fredag 17 februari 2012

Berättelsen bakom Ingo


Hallå på er!

Jag tänkte berätta lite för er hur det kommer sig att jag just sitter med ryggen böjd över Ingo – En värld under ytan av Helen Dunmore.

Jo, det var såhär att när jag gick i sexan (nu går jag första året på gymnasiet, det blir… 4 år sedan) då lånade jag denna eminenta bok i skolbiblioteket. Sommarlovet närmade sig och eftersom jag inte läst ut boken än skrev jag upp namnet, författaren och sidnumret jag var på i min telefon.

Sommarlovet kom och gick, jag började i högstadiet och fick en ny telefon. Jag hade helt glömt bort den där lilla anteckningen som handlade om Ingo.

Här blir det ett glapp på ungefär 4 år innan boken dök upp i mina tankar igen. Jag såg på tv med min mor och plötsligt, helt oförhappandes, kom jag och tänka på den! Den hade så fint omslag kom jag ihåg, och jag kom ihåg att jag tyckte om den. Tyvärr hade då namnet totalt försvunnit ur mitt huvud. Det var något med hav… Någonting blått… Indigo? Det betyder väl blått…? Indigo… Ingo!!!

Kort efter detta gav jag mig av till biblioteket och hittade med lite hjälp rätt. Där fick jag också reda på att det var första delen i en trilogi, alla med lika vackra omslag.


Och nu har jag läst femtiofyra sidor av Ingo, som jag påbörjade för fyra år sedan. Tänk så det kan bli!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar