fredag 23 mars 2012

Angående Hungerspelen

Eftersom det är världspremiär av The Hunger Games idag (om nu någon har lyckats undgå det) tänkte jag att det var passande att jag berättade lite om min egen relation till trilogin av Susanne Collins.

Det var en kompis som tipsade mig förra året. Hon var lyrisk, jag lite skeptisk. Det verkade inte riktigt vara min typ av bok. Dock begav jag mig till biblioteket, lånade hem Hungerspelen och började läsa. Sedan sa det bara sluuuuuurp och den var slut.

Jag tror jag var lite i chocktillstånd. Jag var inte helt lyrisk som min vän varit, men jag var definitivt lite uppspelt. Jag hade haft helt rätt i antagandet om att Hungerspelen inte var min typ av bok. Jag hade aldrig kommit i kontakt med dystopier förut, och nu började jag med denna som har en extremt dyster syn på framtiden. Det kändes lite... obehagligt.

Trots det lånade jag hem Fatta eld och samma fenomen uppstod nu. Sluuuurp! Jag tyckte att den var tvivelaktigt vid sina delar, själva fenomenet Hungerspelen är så fruktansvärt om man tänker för mycket på det (vilket jag har tendens att göra med saker och ting). Men jag var tvungen att läsa sista.

Revolt. Sluuuuurp! Om jag tyckte att de två första böckerna var på gränsen till obehagliga så var den här definitivt det. Allting ställdes liksom på sin yttersta gräns. Revolt är den enda bok jag inte poängsatt i min läsdagbok. Jag hade så himla motstridiga känslor inför den att jag inte kunde ge den bara en siffra. Jag hade velat sätta 10/10 men också 1/10.

Det är en väldigt stark trilogi, den rörde upp många känslor hos mig. Och jag tror att jag tycker om det. Kanske. Om du inte har läst Hungerspelen så har du missat någonting, men om det är positivt eller negativt kan jag inte säga med säkerhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar