torsdag 19 april 2012

Resten får du ta reda på själv


Jag läste ut Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver igår och här kommer min recension!

Samantha Kingston är en av de populäraste i sin skola, hon har tre bästa vänner, en kille som alla vill ha och går på alla coola fester. Hennes liv är perfekt, och på Amorindagen 12 februari vet hon att hon kommer få många rosor, gå på en het fest och bli av med oskulden med sin pojkvän.

Men istället för att få uppleva det där får hon omvärdera sin definition av perfekt när hon dör i en bilkrasch och tvingas återuppleva samma dag, 12 februari sju gånger om. Hon får reda på mörka hemligheter om sina vänner, inser att kärleken inte är vad hon trott den var, försöker ändra en annan människas livsöde och upptäcker nya saker om sig själv, precis innan hon måste dö... igen.


Jag var skeptisk till denna bok innan jag började, och jag blev mer skeptisk när jag hade börjat. Jag tyckte inte alls om Sam, jag avskydde henne rent utsagt. Jag tyckte att hon var förjävlig mot allt och alla. Genom bokens gång fick man lära känna henne bättra och vid slutet tyckte jag mindre illa om henne. Jag har funderat på det där, och att även om jag inte tyckte om henne eller vad hon gjorde så upprörde hon mig, hon fick mig att känna någonting. Och det kanske bara var det som var meningen.

Hon och hennes vänners vänskap var ganska svår att förstå, den kändes så mörk och relationen hon hade till Lindsay var verkligen komplicerad. Ibland förstod jag inte varför hon ens ville vara vänner med de tjejerna och ibland var det helt solklart. Det kanske är det så är i verkligheten också? Man börjar fundera efter att ha läst den här boken...

Den behandlar rätt tunga ämnen, då främst om död. Jag hade backat för den här historian delvis eftersom jag trodde den skulle vara väldigt tung och grå, och det var den, men inte på det sättet jag hade förväntat mig. Det var inte Sams död jag blev ledsen över utan alla saker hon gjort när hon levde.

Karaktärerna är väldigt välgjorda upplever jag det som. Ingen av dem blev tråkig eftersom de aldrig var samma sak trots att det var samma dag som spelades upp om och om igen. De utvecklades och blommade upp trots att det var samma dag, den evolution var väldigt realistisk.

Jag hade tänkt lite på det här med hur Lauren Oliver skulle beskriva tomrummet efter varje dag som passerade, Sam återvände ju hela tiden till 12 februari, och nu i efterhand jag tycker hon gjorde det bra. Själva idén med att man återuppstår för att leva samma dag flera gånger känns ju lite fantasy men när man läste det så var det inte en gnutta magi inblandad. Det var bra eftersom magi i detta sammanhang bara hade känts malplacerat. Lauren ska också få en eloge för att hon beskrev saker väldigt bra, Sams känslor, tankar och funderingar. Hon fångade verkligen de här små humörsvängningarna som jag verkligen kunde känna igen mig i.

Tyckte jag då om den här boken? Svar: Ja, det gjorde jag. Trots att jag inte gillade huvudpersonen eller vad hon gjorde eller ens det mesta som pågick i hennes värld så fick den här boken mig att känna saker, bli upprörd och tänka efter. Det var inte en dans på rosor att läsa den men den gav perspektiv på vissa saker och kändes nyttig på något sätt.

Den fick 7,5/10 i min läsdagbok. Jag tror att den kommer vinna på att ligga och mogna i mitt huvud ett tag, om någon frågar mig om någon månad kommer jag säkert tycka bättre om den eftersom jag då har haft tid att processa den lite.

Titel: Resten får du ta reda på själv
Författare: Lauren Oliver
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Before I fall
Utgivningsår: 2010 (2012 i Sverige)
Antal sidor:475

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar