lördag 28 januari 2012

Min Austen-oskuld är tagen!


Vi fick en uppgift i skolan för ett tag sedan: att läsa en engelsk bok! En sådan uppgift kan ju inte passa mig bättre. Det fanns ett antal att välja mellan som vår engelskalärare hade tagit fram till men konstigt nog kände jag mig inte dragen till någon av dem, vilket är underligt eftersom min familj måste dra mig hårt i handen för att jag inte ska stanna vid bokavdelningen på ICA, vilket inte direkt är känd för sin kvalitativa litteratur.

Här kommer lite background information: jag var i London i oktober för att fira en del födelsedagar (bland andra min egen! Hurra för mig!) och det blev en del shopping, främst böcker. När jag då såg det dåliga utbudet som vår engelskalärare presenterade tänkte jag: jag tar en av de böcker jag köpte i London!!! Och så blev det.

Det blev Emma av Jane Austen. Jag började läsa i godan ro och kom ungefär sjuttio sidor innan jag insåg det hade gått två veckor och att jag måste skynda mig som bara den om jag skulle hinna läsa ut den Jag gjorde upp en skarp tidsplan, 32 sidor per dag fram till det utsatta datumet.

Just det inslaget i historien förstörde lite av läsglädjen (tjugo sidor kvar idag… arton sidor kvar idag…) men på slutet tog mitt inre läsmonster över och sidnumret blev oviktigt.

Här har ni en liten kort sammanfattning: Emma Woodhouse, på toppen av Highburys society, ett föredöme för de andra damerna i grevskapet, av många (och sig själv) prisad för sin skönhet, intelligens och många talanger. Hon är huvudkaraktären och det är henne boken är döpt efter (det borde ni ha listat ut…). Hennes guvernör och bästa vän Miss Taylor har gått och blivit gift, till Emmas far Mr Woodhouses stora bestörtning, en man med svag hälsa och en väldigt stark känsla för traditioner. En av Emmas stora begåvningar, enligt henne själv, är hennes känsla för match making, hon är övertygad om att det var hon som ordnade äktenskapet till Miss Taylor. Emma gör det till sin sak att försöka hitta passande äktenskap till alla i sin vänskapskrets, något som en av hennes mer nyfunna vänner Miss Smith får känna på när en av hennes förutspåelser slår lite fel. Detta utlöser en rad händelser som skakar om livet i Highbury rejält och inget blir sig riktigt likt efter det, i alla fall inte för Emma.

Jane Austen skrev om Emma eftersom hon ville skapa en karaktär som ingen annan än hon själv skulle tycka särskilt mycket om. Jag tycker inte hon har lyckats.

Det är något väldigt humant med Emma, trots att hon är priviligerad och själv anser sig vara överordnad alla andra. Hon tar bra hand om sin instabile far, lugnar honom och ordnar så att han inte ska utsättas för obehag och hon gör misstag. Sådana som verkar ganska bagatell-artade men samtidigt har stor betydelse, och det bästa med det tycker jag är att man får följa hennes tankegång genom rättfärdigande av sitt handlande. Och jag känner igen mig, trots att boken skrevs på 1800-talet.

Detta är (som rubriken antyder) den första Jane Austen boken jag har tagit mig an och jag måste säga att jag inte har blivit besviken alls.

I min lilla läsdagbok fick den 8/10 poäng.

Titel: Emma
Författare: Jane Austen
Förlag: Worldswide Classics
Orginalspårk: Engelska
Utgivningsår: 1815
Antal sidor: 390

PS. En till bra sak med boken var att den innehöll fotnoter vid svåra, gammaldagsa, engelska ord som man kunde slå upp i längst bak av boken och titta vad de betydde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar