onsdag 27 juni 2012

En skola som inte hade så mycket med häxor att göra

Igår så läste jag ut Häxskolan av Emily Gould och Zareen Jaffery och här följer en liten recension!

Sophie är inte glad när hennes berömda skräckfilmsregissör till pappa och allmänt häxintresserade mamma tvingar henne att flytta från Los Angeles till pappans hemstad Mythic. Mythic är smått berömd eftersom den har en historia kantad med häxor och wicca (=en slags naturreligion, ofta förknippad med just häxor, sökte på google nyss). Anledningen är att kraftiga oväder har blåst in över havsstaden och invånarna tror att den berömda skräckfilmsregissören kan injaga lite sympati (och pengar) från resten av landet.

Sophie är inte nöjd med sitt spöklika hus och kusliga skola, hon är inte det minsta lik sina föräldrar i det avseendet. När hon börjar i skolan blir hon något av en snackis på grund av sin pappa, men efter ett tag finner hon vänner i form av Katherine, Devon och Cilla, samt den ganska nördiga Paul.

Sophie har under det senaste året kunnat få saker att hända om hon tänker dem intensivt och hon börjar misstänka att hennes vänner är av samma sorts efter ett uppträde under en fotbollsmatch. Det blir uppenbart att de fyra är ämnade att bilda en häxcirkel och att ovädren skapas av en ond häxa. Frågan är bara vem.


Anledningen till att jag köpte denna bok på bokrean i år var att jag för ett bra tag sedan såg den på biblioteket och tyckte att den verkade bra. Tyvärr hade jag glömt hur tunn den var (jag gillar lite tjockare böcker), vilket jag försöker visa ovan. Och "tunn" var i allmänhet ett rätt bra ord att beskriva hela boken med. "Platt" passar också in.

Historien hade en liten överraskning i form av Sophies föräldrar som skräckfanatiker och att häxorna i boken var med gammaldagsa, sådana som rör i grytor och har pentagram och sådant. Det var det enda som fick mig att höja på ögonbrynen lite (inte bli förvånad, det är en alltför stor reaktion). Handlingen var väldigt simpel och vissa gånger tyckte jag rent av att det var skrattretande. Jag hade tyckt bättre om detta om jag var lite yngre, sisådär elva, tolv kanske.

Språket var ganska underhållande stundtals, vilket var den enda positiva saken jag har att säga som är uppriktigt. Sophie var rätt fånig och hennes vänner var riktiga stereotyper. Författarna hade inte ens försökt dölja de uppenbara klyschorna, vilket nästan får mig att tro att det var meningen att vara sådär, för ingen kan väl välja så uppenbara karaktärer om man inte måste? Det fanns även en snygg, farlig kille inblandad i historien som rökte örtcigaretter och hamnade hos rektorn som Sophie var betuttad i, och även detta kändes fånigt.

Nej, det var helt enkelt inte en särskilt bra bok, dock var den lite mysig och underhållande ibland. Hade uppskattats mer om jag varit yngre och kanske inte så läsvan som jag är. Den fick 4 av 10 poäng. Inte jättedålig men inte riktigt helt okej. Well, well, nu har jag läst den i alla fall! Jag vill också rikta uppmärksamheten ännu en gång mot titeln på detta inlägg. Jag hade trott att hela skolan skulle vara magisk och att de skulle lära sig trolldomer, lite á la Hogwarts, men så var det inte alls. Det känns att den svenska titeln var lite fånig tycker jag...

Titel: Häxskolan
Originaltitel: Hex Education
Författare: Emily Gould och Zareen Jaffery
Serie: Ingen! Som tur är...
Utgivningsår: 2007 på engelska
Antal sidor: 208

Det engelska omslaget, som ger lite fel vibbar tycker jag. Ser mer ut som en vuxen chic lit-framsida á la Marian Keyes här enligt mig, vilket är helt fel!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar