onsdag 29 februari 2012

Månadsavstämning Februari


Nu har en månad passerat och det är dags för en månadsavstämning!

Februari 2012
  1. I det förflutna av Kate Morton
  2. Ingo – En värld under ytan av Helen Dunmore
  3. Paranormalcy av Kiersten White
  4. De utvalda – Tankeläsaren av Kristin Cashore

Totalt lästa sidor: 1649

Den bästa boken: Det blir en delad förstaplats mellan Paranormalcy och Tankeläsaren. Jag älskade båda lika mycket.

Den sämsta boken: Hm… Ingen bok jag har läst denna månad har varit direkt dålig, men jag säger Ingo eftersom den inte levde upp till mina förväntningar.

Finast framsida: Återigen står jag och väljer mellan Paranormalcy och Tankeläsaren. Det blir ändå Paranormalcy, det är ungefär så jag tänker mig att mina framsidor ska se ut när jag ger ut böcker i framtiden.


Allmänt: Detta ser jag som en mycket lyckad bokmånad. Jag har läst 600 sidor mer nu än vad jag gjorde i januari, och jag vet inte om det beror på att jag har tagit mig tid till läsningen eller att jag har fått sportlov. Jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Paranormalcy men Tankeläsaren blew me away totalt.

Inför nästa månad: Jag har en hel hög med fina böcker efter bokrean som jag längtar efter att ta tag i. Frågan är bara vilken jag ska börja med…

tisdag 28 februari 2012

Läsprov och önsketänkande


I min vackra Akademibokhandel här i stan kunde man för några veckor sedan plocka med sig ett provläs-exemplar av Oksa Pollock – Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Det är ett litet nätt häfte på tjugofem sidor, perfekt att läsa när man borstar tänderna eftersom man då bara har en hand till förfogande.



Nu har jag då läst dessa tjugofem sidor, och vad säger jag om dem? Jag kan inte påstå att jag blev eld och lågor och kommer klicka mig in på adlibris för att beställa hem den direkt, men jag skulle i alla fall kunna säga att jag är intresserad av att läsa fortsättningen, se vart denna trettonåriga flicka kan ta vägen någonstans. Vad det innebär att hon är det sista hoppet.

Det står på baksidan att denna bok har blivit ett fenomen bland franska ungdomar och jag tror att jag har läst liknelser mellan den här och Harry Potter. Det låter ju lovande.

Det skulle alltså vara jättetrevligt att få ta emot ett recensionsexemplar av denna bok (blinkblinkblink rabén&sjögren).  Önsketänkande, men det skadar aldrig att drömma.

måndag 27 februari 2012

De utvalda - Tankeläsaren


De utvalda – Tankeläsaren av Kristin Cashore handlar om Katsa, en särling med dödandets gåva. I hennes värld existerar sju kungadömen och hon själv  tjänstgör vid ett av dem, hos kung Randa som håller henne hos sig på grund av hennes förmåga. Katsa är däremot trött på de fasansfulla uppdrag kungen skickar ut henne på, och hon har skapat Rådet, en hemlig organisation som jobbar för fred i alla kungadömen.

En natt är Kasta ute på ett uppdrag för Rådet men hon stöter på problem i form av en prins. När hon återvänder till Randas hov har han följt efter henne och hans närvaro sätter väldigt stora förändringar i rullning i Katsas liv.

Hon kommer en stor och fruktansvärd gåta på spåren efter uppdraget och hon och prins Po ger sig ut på en resa för att finna svaret. Katsas stridsskicklighet och överlevnadsförmåga kommer komma att hjälpa dem båda ur många faror på vägen.


Jag var fast i den här boken redan efter första kapitlet. Katsa är en karaktär som man bara älskar att fördjupa sig i, hon har många motsägelsefulla sidor och det är ett rent nöje att följa i hennes tankar och känslor.

Boken är extremt spännande och jag älskar tempot i den. Det som är så himla bra med fantasyböcker är att man verkligen får vara med på en resa. Vi börjar i en stad, med en händelse och några personer, sedan sätts hjulet i rullning och man får resa över olika länder, hav och möta så många personer som alla bidrar till historiens djup och innebörd.

Det poängteras på baksidestexten på denna bok att relationerna står i centrum, och det håller jag verkligen med om. Jag har inte läst så många helt renodlade fantasyböcker så som Eragon eller Sagan om Ringen. Däremot har jag läst och älskat böcker av Tamora Pierce till exempel. Det måste liksom vara något mer till historien om den ska fånga mig. Och den här hade verkligen det där lilla extra.

Språket var väldigt bra. Det flöt på och satt liksom precis som det skulle. Jag störde mig inte på någonting i det, vilket är ganska vanligt att jag gör. Jag kände genom hela boken att Kristin Cashore hade ett perfekt grepp om orden med tanke på berättelsen och Katsas inre röst.

Boken är ganska tjock, trots det läste jag ut den på tre dagar. Jag låg på kvällarna och kände en sådan himla stor frustration eftersom jag borde lägga ner den och få åtminstone några timmars sömn.

Som sista kommentar måste jag nämna slutet, så om ni är känsliga för spoilers (egentligen är inte detta en sådan, bara min personliga åsikt) borde ni kanske hoppa över detta stycke. Jag tycker att slutet var oväntat och hjärtknipande. Hjärtknipande är exakt rätt ord för hur jag känner det.

Den fick 10/10 i min läsdagbok.

Titel: De utvalda – Tankeläsaren
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Semic
Originalspråk: Engelska
Orginaltitel: Graceling
Utgivningsår: 2008 (svensk översättning 2011)
Antal sidor: 479


Ps. Nu har jag läst två underbara böcker på rad. Vad är det som pågår här egentligen?

söndag 26 februari 2012

Att skriva eller läsa?


Idag är en bra söndag, vädret är underbart jag har varit ute och gått med min syster och sedan inhandlat nya skor med min mamma. Jag känner mig ren, frisk och alert. Ett bra tillstånd för att skriva alltså.

Jag tänkte dela med mig lite om ett problem som jag upplever ofta. Ska jag plocka upp den där underbara boken eller ska jag sätta mig vid datorn och skriva själv? Dessa två saker hamnar väldigt ofta i konflikt med varandra i mitt liv. Det är så att om jag läser en bra bok så känner jag mig inspirerad och upplyft av den vilket gör mig väldigt skrivsugen men samtidigt vill jag ju inte släppa den där bra boken ifrån mig en sekund för att den är så bra!

Därför är det väldigt välkomnande att sportlovet som har gjort sitt intåg i mitt liv. Det innebär helt fria dagar, inget skolarbete och inga direkta förpliktelser. Jag kan alltså bestämma mig för att ta en dag helt i skrivandets tecken. Eller läsandets. Eller så kan jag dela upp det så att efter klockan två är det skrivdags om jag har läst innan eller tvärtom.

Extremt lyxigt.

Just nu upplever jag alltså detta dilemma. De utvalda – Tankeläsaren som jag håller på och läser just nu är underbart bra och jag har kommit ungefär tvåhundra sidor (mindre än hälften kvar!) men skrivandet drar och sliter i mig. Det känner att jag har ignorerat det för länge, och det är sant. Skäms Beate!

Därför tänker jag nu ägna mig åt mitt eget författande och inte Kristin Cashores.

Hoppas att ni har en lika trevlig söndag som jag!

lördag 25 februari 2012

De utvalda, båda två av dem


Nu har jag äntligen börjat läsa igen (efter ett tre dagar lång uppbrott!). Jag skrev ju förutom om några alternativ jag hade att välja mellan, men jag slopade dem alla.

Jag började läsa De utvalda – Tankeläsaren av Kristin Cashore som jag införskaffat mig på bokrea istället.


Denna har jag en vän som har läst och hon gillade den, och det gör jag också än så länge. Har bara kommit ungefär femtio sidor men jag tycker verkligen att historien är fängslande, en värld av oändliga möjligheter till spänning.

Det intressanta med den här boken är också att den har två framsidor, en för vuxna och en för ungdomar.



Det här är då alltså den ”vuxna” varianten… Vad är det som gör den så vuxen då? Skillnaden består ju mest i att det inte är en människa den här och att färgerna är lite varmare. Menas det att vuxna inte kan relatera till en bok med en krigarkvinna på framsidan? Dras vuxna till knivar mer än till människor? Kanske är det bara ett säljknep för att locka till sig en större målgrupp?

Jag är fullständigt säker på att jag skulle ha valt det ungdomliga omslaget även om jag vore fyrtiosex istället för sexton.

Jag är lite konfunderad... Hur tänker ni?

Bokrean (igen)


Minns ni att jag skrev för någon vecka sedan om beställningen jag gjort från bokrean på bokus? I min enfald trodde jag att det var det enda samröre jag skulle komma att ha med denna berömda rea. Så blev det inte riktigt…



Detta är min vackra hög av olästa berättelser (eller tja, hungerspelstrilogin har jag läst och Guldkompassen också, men det behöver ni inte låtsas om):

  • De utvalda – Tankeläsaren av Kristin Cashore
  • Häxskolan av Emily Gould och Zareen Jaffery
  • Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough
  • Borta med vinden av Margaret Mitchell
  • Reckless av Cornelia Funke
  • Karriär och köksbesvär av Sophie Kinsella
  • Fallen ängel av Becca Fitzpatrick
  • Guldkompassen av Philip Pullman
  • Kärlekens bok av Kathleen McGowan
  • Hungerspelen Trilogin av Suzanne Collins

En del av dessa köpte jag då alltså från bokus. Sedan blev jag avsläppt på ICA Maxi här i stan och därmed blev samlingen utökad med två böcker. Sedan igår åkte jag Kortvasan med mina föräldrar (3,18, personligt bästa, tackar som frågar!) och då var vi tvungna att besöka bokrean i Mora också, när vi ändå var där. Vilket resulterade i två böcker till för min del.

Jag är otroligt glad och nöjd! Tidigare år har jag inte insett vidden av denna fantastiska uppfinning (även kallad bokrea) men nu inser jag att jag blir tvungen att uppgradera februari till en av mina favoritmånader. Det som är så otroligt lyxigt med detta tycker jag är att man kan kosta på sig inbundna böcker. Jag köper alltid i pocket eller sådan här engelsk häftad variant för att det är billigare.

Jag måste även nämna det fantastiskt fina omslaget på Reckless. Jag har bara sett den här mörka, med en grönaktig figur i en spegel förut men det här är ju så mycket finare!



Wonderbart!

Ett särskilt tack ska även tillägnas mina föräldrar för sponsring av denna lycka. Tack så mycket!!!

torsdag 23 februari 2012

Post-Paranormalcy


Just nu känner jag mig lite splittrad. Lite urlakad efter att ha läst Paranormalcy som var så himla bra. Jag vet liksom inte vad jag kan ta upp för något nu som kan fortsätta på det här überbra spåret jag har hamnat på.

Jag har tänkt att det ska vara en svensk bok (försöker blanda lite engelska och svenska så att jag får vila lite i svenskan då och då) och att det ska vara relativt kort (tänkte att jag kanske skulle hinna läsa ut den innan månaden är slut och däremot kunde ha med den i månadsavstämningen för februari).

Jag har några förslag, här är de:


Resan till River Sea fick jag på alla hjärtans dag och den verkar söt.

Ursäkta att man vill bli lite älskad fick jag inbunden och fin av en vän när jag fyllde år…. Förra året… Skäms Beate! Jag har inte läst så mycket renodlade svenska ungdomsböcker förut, men vem vet, jag kanske fastnar för den här?

Beautiful Dead - Jonas bok fungerar in på mina tilltänkta egenskaper för boken jag ska läsa nu. Den är på svenska och jättekort! Jag känner mig dock lite skeptiskt, har hört att den inte ska vara så bra…

Jag slits alltså mellan att välja någon av dessa böcker eller vänta på min bokrea-beställning från bokus. Jobbigt läge.

Min nya favoritbok


Nu har jag läst ut Paranormalcy… (snyft…)

Evie jobbar på ett Center som samlar in och oskadliggör paranormala (jag vet inte riktigt hur jag ska översätta det på ett icke töntig sätt) varelser, såsom varulvar, vampyrer och sjöjungfrur. Centret plockade upp Evie när hon var åtta och en vampyr försökte få tag på henne, innan det hade hon tillbringat sin uppväxt i olika fosterfamiljer.

Det är inte ofta Centret tar in nya ”medarbetare” men Evie är väldigt speciell. Hon kan se igenom alla paranormala varelsers… glamours? Den fasad som de skapar runt sig själva för att inte bli upptäckta av den mänskliga befolkningen i alla fall.

Raquel, som bossar på avledningen har alltid sett efter Evie och hon har en bästa vän i sjöjungfrun Lish, men ibland känner hon sig totalt ensam. Detta förändras däremot när det blir ett inbrott i Centret av en paranormal som ingen vet vad det är för något. Evie tycker däremot att Lend (det genialaste namnet någonsin!) är helt okej, och bryter mot besöksförbudet som Raquel har satt upp för henne.

Snart inser Evie (och Centret) att allt inte är som det ska bland de paranormala. Hon blir tvungen att lista ut och acceptera vad för roll som hon kanske kommer bli tvungen att spela i det som håller på att hända.


Jag älskar den här! Den innehäll allt jag tycker om att läsa, lite fantasy, spänning, kärlek, humor, ett till synes olösligt mysterium… Jag tycker helt enkelt att den här boken var den bästa jag läst på länge.

För det första blev jag väldigt förtjust i Evie. Man är ju van att hjältinnorna i sådana här böcker ska vara smått handfallna men det var verkligen inte Evie. Hon är cool, hennes elchockpistol som hon använder när hon ska fånga in de paranormala är rosa med strass på (jag tycker det säger en det). Jag tycker däremot inte att hon blev fjollig eller irriterande på grund av sin förkärlek till rosa, amerikanska highschool-serier och uppstudsighet. Jag tycker att det alltihop gjorde henne väldigt trovärdig som person. Jag kunde verkligen relatera till henne.

Jag drogs verkligen med i handlingen, jag var så fast bara efter fem sidor. Språket var roligt, lagom komplicerat och fullt med härlig tonårsslang, eftersom det var Evie som berättade. Jag hade extremt svårt att lägga den ifrån mig på kvällarna, kapitlen var förrädiskt korta och saker hände hela tiden som fick det att bli ännu mer spännande och intressant att läsa.

Jag vet inte riktigt hur mycket mer jag kan säga utan att spoila handlingen för mycket… Jag kan bara tillägga att Lend nog är min favorit inom kategorin manliga huvudkaraktärer nu mera. Och en liten uppmaning; läs den här boken!

I min lilla läsdagbok (som faktiskt inte är så liten) fick den 10/10. Kan tilläggas att jag inte är den som är givmild med poäng i vanliga fall…

Titel: Paranormalcy
Författare: Kiersten White
Förlag: Harper Collins
Orginalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 335

tisdag 21 februari 2012

Att äga åt sig böcker


Jag har vuxit upp i ett hem fullt av böcker. Mina föräldrar är storläsare både två och när jag var liten läste de ofta högt för mig och min syster. Detta betyder alltså att jag har några väldigt stora bokhyllor (förutom mina egna) till förfogande i huset.

Detta resulterar ibland i att jag ser någon som jag vill äga åt mig, ha i min egen bokhylla. Då brukar det oftast låta såhär:

”Mammaaaa…?” säger jag med stora rådjursögon och så gullig röst jag kan uppbåda (jag brukar ha boken i händerna också så att hon får en föraning om vad det gäller).

”Ja?” svarar mamma, vänder sig om och får se min underdåniga och bedjande uppenbarelse.

”Kan jag få den här…?” frågar jag med samma rådjursögon och gulliga röst.

”Vilken då?” Hon viftar med händerna för att få se boken närmre. Jag ger den till henne och efter en sekund svarar hon: ”Ja, visst.”

”Tack!” Jag gör en glädjedans och hoppar tillbaka till mitt rum för att försöka hitta en plats åt nytillskottet i familjen i mina egna hyllor.

Ni kanske förstår vad jag vill komma med det här… Jo, igår blev mina hyllor ännu trängre när denna tillkom:


Kryptan av Kate Mosse. Tack igen kära föräldrar!


Ps. Är det bara jag som gör såhär...?

måndag 20 februari 2012

Min list-ighet


Idag känner jag mig listig. Inte listig då som i slug, utan list-ig! Det står under den lilla bilden av mig att jag är en list-maniac och jag tycker inte riktigt att jag har gett er skäl att tro mig. Därför tänkte jag delge er en lista nu, med böcker jag vill ha/vill läsa/är intresserad av:

  • Ann Brashares - My name is memory
  • Aprilynne Pike - Wings
  • Rachel Hawkins  - Hex Hall
  • Kiera Cass - Selection
  • Laini Taylor - The daughter of smoke and bone
  • Lisa T. Bergren – Waterfall
  • Lisa T. Bergren – Cascade
  •  Kelly Armstrong - The summoning
  • Julie Kagawa - The Iron King
  • Meg Cabot – Abandon
  • Stephanie Perkins - Anna and the French kiss
  • Chris Colfer - The Land of Stories


Tyvärr vill jag inte lägga till bilder på deras vackra framsidor eftersom jag fortfarande inte har en aning om hur det går till med rättigheter och sådant… Om någon vet får någon hemskt gärna förklara det för mig.

På tal om ingenting så har jag varit hemma från skolan idag med en förkylning, Paranormalcy av Kiersten White och ett uppslag till en ny bok som jag filurar på.

Ha det bra!

söndag 19 februari 2012

Recension av Ingo


Shapphire Trewhella har vuxit upp nära havet och nära sin far. När han en natt försvinner efter en tur med sin älskade båt Peggy Gordon sätts hela hennes värld i gungning. Alla tror att hennes far har drunknat, eller att han försvunnit med en annan kvinna, men Sapphy vägrar tro på det. Hon vet att hennes far fortfarande lever, en åsikt som hennes bror delar med henne.

Ett år passerar och Sapphys och Conors mamma har slutat att vänta. Hon har fullt upp med hushållet och att tjäna pengar att hon inte har tid att tillbringa så mycket tid med sina barn. En kväll blir Sapphy ensam hemma och Jennie lämnar henne på väg till jobbet i tron att Conor snart är på väg hem ifrån en vän. Men tiden går och Sapphy blir rädd. Hon känner sig dragen ner till havet, till deras egna vik. Där ser hon Conor, men han är inte ensam…

Sapphy börjar känna att havet drar henne till sig, att det viskar hennes namn. Snart har hon kommit underfund med vem det var hennes bror var i sällskap med och vad hon var. Hon känner sig kluven mellan sitt liv hemma, med sin mamma och storebror, och det viskande, förtrollande Ingo.

Går det att leva både på land, och under ytan?

En fin, kort resumé av boken Ingo – En värld under ytan av Helen Dunmore. Det första jag måste säga om den här boken är att det är en barnbok (eller åtminstone för lite yngre ungdomar). Och som jag önskade att det inte var det!

Jag tycker att den här boken har så mycket potential. Storyn är så bra! Jag önskar att Sapphire varit äldre (kanske fjorton, hon är ungefär elva skulle jag gissa) och att boken varit gjord för lite äldre personer. Helen Dunmore kunde ha skrivit det på ett mer dramatiskt, djuplodat sätt, med mer känslor och större beskrivningar. Det kändes som om jag bara skrapade på ytan av allt som kunde ha funnits i den här boken.

Detta är första delen i en trilogi och jag vet att jag måste läsa de andra två. Väldigt mycket lämnades osagt och jag känner mig extremt manad att åka till biblioteket och införskaffa nästa.

I min lilla läsdagbok fick den 7/10. Det här är en sådan här bok som man tycker jättemycket om, men som man önskar mer av.

Titel: Ingo – En värld under ytan
Författare: Helen Dunmore
Förlag: Damm
Orginalspråk: Engelska
Orginaltitel: Ingo
Utgivningsår: 2005
Antal sidor: 283

Inspiration


”Vi har fått ärva berättelser, sagor efter gamla berättare, av vilka vi känner somliga till namnet, andra inte. Berättarna leder sitt ursprung långt långt tillbaka till en glänta i skogen där ett väldigt bål brinner och de gamla schamanerna dansar och sjunger, för vårt berättelsearv började med eld och magi, med andevärlden. Och det är där det finns bevarat i dag.
Fråga vilka moderna berättare som helst, och de ska svara att det alltid kommer ett ögonblick då elden rör vid dem, det som vi tycker om att kalla inspiration, och den leder sitt ursprung långt långt tillbaka till vårt släktes begynnelse, till elden, isen och de starka vindarna som har format oss och vår värld.”
Såhär sa Doris Lessing i sin Nobelföreläsning Om att inte få Nobelpriset 2007 när hon vann i kategorin litteratur (här är en länk till hela föreläsningen: http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna/doris_lessing/nobelforelasning_2/3fd6c673-6cc1-4d6a-96f9-e19edabf39af). Jag kom i kontakt med ett utdrag ur den här texten på en svenskalektion för ungefär fem månader sedan. Men just den här delen, den om inspiration, har verkligen fångat mig.

Det är så här jag vill föreställa mig inspiration. Att jag vidrörs av elden som schamanerna förgyller med sin magi. Man känner en värme smyga sig på, tror man att man bränt sig, sedan inser man att världen står lite mer stilla än vanligt. Inspirationen lyfter ens sinne och plötsligt inser man att man skulle kunna göra vad som helst i helst i hela världen.

Jag tycker dock inte att man bara kan sitta i sin kammare och vänta på att bli välsignad med denna upplevelse. Ibland måste man framkalla den själv. Man kan sträcka ut tanken och leta rätt på elden, se till själv att det bränner till och inte förvänta sig att någon ska slänga det på dig.

Jag, som blivande författare, blir ständigt påmind om detta. De flesta människor jag läst är överens om att det inte alltid kan ligga ett guldglittrande skimmer över sitt skrivande. Ibland måste man kanske känna sig lite sur, titta ut genom fönstret och känna att världen är otillfredsställande, och sätta sig och skriva ändå. Men det betyder ju inte att texten blir mindre magisk. Det kanske är just det att den verkliga världen är så tråkig och grå som gör att orden som rinner ur en blir desto mer livliga och skimrande, bildar ett sammanhang och en mening som aldrig hade uppstått om man inte kände sig på just det sättet när man skrev det.

Eld och magi.

fredag 17 februari 2012

Hjärtan, böcker, resor och Björn Kjellman


Alla hjärtans dag har kommit och gått. Den inverkan den haft på mig är att jag har ätit en god grodbakelse och fått tre böcker av mina föräldrar!

Tyvärr, tyvärr, tyvärr hade jag redan två av dem… Sådan är ju lite jobbigt, med inte särskilt onormalt för en bokmal som mig. Min mor sa däremot att jag kunde följa med henne på bokrean senare, ett erbjudande som såklart förlät alla tidigare synder!

Boken (som jag då inte redan hade) är Resan till River Sea av Eva Ibbotson. Jag hade läst om den i någon bokblogg och blivit intresserad. Det faller sig nämligen så att Eva Ibbotson har skrivit Häxtävlingen som jag tycker mycket om.

Jag lyssnade på den på ljudbok med Björn Kjellman som uppläsare och den var magisk! Och det tycker jag fortfarande att den är. Har däremot aldrig läst den i ”bok-format”. Det är Björns mycket ombytliga röst som guidar mig genom orden och handlingen. Och det trivs jag med.

Ha en bra fredagskväll!

PS. Har hört rykten om att det är final på På spåret ikväll...

Berättelsen bakom Ingo


Hallå på er!

Jag tänkte berätta lite för er hur det kommer sig att jag just sitter med ryggen böjd över Ingo – En värld under ytan av Helen Dunmore.

Jo, det var såhär att när jag gick i sexan (nu går jag första året på gymnasiet, det blir… 4 år sedan) då lånade jag denna eminenta bok i skolbiblioteket. Sommarlovet närmade sig och eftersom jag inte läst ut boken än skrev jag upp namnet, författaren och sidnumret jag var på i min telefon.

Sommarlovet kom och gick, jag började i högstadiet och fick en ny telefon. Jag hade helt glömt bort den där lilla anteckningen som handlade om Ingo.

Här blir det ett glapp på ungefär 4 år innan boken dök upp i mina tankar igen. Jag såg på tv med min mor och plötsligt, helt oförhappandes, kom jag och tänka på den! Den hade så fint omslag kom jag ihåg, och jag kom ihåg att jag tyckte om den. Tyvärr hade då namnet totalt försvunnit ur mitt huvud. Det var något med hav… Någonting blått… Indigo? Det betyder väl blått…? Indigo… Ingo!!!

Kort efter detta gav jag mig av till biblioteket och hittade med lite hjälp rätt. Där fick jag också reda på att det var första delen i en trilogi, alla med lika vackra omslag.


Och nu har jag läst femtiofyra sidor av Ingo, som jag påbörjade för fyra år sedan. Tänk så det kan bli!

torsdag 16 februari 2012

Vad hände egentligen i det förflutna?


Nu har jag äntligen läst ut Kate Mortons I det förflutna!

Det börjar med att Edie Burchills mamma Meredith får ett brev som river upp gamla sår hos henne. Eller, egentligen börjar allting ungefär åttio år tidigare när Milderhurst Castle’s excentriska ägare Raymond Blythe kommit tillbaka från första världskriget och skriver den gotiska romanen The true history of the Mud Man… En bok som blir begynnelsen till Edie Burchills läsande liv.

Meredith blev under kriget evakuerad från London och hamnade på Milderhurst Castle, något som Raymonds yngsta dotter Juniper (jag har uttalat det som Juunpher i mitt huvud) ser till när hon får syn på henne i lokalen helt själv bland de evakuerade barnen. Junipers äldre tvillingsystrar Persephone och Seraphina accepterar Merediths närvaro på slottet och snart har de kommit att bli fästa vid henne.

Milderhurst förtrollar den lilla Meredith, tillsammans med personerna som bor där. Hon blir introducerad till en värld av skrivande och excentricitet. Med Juniper, som hon avgudar, som får minnesluckor och vars enda vänner innan Meredith var de som hennes eget huvud hittat på och låser in sig i tornrummet med jämna mellanrum för att skriva utan att vare sig äta eller sova. Med Saffy som omsorgsfullt sätter sig vid sin skrivmaskin för att fly verkligheten och sin ångest över att lämna slottet. Med Percy som enhändigt är lagt praktiskt och bara skriver när hon absolut måste, men som känner att hon är en varelse av undertryckt ilska.

Slottet och dess innevånare ruvar på mörka hemligheter och Edie får gräva djupt för att till sist komma till insikt med vad som hände i det förflutna.

Detta är ett otroligt kortfattat introducerande av några av frontfigurerna och handlingen i I det förlutna. För att lyckas förklara det invecklade sambandet mellan nutid, dåtid, personer, händelser, tankar och känslor skulle jag behöva minst tio A4.

Att öppna boken är att kliva in i en värld som är både skrämmande och lockande. Jag fastnade för boken först när jag insåg att den till stor del handlade om böcker (en bok om böcker, kan det bli bättre?) och Edies stora kärlek till böcker och de andras skrivande är något som genomsyrar hela berättelsen.

Författare här framhävs som plågade själar, de ska inte ha någonting som står i vägen för deras inspiration. Junpiers samtal och lekar med sina ”besökare” är något som uppmuntras av fadern eftersom han anser att det är produkter av hennes fantasi, inte någon psykisk rubbning.

Romanen är väldigt mörk. Allting har liksom sin ursprungspunkt i slottet som är stort, gotiskt och gått i arv i familjen Blythe hur länge som helst. Ett förförande ställe helt enkelt, men också lite obehagligt.

Jag tyckte om den här boken, trots att jag hade lite svårt med vissa inslag (Junipers instabilitet och de andras kontakt med ångest och panikattacker, det framhävde författandet som något dunkelt). Kate Morton hade lyckats utmärkt med att sätta an strängar vid olika tillfällen i boken och när man närmade sig slutet hörde man de olika tonerna klinga tillsammans i en perfekt, sorgsen klang som fortfarande ekar kvar hos mig.

En bok värd att läsa, helt enkelt. I min lilla läsdagbok fick den 8/10.

Titel: I det förflutna
Författare: Kate Morton
Förlag: Månpocket
Orginalspråk: Engelska
Orginaltitel: The distant hours
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 552

måndag 13 februari 2012

Bokrean!


Jag har tillbringat den senaste timmen med att sitta och titta runt på bokrean på Bokus och Adlibris. För det första: på Bokus det var ungefär 35 stycken sidor med skönlitterära böcker, plus ett antal sidor ungdomsböcker vilket var extremt påfrestande att klicka igenom (men vad gör inte en boknörd som jag?). För det andra: nästan alla böcker på Adlibris var ”Tillfälligt slut”.

Va?! Kan man inte köpa dem då? Svar: nej. Man var tvungen att boka. Och eftersom jag inte hade någon lust med det så blev det extremt få som hamnade i kundvagnen där. Det kändes som ett svek, jag har alltid beställt alla mina böcker därifrån. Skärpning Adlibris!

Jag valde Bokus. Nu ska jag bara vänta på att mina föräldrar ska komma hem så att de kan hjälpa mig beställa hem allt. "Allt" i detta fallet är:
  • Guldkompassen av Philip Pullman
  • Hungerspelen, Fatta eld och Revolt av Susanne Collins
  • Häxskolan av Emily Gould
  • Kärlekens bok av Kathleen McGowan
  • Reckless av Cornelia Funke

I början hade jag lagt en massa engelsk kiosklitteratur i varukorgen också (bara 20 kronor styck) men sedan tog jag bort dem. De skulle ändå bara hamna olästa i bokhyllan, trots sina fina omslag. Nu har jag faktiskt beställt böcker jag vill ha och ser fram emot att läsa.

Önskar att mamma och pappa kunde komma hem snart!!!

söndag 12 februari 2012

Boksortering


Igår fick jag förfrågan om ett ärofyllt och eftertraktat uppdrag. Min vän frågade om jag ville vara med och sortera alla hennes och hennes föräldrars böcker! Bara jag i hela världen skulle nog bli glad över en sådan sak.

Efter ungefär två timmar hade vi kommit så lång att vi tagit ner hälften av böckerna och lagt dem i högar baserat på vilken bokstav författarens efternamn började på. Sedan var vi tvungna att ta en lite pannkakspaus… Sedan, efter ungefär fyra timmar såg det ut såhär:



Låt inte skenet bedra! Det var ett mycket organiserat kaos. Jag kan fortfarande urskilja ”K-högen”, ”S-högen” och ”T-högen”. Apropå ”K-böcker” konstaterade jag att de ägde otroligt många böcker av Stephen King, säkert två meter.

Vi har Jurtjyrkogården. Och that’s about it.

Jag tycker att det är väldigt intressant när jag kommer hem till folk att kolla vilka böcker de har i bokhyllan. Det finns några som alltid finns, till exempel Stieg Larssons Milleniumtriologi, åtminstone en av Diana Gabaldon (oftast Främlingen), Grottbjörnens folk av Jean M. Auel (hur uttalas det egentligen?!), något av Liza Marklund och ett gott antal av Jan Guillou. För att bara nämna några stycken.

Jag säger att man kan läsa av hur människor är beroende på hur deras bokhyllor ser ut. Det är intressant att se böckerna de har samlat på sig och fundera på hur de har fått tag i just de exemplaren, vilka som betytt mycket för dem och vilka som de inte ens har öppnat. Och om de bara har deckare eller fantasy eller socialrealism, hur speglar det deras personligheter i verkligheten? Man får en riktigt tydlig och klar bild över hur en människa är först efter att man sett hennes bokhylla.

Jo, för att komma tillbaka till det ursprungliga ämnet så blev vi klara efter ungefär fem timmar. Jag och min vän var tvungna att bryta upp innan det helt var klart eftersom vi skulle på en födelsedagsfest. Vi hade genomfört en enorm bragd, som vi då konstaterade. Jag har faktiskt träningsverk i ryggen idag efter allt bärande upp och ner...

Jag fick även med mig en bok hem! Ett dubbelexemplar som min vän redan innan sagt att jag verkligen måste läsa.


Handlar om förr i tiden, Indien, byggandet av Taj Mahal, en olycklig kärlek… Låter underbart, eller hur?

torsdag 9 februari 2012

Födelsedagspresenter


Idag har jag köpt böcker! Jag har varit inne i bokhandlar! Bara dessa fakta gör Beate väldigt glad. Även om kanske, troligtvis, händelsevis alla inte var till henne spelar mindre roll.

Jag har en kär vän som fyller år i helgen och eftersom min standardpresent till alla oavsett är böcker (jag antar att jag vill smitta av mitt intresse på alla i min närhet) begav jag mig ner till stan för att se vad jag skulle hitta.

Jag tänkte lämna ute allt som jag kanske, troligtvis, händelsevis köpte till min kära vän eftersom det kanske förhåller sig så att hon kommer läsa detta.

Det blev i alla fall två böcker till mig denna gång. En ifrån biblioteket (som har en väldigt intressant historia som jag tänkte delge er vid ett senare tillfälle) samt Den väntade av Kathleen McGowan, den inbundna versionen. Jag fick exakt den, men då i pocket, i födelsedagspresent av en annan kär vän och jag älskade den! Och eftersom de andra två i serien inte kommit ut i pocketform tänkte jag korta ner väntetiden tills jag får läsa dem genom att börja samla på de inbundna istället.


Jag tycker inte att någon av framsidorna gör den underbara boken till sin rätt... Vilken framsida tycker ni bäst om?

onsdag 8 februari 2012

Fantasi och flöjtspel


Jag kom hem från min orkesterövning för en halvtimme sedan. På vägen hem passerar jag alltid en äng, och eftersom jag slutar så pass sent (halv nio) är det alltid beckmörkt. Det är inte en särskilt stor äng, men när det är mörkt så känns det som om den pågår i evighet. Den har vidgats till ytan av tio fotbollsplaner sedan jag gick förbi där två timmar tidigare.

Jag föreställer mig alltid att jag tittar ut på ängen och att jag plötsligt ser ett par ögon glimma i mörkret och sedan att en stor, lurvig varelse rusar emot mig. Jag funderar på hur jag skulle beskriva alltsammans… Ett bevis på hur livlig fantasi jag har (eller paranoid jag är).

Alltid när jag gör eller känner något försöker jag formulera förklaringen av det i mitt huvud. En angenäm arbetsskada och biverkning av några års skrivande.

Det jag egentligen skulle prata lite om (hade jag tänkt) var mitt flöjtspelande, men bok- och skrivtänket verkar inte vilja lämna mig ifred. Vilket jag inte har något emot.

Jag låter en egentagen bild på min flöjt avsluta inlägget, så att jag inte avviker helt från ämnet jag avsett.



Sov gott!

söndag 5 februari 2012

Bokbloggsrelaterade funderingar


Hallå på er. Jag har nyss kollat runt på de miljontals olika bokbloggar jag följer och kände en molande längtan i bröstet. Sedan insåg jag att jag också hade en sådan! Tänk er lyckan!

Som ni vet är jag ju ny här ute i cyberspace, men samtidigt är jag ingen riktigt amatör. Jag har följt mååånga bokbloggar under ganska lång tid och fascinerats över hur många bra, fina, underbara, roliga, hjärtskärande böcker det finns ute i världen.

Det finns så himla många fina böcker, både på insidan och utsidan. Och det bra med att följa så många bokbloggar som jag gör, är att man får se och höra talas av så många av dem! Man klickar på bokmärket och plötsligt har man trätt in i en värld fylld av ord, författare och skinande omslag.

Något som jag också mött är den vördnadsfyllda inställningen till det skrivna ordet, magin med det. Jag är en sådan människa som kan sitta och läsa en mening, om och om igen, bara för att återuppleva den finurliga knorren och de perfekt avvägda orden, tänka dem i huvudet och helt enkelt känna mig ganska lycklig (och avundsjuk för att jag inte är lika genialisk).


Jag har upplevt en slags samhörighet med dessa bokbloggsmänniskor och egentligen visste jag så fort jag insåg att dessa fenomen existerade att jag en dag också skulle vara stolt skribent i en.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsandet av I det förflutna. Jag har kommit ungefär 200 av bokens 550 sidor och än så länge gillar jag det jag upplever. Speciellt gillar jag berättarrösten, vi blev liksom vänner direkt!

Hoppas att ni har en lika mysig söndagkväll!

lördag 4 februari 2012

Harry Potter-blomman


Vadå blomman? Det finns väl ingen viktig blomma i Harry Potter?? Jo, säger jag då. Om man tittar tillräckligt noga på Harry Potter och fången från Azkaban.

För några dagar sedan hade en blomma dykt upp på vårt bord. Det första jag tänkte när jag såg den var ”det är samma blomma som skrumpnade ihop och frös till is när dementorerna svävar mot Hogwarts i Harry Potter och fången från Azkaban!!!”.


Ser ni? Ser ni likheten? Ser ni först den fladdrande fållen på dementorn och sedan byter kameran skärpa och blomman i närbild hamnar i fokus när den fryser till is?? Jag klandrar er inte om ni inte gör det. Alla är inte lika hysteriska Harry Potter-fans som jag är.

Jag försökte hitta en bild på blomman jag menar, men hittade ingen. Dessutom har jag ingen aning om hur det är med rättigheter och sådär med bilder man hittar på Google...

Ni som vet, ni vet. Ni andra får försöka föreställa er.

torsdag 2 februari 2012

Tio saker jag hatar med den här boken finns inte


Tio saker jag hatar med mig själv av Randa Abdel-Fattah alltså... Jag har läst Ser mitt huvud tjockt ut i den här? som var hennes debutroman och jag gillade den väldigt mycket. Den innehöll allting som jag uppskattar hos en ungdomsroman: kärlek, vänskap, små identitetskriser och om hjältinnan på slutet ska våga stå upp för sig och göra sin röst hörd.
Jag hade väldigt höga förväntningar på denna bok (eftersom Ser mitt huvud tjockt ut i den här?) var så bra, men jag måste erkänna att den inte riktigt levde upp till dem.

Jamilah bor i Australien med sin far, storebror (som hoppade av skolan till faderns stora förtret och nu ägnar sina dagar åt bilar och tjejer) och storasyster (en ivrig protestant mot all världens orättvisa) men utan sin mor som dog när hon var nio.  För att skydda sig själv från de rasistiska åsikterna i skolan skapar hon ett alterego; den genom-australiensiska, blonda tjejen Jamie utan någon libanesisk-islamsk bakgrund som bara följer strömmen och inte vill något hellre än att bli accepterad.

Jag tycker att Randas böcker är väldigt intressanta eftersom de skildrar unga människor, som på så många sätt jag kan definiera mig själv med, men som samtidigt är så olika. Det är en helt annan kultur och ett helt annat sätt att göra på och jag tycker att de verkar ha det så himla mysigt ibland! Med alla mostrar och fastrar och middagar och madrasan som Jamilah går på (madrasa är som en slags arabisk skola har jag lärt mig). Jag tycker att det är synd att deras kultur i den här boken bara verkar mötas av en negativ inställning och en massa fördomar, men samtidigt är det ju det som gör Jamilahs kamp med sig själv och alla andra så intressant. Randas böcker skildrar nog verkligheten en del men jag tror (eller hoppas) att det inte är så grovt som beskrivs här.

Det som däremot gjorde den lite sämre än Ser mitt huvud tjockt ut i den här? var att jag tyckte den var lite för uppenbar. Jag gissade slutknorren redan innan jag kommit till hälften. Men det fick mig inte att lägga ner boken med en suck, jag var ändå som fastklistrad vilket Randa måste ha en eloge för.

I min lilla läsdagbok fick den 6,5/10

Titel: 10 saker jag hatar med mig själv
Författare: Randa Abdel-fattah
Förlag: Bonnier Carlsen
Orginalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 300