ger den här boken 7/10. Den var mysig och trevlig att läsa men inte så väldigt mycket mer.

Titel: Välkommen hem
Författare: Johanna Lindbäck
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 344

PS. Båda författarna av böckerna som jag har läst på jobbet har hetat Johanna... Det var ju ganska roligt!

Day 18: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg.  


Day 18: Favorite unforgivable curse.


Som inledning till detta smått morbida inlägg tänkte jag bara återuppliva minnet av hur man blev introducerade för alla oförlåtliga förbannelser. Det var i Den flammande bägaren, på Monsterögat Moodys första Försvar Mot Svartkonst-lektion. Han demonstrerade cruxiatus, imperius och avada kedavra på spindlar.


Jag tar upp den scenen eftersom jag tycker att den är så väldigt fängslande och genialisk! Att en lärare visar dem förbjudna saker, mystiken kring Moody, spänningen när Neville tvingas svara på vilken förbannelse som torterar... Jag tycker att det är så himla spännande. Stämningen är sådär tjock och Harry Potter-aktig som jag älskar!


Nu, till mitt svar: Avada Kedavra. Okej, jag känner mig fruktansvärt hemsk när jag skriver detta, men min motivering är för att den på något vis känns mer barmhärtig än de andra två. Av Avada Kedavra dör man (om man inte råkar heta Harry Potter) och det känns mer skoningsfullt än att ta över någons tankar eller tortera dem. Det blir ett snabbt slut, till skillnad mot om man skulle tvinga någon till självmord med Imperius eller tortera någon till döds...


Imorgon blir det: Day 19: Favorite horcrux.


PS. Förlåt för min frånvaro igår... Kom hem sent igen och internet fungerade inte (igen!). I most sincerely apologize.

torsdag 12 juli 2012

En till bok...

Jag läste ju Ursäkta att man vill bli lite älskad i mitt superfantastiska sommarjobb, och när jag var klar med den fick jag välja en till, helt själv!

Detta var vad jag hade att välja på:


Av dessa fina alternativ valde jag Välkommen hem av Johanna Lindbäck! Jag har hört och sett lite av den på olika andra bloggar och jag tyckte att det var ett fint tillfälle att få läsa den. Den står liksom inte på min högprioriterad-lista men nu får jag ju läsa den i alla fall! Det är ju för jobbet liksom.

Day 17: 30 Days of Harry Potter

Jag varnar er för eventuella spoilers! Jag tänker mig denna utmaning som ett slags sätt att visa världen (nåväl, kanske inte hela världen direkt, men några stycken) vart någonstans jag står i Harry Potter-frågor och att den mer är tänkt till sådana och att den mer är tänkt till sådana som redan läst böckerna och vill ta del av andras åsikter. Alltså tänker jag inte vakta min tunga (...eller fingrar) för spoilers när jag skriver dessa inlägg. 


Day 17: Favorite animagus.


Jag funderar; blir man verkligen introducerade för särskilt många? Förutom Marodörerna och professor McGonagall? Sedan kom jag på en...


Nämligen Rita Skeeter! En oregistrerad animagus och som använder sin skepnad som skalbagge till att avlyssna samtal som hon sedan har med i The Daily Prophet. Hon var med väldigt mycket i Den Flammande bägaren, och även om hon var så irriterande och sniken så gillade jag att läsa om henne. Hon är underhållande, även i filmerna.


Så, mitt svar blir Rita Skeeter, trots att hon är elak och förvränger sanningen. Jag gillar henne som animagus för att jag kommer ihåg hur fruktansvärt förvånad jag blev över det, och den förvåningen är något som jag vårdar eftersom jag inte kommer få uppleva den igen.


Det är så roligt när böcker jag förvåna en på det sättet!


Imorgon blir det: Day 18: Favorite unforgivable curse.

"Man saknar inte kon om den heter Nora"


Här kommer en recension på Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell, som jag har fått läsa på mitt jobb!

Boken handlar om Nora, hon är sjutton och inget speciellt alls enligt henne själv. Hennes bästa vän Lisa har under alla år försökt övertyga henne om att hon är bra, fin och speciell (vilket tyvärr inte gått så särskilt bra). Noras andra bästis Jossan hänger mest i simhallen och läser intellektuella tidningar. Hon kommer bli något, till skillnad från Nora.

Under en fest så råkar (?) Nora trösta Lisas pojkvän för att Lisa gått iväg med en annan kille. Denna händelse går överstyr och resulterar i att Lisa inte längre är där för Nora och tröstar och säger att hon är fin. Detta skulle särskilt ha behövt i dessa tider eftersom Brorsans barndomskompis Stoffe, som jobbar på Sivs Liv och är rätt fin, plötsligt dyker upp i Noras liv och kanske verkar vilja stanna där.


Jag har läst I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell förut, dock var det för några år sedan och med skolan (alla böcker man tvingas läsa i skolan tar man död på, oavsett hur bra de, är enligt mig), så jag kommer inte ihåg om språket i dessa båda böcker liknar varandra. Man skulle nog tycka att jag skulle ha kommit ihåg det eftersom språket var väldigt speciellt...

Igenom hela boken kändes det som att läsa någons ocesurerade tankar. Ofta var det långa stycken utan punkt eller komman eller någon särskilt struktur eller slutsats, bara rena, nedskrivna tankegånger. Detta var väldigt speciellt, och man fick anstränga sig för att hänga med i tråden annars förstod man inte riktigt (så upplevde jag det som i alla fall, men jag är ju en sådan som vill läsa och förstå varje ord i en bok). Jag tror att jag tyckte om det. Det är inte sådana här böcker jag vanligast läser (mest engelska YA-böcker i paranormal romance genren, som ni kanske har märkt) så jag har inte så mycket annat att jämföra med.

Nora. Hennes konstanta och envetet dåliga självförtroende trots både killars och vänner försäkringar var något jag tyckte var lite drygt, men samtidigt kändes det hela mycket trovärdigt. Det var troligtvis meningen att man skulle bli frustrerad över vad hon tyckte och tänkte, och det lyckades med mig i alla fall. Flera gånger ville jag bara skaka om henne och säga åt henne att ta sig i kragen, och det är ju en bedrift i sig.

Relationen hon hade med Lisa tyckte jag däremot var fantastisk! Så himla fint beskrivet, sådana här små saker i en vänskap som man älskar och sådana som man hatar. Inget är helt svart eller vitt, man fick se dåliga sidor av Lisa och man fick se bra, man pendlade mellan att tycka att hon var en urdålig bästis och fruktansvärt omtänksam. Det hela var helt enkelt väldigt bra och Lisa var min favoritkaraktär i hela boken.

Själva händelseförloppet var fängslande. Enligt henne själv var Noras liv tråkig och hon ointressant men jag tyckte att det hela var väldigt underhållande att läsa om. Det fanns inga tråkiga stunder eller passage i boken, eftersom vi befann oss i Noras huvud så fanns det ju en aldrig sinande ström av minnen och tankar som var roliga och intressanta att läsa om.

Jag tycker att författaren på många sätt och på väldigt bra sätt har fångat subtila tankar och känslor om många tonåringar säkert tänker och upplever men tror är att de är ensamma om. En eloge för det! Och hon behandlar ämnen som är intresseranta utan att vara predikande eller för plump. En till eloge!

I allmänhet tycker jag att boken var mycket underhållande och speciell (på grund av språket), och jag tror jag ska försöka läsa om I taket lyser stjärnorna för att se om upplevelsen är densamma som för några år sedan samt hennes andra ungdomsbok Det fattas en tärning.

7/10 poäng får den av mig, för den var riktigt bra men inte himlastormande underbar.

Titel: Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 245

Ps. Jag älskade de "Noriska" ordspråken som fanns längst ner på varje sida med jämna mellanrum! Titeln var ett fint exempel på sådana tyckte jag.