torsdag 16 februari 2012

Vad hände egentligen i det förflutna?


Nu har jag äntligen läst ut Kate Mortons I det förflutna!

Det börjar med att Edie Burchills mamma Meredith får ett brev som river upp gamla sår hos henne. Eller, egentligen börjar allting ungefär åttio år tidigare när Milderhurst Castle’s excentriska ägare Raymond Blythe kommit tillbaka från första världskriget och skriver den gotiska romanen The true history of the Mud Man… En bok som blir begynnelsen till Edie Burchills läsande liv.

Meredith blev under kriget evakuerad från London och hamnade på Milderhurst Castle, något som Raymonds yngsta dotter Juniper (jag har uttalat det som Juunpher i mitt huvud) ser till när hon får syn på henne i lokalen helt själv bland de evakuerade barnen. Junipers äldre tvillingsystrar Persephone och Seraphina accepterar Merediths närvaro på slottet och snart har de kommit att bli fästa vid henne.

Milderhurst förtrollar den lilla Meredith, tillsammans med personerna som bor där. Hon blir introducerad till en värld av skrivande och excentricitet. Med Juniper, som hon avgudar, som får minnesluckor och vars enda vänner innan Meredith var de som hennes eget huvud hittat på och låser in sig i tornrummet med jämna mellanrum för att skriva utan att vare sig äta eller sova. Med Saffy som omsorgsfullt sätter sig vid sin skrivmaskin för att fly verkligheten och sin ångest över att lämna slottet. Med Percy som enhändigt är lagt praktiskt och bara skriver när hon absolut måste, men som känner att hon är en varelse av undertryckt ilska.

Slottet och dess innevånare ruvar på mörka hemligheter och Edie får gräva djupt för att till sist komma till insikt med vad som hände i det förflutna.

Detta är ett otroligt kortfattat introducerande av några av frontfigurerna och handlingen i I det förlutna. För att lyckas förklara det invecklade sambandet mellan nutid, dåtid, personer, händelser, tankar och känslor skulle jag behöva minst tio A4.

Att öppna boken är att kliva in i en värld som är både skrämmande och lockande. Jag fastnade för boken först när jag insåg att den till stor del handlade om böcker (en bok om böcker, kan det bli bättre?) och Edies stora kärlek till böcker och de andras skrivande är något som genomsyrar hela berättelsen.

Författare här framhävs som plågade själar, de ska inte ha någonting som står i vägen för deras inspiration. Junpiers samtal och lekar med sina ”besökare” är något som uppmuntras av fadern eftersom han anser att det är produkter av hennes fantasi, inte någon psykisk rubbning.

Romanen är väldigt mörk. Allting har liksom sin ursprungspunkt i slottet som är stort, gotiskt och gått i arv i familjen Blythe hur länge som helst. Ett förförande ställe helt enkelt, men också lite obehagligt.

Jag tyckte om den här boken, trots att jag hade lite svårt med vissa inslag (Junipers instabilitet och de andras kontakt med ångest och panikattacker, det framhävde författandet som något dunkelt). Kate Morton hade lyckats utmärkt med att sätta an strängar vid olika tillfällen i boken och när man närmade sig slutet hörde man de olika tonerna klinga tillsammans i en perfekt, sorgsen klang som fortfarande ekar kvar hos mig.

En bok värd att läsa, helt enkelt. I min lilla läsdagbok fick den 8/10.

Titel: I det förflutna
Författare: Kate Morton
Förlag: Månpocket
Orginalspråk: Engelska
Orginaltitel: The distant hours
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 552

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar