onsdag 8 februari 2012

Fantasi och flöjtspel


Jag kom hem från min orkesterövning för en halvtimme sedan. På vägen hem passerar jag alltid en äng, och eftersom jag slutar så pass sent (halv nio) är det alltid beckmörkt. Det är inte en särskilt stor äng, men när det är mörkt så känns det som om den pågår i evighet. Den har vidgats till ytan av tio fotbollsplaner sedan jag gick förbi där två timmar tidigare.

Jag föreställer mig alltid att jag tittar ut på ängen och att jag plötsligt ser ett par ögon glimma i mörkret och sedan att en stor, lurvig varelse rusar emot mig. Jag funderar på hur jag skulle beskriva alltsammans… Ett bevis på hur livlig fantasi jag har (eller paranoid jag är).

Alltid när jag gör eller känner något försöker jag formulera förklaringen av det i mitt huvud. En angenäm arbetsskada och biverkning av några års skrivande.

Det jag egentligen skulle prata lite om (hade jag tänkt) var mitt flöjtspelande, men bok- och skrivtänket verkar inte vilja lämna mig ifred. Vilket jag inte har något emot.

Jag låter en egentagen bild på min flöjt avsluta inlägget, så att jag inte avviker helt från ämnet jag avsett.



Sov gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar