torsdag 8 mars 2012

Om att bara ha en och en halv timme kvar till middagen


Idag slutade jag skolan 11.15. Extremt skönt. Så här tänkte jag när jag satt på bussen hem: nu har jag tid att sätta mig vid datorn och skriva tio sidor på mitt nya projekt! Utsikten av en eftermiddag med bara mig och mitt manus var väldigt uppiggande. Sedan kom jag ihåg att jag hade en ett antal sidor i historiaboken att läsa. Och efter det tyckte jag att det var smart att plugga lite på engelskaglosorna till imorgon. Och eftersom jag har matteprov nästa vecka satte jag mig och jobbade några sidor där också.

Innan jag visste ordet av var klockan halv fyra. ”Ån nej!” tänkte jag då. ”Då är det bara ungefär en och en halv timme till vi ska äta, då är det ingen mening att jag börjar skriva!”

Såhär tänker jag väldigt ofta, något som brukar resultera i att det ofta inte blir något av någonting alls. Jag vill att allting ska vara perfekt när jag sätter mig och skriver. Jag ska vara ensam hemma, klockan ska vara en och en halv timme innan lunch, solen ska skina in genom fönstret och få mig att dra ner persiennerna, jag ska vara klar i huvudet och jag ska veta att jag har hela dagen på mig.

Det är extremt naivt av mig att tro att jag ska kunna upprätthålla dessa orimliga krav på skrivprocessen. I inlägget jag skrev om inspiration sa jag ju själv att man inte bara kan sitta på sin kammare och vänta på inspirationen, ibland måste man sätta sig där fastän man är sur och världen är otillfredsställande. Och man ”bara” har en och en halv timme kvar till middagen.

Det jag försöker säga är att jag måste skärpa till mig lite. Det hade ju varit bättre att sitta med mitt manus i en och en halv timme än ingen tid alls, som det nu blev. Jag ska ju bli en riktig författare och då har jag inte råd att vara kinkig med skrivförhållandena jag just i det ögonblicket har.

För att styra över skutan åt ett helt annat håll ska jag och min mor se på Once upon a time ikväll, en riktigt mysig och lagomt spännande serie som vi varit fast i sedan första avsnittet.

Ha det bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar