måndag 31 december 2012

Nyårslöften

Jag har nu haft denna blogg i snart ett år. Jag har hunnit med att skriva en hel del inlägg och blivit glad för en massa kommentarer.

Jag har lärt mig mycket, men det finns saker att förbättra och tänka på till nästa år. Därför tänkte jag nu dela med mig av mina nyårslöften för min kära blogg:

  • Skriva inlägg som mest varannan dag. På det sättet blir jag inte stressad, och om jag någon dag känner att jag bara sprutar av inspiration så får jag skriva en massa inlägg den dagen och sedan schemalägga dem.
  • Sprida ut information så att det som kanske annars hade hamnat i ett eget inlägg istället blir två inlägg, så att det inte blir jobbigt och långt att läsa.
  • Skriva mer om mitt eget skrivande.

Har ni något ni vill se mer av? Eller tycker att jag borde göra annorlunda?


PS. Ja, jag vet att julen officiellt är över, men jag tycker att min tomte är söt och vill dela med mig av honom till er!

söndag 30 december 2012

Ashs bok


Detta är sista och avslutande delen i Iron Fey-serien av Julie Kagawa, spoilers förekommer med allra största säkerhet för er som inte läst de första tre böckerna!

I tre böcker har vi fått följa Sommarkungens halvmänskliga dotter Meghan och hennes äventyr i landet Aldrig, allt som oftast tillsammans med sommaralven Puck, hennes kärlek vinterprins Ash samt en spydig katt vid namn Grimalkin. Efter att de har lyckats förinta hotet från Järnhovet blir däremot Meghan själv Järndrottning och då kan de inte längre träffas på grund av det förrädiska järnet.

Ash, som blivit Meghans riddare och svurit på att alltid stå vid hennes sida, har nu också lovat att hitta ett sätt för dem två att vara tillsammans igen utan risk för sitt eget liv. För att förverkliga denna dröm måste han förvärva en själ, något som är precis lika omöjligt som det låter.

Han får ännu en gång sällskap av sin forna vän men numera dödsfiende Puck och katten Grimalkin. För att kunna fullborda sin färd tar de hjälp av den stora farliga Vargen samt en till alv, någon som får Ashs beslutsamhet att svikta. Är det möjligt för en som varit så vårdslös och våldsam som Ash att få en själ? Och kommer hans hjärtas drottning fortfarande att vilja ha honom efteråt?

För övrigt så tycker jag att denna kille ser alldeles för söt ut för att vara Ash.

Först och främst, tack så väldigt mycket Harlequin-förlag för denna bok och de andra tre i serien!

Denna bok är annorlunda mot de första tre eftersom den är skriven ur Ashs perspektiv. Jag tycker att det blev ungefär tio gånger bättre på det sättet, Ash har mycket mer djup och kunskap och erfarenheter och det gjorde att berättandet av historien togs till en ny nivå. Det var som att genom hans berättande knöts lösa trådar i de tidigare tre böckerna ihop och man fick en mycket klarare helhetsbild. Jag föredrar honom framför Meghan alla gånger!

En sak som verkligen gjorde sig bättre ur Ashs perspektiv var relationen mellan honom och Puck. Jag tyckte att den var intressant redan innan men nu när man fick reda på hur Ashs kände och alla hans motstridiga känslor så blev det så himla mycket bättre!

Ash som person är en ganska sammansatt. Han har gjort några riktigt fruktansvärda saker i sitt förflutna och när det kom fram under bokens gång tyckte jag verkligen inte om honom. Han blev ganska obehaglig. Men det var då, och nu är han ganska sympatisk och hängiven vilket gör att jag accepterar honom som huvudperson och önskar honom all lycka.

Dock så var han så förändrad jämfört med de tidigare böckerna. Då var han den alltför kylige vinterprinsen som absolut inte fick visa känslor, den fasaden gjorde honom väldigt intressant som karaktär. Nu när de murarna är rivna så besitter han inte längre samma mystik och jag är inte säker på att jag gillar honom mer isig eller mer ”mänsklig”…

Boken är ganska obehaglig på sina ställen. Det är inte en dans på rosor i landet Aldrig och nu tar vi oss också längre in i landet och får reda på ännu mer förskräckliga varelser och ställen. Men det är spännande, jag gillar det skarpt! En sak jag har att säga om slutet är att ”den stora striden” kom lite för tidigt. Jag höll på att dö och då var det typ fyrtio sidor kvar! Efter ”den stora striden” ville jag bara att slutet skulle komma direkt.

Alla dessa åsikter och all text betyder i grund och botten egentligen att jag tyckte att denna bok var väldigt bra och fascinerande. Det finns något med dessa böcker (främst de senaste två) som gör att jag grinar ögonen ur mig på slutet, men ändå känns det som om något inte är helt hundra… Jag vet inte hur jag ska förklara mig, men ungefär såhär: det är mer känsla ingjutet i boken än en fantastisk storyline.

Den fick 10/10 poäng. Jag kan inte ge något annat. Det är fysisk omöjligt.

Titlel: Järnkonungen
Författare: Julie Kagawa
Serie: Iron Fey #4
Utgivningsår: 2012 (på svenska)
Antal sidor: 375

Bästa böckerna år 2012

Bäst i allmänhet


Jag älskar denna boken med hela mitt hjärta. Den var mycket spännande och originell, karaktärerna var fantastiska.

Bästa kortaste bok


Jag hade väntat mig att tycka om denna bok, men inte så mycket som jag verkligen gjorde när det väl bekom sig. Historien är invecklad och väldigt speciell, man fick lära känna karaktärerna mycket bra, och i och med detta var mina fördomar angående korta böcker bortblåst. 307 sidor.

Årets finaste framsida


Den isblå färgen är helt underbar och bakgrunden med speglar och istappar och skimret är förtrollande. Jag vill sitta och stirra på den för evigt

Bästa klassiker


Jag är mycket väl medveten om att jag detta år även läst Pride and Prejudice, men faktum var att denna kändes som det självklara valet. Den var inte alls som jag tänkt mig och jag visade mig tycka mycket mer om den än jag anat.

Bästa avslutade serie


När jag började serien så visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig och det tog två böcker innan jag var helt uppslukad av handlingen och världen. När jag till sist kom till slutet på sista boken höll jag på att gråta ögonen ur mig. En mycket bra serie, mycket action, kärlek, underliga varelser och omöjliga uppdrag.

Bästa fantasy


Det var nu ett tag sedan jag läste första boken, men jag kommer ihåg att jag läste ut den på nolltid, trots dess storlek, och att jag verkligen älskade den. Mycket fantasy men ändå spänning och romantik och allt annat som man vill ha av en bok. När nästa bok i serien släpptes på svenska läste jag inte ut den lika snabbt men  älskade den minst lika mycket. Tredje delen släpps i april och jag längtar så himla mycket!

Bästa tankvärda bok


Den handlar om svartas ställning i USA på sextiotalet. Den var viktig och bra, men det bästa tycker jag var att den inte var för tung utan att jag verkligen kunde ta år mig av vad som stod.

Bästa svenska bok


När boken är skriven av en svensk författare blir det en helt annat sak, och innan denna var det länge sedan jag hade läst något på svenska som originalspråk. Denna fick mig att inse hur mycket fint man kan göra med vårt språk och att det mest ultimata inte är amerikanska böcker översatta till svenska.

Böcker på min hylla för närvarande och som betyder mycket för mig




Det har varit ett fullkomligt underbart bokår! Jag har hittat min nisch och läst en massa fantastiska böcker, och inte särskilt många bottennapp. Jag är jättenöjd med året och är helt övertygad om att 2013 kommer bli minst lika bra!

lördag 29 december 2012

Booktubers!

Rubriken kanske inte har någon speciell mening eller betydelse för er, men för mig (som på senare tid har hängt ganska mycket på youtube för att titta på book hauls, book shelf tours och liknande grejer) så har jag insett att booktubers är som bokbloggare... fast på youtube!

Det finns ungefär hur många som helst, men de som jag har sett är alla smarta, roliga och nördiga (i ordets allra bästa betydelse), perfekt som man vill spendera lite tid med att inte läsa eller skriva men ändå göra någonting som har med böcker att göra.

Jag tänker tipsa om en tjej som kallas CassJayTuck och några av hennes allra bästa videos (enligt mig).

The Ladies of YA-Fiction & the "Mary-Sue"

En tankeställare om tjejer i YA-böcker eftersom de så ofta blir anklagade för att vara dåliga karaktärer. Roligt och intressant!


Get outta the reading box

Hon pratar om människor som envisas med att bara läsa en slags litteratur och hur mycket de går miste om. Också roligt!


Let me like Twilight

Det allmänna hatet mot Twilight, både böcker och filmer, tycker i alla fall jag är extremt irriterande och onödigt! Äntligen kommer någon som står upp för sitt gillande av Twilight och fördömer de som faktiskt bara hatar.




Bits of beloved books that was never published

Väldigt kul! Hon läser påhittade delar ur kända böcker med alternativa reaktioner och insikter. Kanske finns en liten spoiler-alert på denna, men inte särskilt stor!


Hoppas ni gillar något av detta! Om ni orkar titta igenom allihop är ni duktiga, och då måste jag även fråga: vilken var er favorit?

torsdag 27 december 2012

10 000 besökare

Nu kanske ni tror att rubriken handlar om min egen blogg, men så är icke fallet! Det är Cecilia och Gottfrid från Vår Bokvärld som har ställt till med en tävling, just för att fira att rubriken stämmer in på dem.

Man kan vinna böcker för 200 kronor, och självklart är jag med och fajtas om detta! De böcker som jag har valt att få om jag vinner är The Darkest Minds av Alexandra Bracken och Sweet Venom av Tera Lynn Childs:


The Darkest Minds påmindre mig lite om Divergent... Därför vill jag ha den...

Sweet Venom fick jag syn på på flygplatsen i London och blev genast intresserad av. Men senare när jag sökte upp den på internet insåg jag att det var samma bok som denna:


Det hade jag inte förstått... Väldigt olika omslag. När jag såg omslaget direkt ovanför så blev jag inte intresserad, men när det tillkom lite gröna gnistor, en silhuett av en stad samt ansiktet på en tjej tyckte jag plötsligt att samma bok verkade spännande!

Taylor Swifts "Red"


Taylor Swift är en av mina absolut jättebästa artister. Jag har alla hennes tidigare album och när jag fick redan på att hon skulle släppa ett nytt i tid för jul var det helt självklart att jag skulle önska mig det! Och jag fick det med! Yeay! Dock vill jag gärna prata lite om denna skiva, lite som en recension men med mindre struktur och mer allmänna tankar.

Varje skiva som hon har släppt har hon skrivit ett litet förord till och nu, till Red, har hon förklarat att färgen står för den förtärande, passionerade och hämningslösa kärleken, som har förmågan att kunna slita en i stycken. Det är sådan kärlek hon har fokuserat på att skriva om nu. I förordet för Fearless stod det att fearless inte handlade om att vara utan rädslor utan att det var fearless att till exempel avsluta ett destruktivt förhållande. Speak Now handlade om att man borde tala ut, och att varje låt på skivan var skriven med en speciell människa i åtanke. Det faktum att hon alltid skriver sådana här grejer gillar jag verkligen. Det är omtanke och fundering bakom alltihop. Eloge!

Låten här nedanför skulle jag vilja inleda med att prata lite om. Tryck gärna på play och lyssna samtidigt som ni läser!



Introt låter så himla mycket som Raise your glass med P!nk! Jag kan inte tänka på något annat... Den handlar om att vilja vara lite vild och galen, sådär som man är när man är 22 år gammal. I refrängen, när hon sjunger "everything will be alright, if you keep me next to yoooou" så låter "you" väldigt nasalt. Inte särskilt vackert, faktiskt. Och det är så mycket elektriska pop-ljud! Så brukade inte Taylor Swift låta...

Detta är inte en officiell video, utan en fan-made men jag är ganska säker på att den är icke-pitchad...


Den är denna Taylor Swift som jag älskar! Hur mysig och bra som helst! Det är en hel historia som spelas upp för en och sången kompletterar allting på ett underbart sätt. Love!


Åh, så vackert! Inte ett dugg pretensiöst eller elektriskt alls, detta går hem för mig direkt. Jag tycker att hon på sätt och vis skriver poesi och sedan tonsätter det. Det blir så uttrycksfullt, som när hon sjunger "I think it's strange that you think I'm funny, 'cause he never did" och "...thinking all love ever does is break, and burn, and end...". Vid det sista får jag nästan rysningar! Brabrabra!

Den sista låten har jag inte så mycket att kommentera på, bortsett från att det är en duett med Ed Sheehan! Ville bara påpeka det lite grand...


Taylor har inte helt klivit ifrån sitt ursprungliga countrysound, men det har fått stå väldigt, väldigt mycket i bakgrunden på denna skriva, något som jag tycker är synd. Det är som bäst när det är avskalat från alla elektroniska dunkadunka-ljud. Red hade mycket att leva upp till men klarade inte helt testet... Känslan är inte helt hundra och vissa låtar var verkligen inga favoriter (typ 22...). Dock finns det flera guldkorn och hon är fortfarande en av de bästa nutida artisterna enligt mig!

Hoppas ni uppskattade detta musikinlägg och inte är arga på mig för att jag inte nämner en enda bok!

onsdag 26 december 2012

Splendo(u)r i en lista

Varning! Detta är sista delen i en serie, spoilers är tyvärr omöjligt att undvika för er som inte har läst de första tre, Deluxe, RivalerAvund (som jag har läst på svenska och skrivit recensioner på).

Jag tänker prova någonting nytt idag (kanske eftersom jag inte tycks uppbåda tillräckligt med koncentration för att göra en liten resumé eller få ned några vettiga tankar kring det). Eftersom jag har kommit på att min hjärna fungerar väldigt bra i list-form så är det så denna recension kommer arta sig. Som en lista.


En frustrerande sak bara; varför stavar de inte titeln lika överallt?! På min bok står det i alla fall Splendour...

Bra saker med boken:
  • Diana! Även om hon är frustrerande så är hon cool, hon vet vad hon vill och är väldigt självständig, vilket var väldigt ovanligt på den tiden.
  • Carolinas kärlekshistoria. Det var fint.
  • Att Penelope slutade vara så himla bunden av alla konvenanser! Och vad som sedan hände med henne.
  • Att alla började göra mer som de ville, det blev som att dessa fyra flickor (Elizabeth, Carlina, Penelope och Diana) banade vägen för en ny era i New York. Det kändes rätt episkt faktiskt...
  • Att den var så himla fängslande! I princip alla hade en hållhake på någon annan och det var riktigt spännande för att se om de skulle agera eller låta det vara.
Lite sämre saker med boken:
  • Det fungerade något sånär på svenska, men de överväldigande beskrivningarna av kläderna och alla rum de befinner sig i blir lite mastigt på engelska. De styckena hoppade jag i princip över.
  • Hur Henry personlighetsmässigt förändrades på slutet. Det kändes ganska klyschigt.
  • Ärligt talat är jag inte ett särskilt stort fan av Elizabeth. Jag har tyckt att hon var mjäkig redan från början och trots att som hände i denna bok tycker jag fortfarande att hon är det.

Spoilers (akta er!):
  • Alltså herregud, vad jag blev frustrerad av slutet! Jag menar, det var urgrymt av Diana att åka till Paris helt ensam (you go girl, verkligen!) men det fick hela hennes förhållande till Henry att kännas så löjligt. Hon gjort så himla mycket för honom men sedan när det till sist var dags ville hon inte längre. Det var väl bra, men jag kan ändå tycka att kärleken behöver vissa uppoffringar... Jag är lite kluven i frågan (undrar hur jag själv skulle ha gjort...).
  • Jag har förstått hela tiden att den var något lurt med Snowden! Det kändes dock lite osannolikt att han hade kunnat droga Elizabeth och att hon sedan mördade honom utan att det fick mer konsekvenser. Typ polisärende och liknande.
  • Det var så himla synd om Carolina, jag gillar inte henne men jag hade verkligen börjat sympatisera med hennes kärlek för Leland! Jag önskar att de hade kunnat få varandra, men det blev ju rätt bra på slutet ändå.
  • Jag gillade INTE att Penelope och Henry fortsatte vara gifta. Det fick mig att tappa respekten för Henry totalt.

Den fick 8,5 poäng av mig och den kanske främst är ett betyg på hela serien i sig, som jag tyckte vad mycket bra och har njutit mycket av! Om den hade funnits fler böcker i serien hade jag definitivt velat läsa dem.

Titlel: Splendour
Författare: Anna Godbersen
Serie: The Luxe #4
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 391

Och jag är även irriterad på att förlaget som givit ut de första tre delarna i serien inte planerar att översätta denna! Man kan väl inte bara sluta mitt i en serie? Gruff...

Post-jul

Hejsan! Hoppas att ni har haft en jättefin och bra jul (jag vet att det känns nästan som standard att säga så, men jag menar det verkligen)! Själv har jag haft det mycket bra och mysigt, och jag har samlat på mig ännu fler böcker till min book haul som kommer i början av januari.

The Infinite Book Challenge-videon i förra inlägget är det lite krångel med, det går inte att titta på det om man går in på mobilen. Fruktansvärt irriterande, men jag vet inte vad jag ska göra åt det! Det verkar som att det enda att göra är att göra en youtube-kanal, men det känner jag inte att jag vill... Men i alla fall, för att kunna se mig få hjärnsläpp måste ni vara inne på datorn!

Och för att uppdatera lite på bokfronten kan jag berätta att Splendour är utläst och att jag redan samma kväll började på Järnkonungen, som jag fick som recex för några veckor sedan. Det är fjärde delen i Iron Fey-serien av Julie Kagawa, och denna är extra speciell eftersom den är skriven ur Ashs perspektiv! Jag har kommit ungefär 60 sidor, och det bådar gott. Ska bli mycket spännande att dyka ner mer i hans karaktär!

Har ni fått några julklappar ni är extra nöjda med?

lördag 22 december 2012

Det hemliga bokpaketet

Jag har varit och hämtat ut det! Såhär ser det ut (urgulligt med BR-omslag)! Men ni kommer tyvärr inte få reda på vad det är i, för jag kommer att göra en book haul i början av januari.

Tack så mycket Nelly!

Jul, jul, jul och tävlingsvinst

Snart är det JUUUUUUUL!!! Bara två dagar kvar och julstöket och julbaket och julmusiken flödar här i huset, jättetrevligt är det!

En annan sak som är supermegajättetrevlig är att jag har fått ett brev om att vinsten från Nelly går att hämta ut nu! Eller, inte riktigt nu, utan efter klockan fem idag... Så himla jobbigt att behöva vänta, jag vill se vad det är i det hemliga bokpaketet NU!

Jag har också tagit mig samman lite och planerar att ta mig an the Infitite Book Challenge idag. Jag har funderat mycket på böcker (räknas det som fusk?) och dessutom tänkt efter för att hitta en plats där jag kan filma så att jag inte ser några böcker (och råkar fuska på riktigt!). Det har varit ganska svårt, men om det kniper får jag väl sitta i källaren...

Här är boken jag håller på att läsa för tillfället:


Det är fjärde delen i Lux-serien och jag har läst de andra tre på svenska, denna har inte blivit översatt än (störande!). Den är rätt trevlig, och jag gillar Diana bäst!

Nu ska jag återgå till julstöket, hoppas ni har det bra såhär nära jul!

torsdag 20 december 2012

Rudolf och jullov

Nu. Har. Jag. JULLOV! Och det känns bra. Det känns ganska bra...

Jag har precis varit hemma hos ett par kompisar och bytt julklappar (japp, jag har redan öppnat julklapp!) och när jag kom hem tänkte jag utföra den där Infinite Book Challenge som jag blev taggad av Anna att göra! Och jag är sjukt pepp, men just nu så känner jag helt enkelt att jag är alldeles för trött för att göra särskilt bra ifrån mig, så jag tänker vänta... Alltså, en bokvideo awaits you!

Här får ni en bild på en cupcake som föreställer Rudolf som jag har bakat! Hoppas att ni njuter av er julledighet (om den har börjat än)!

onsdag 19 december 2012

Shades of grey...

För några månader sedan, när 50 Shades of Gray inte var så känd, blandade jag alltid ihop den med en annan bok med väldigt lika titel. Nämligen Between Shades of Grey. Dessa, har jag förstått, har så olika plot lines som man i princip bara kan ha, men på grund av namnen så kunde jag i början inte associera rätt bok till rätt titel.

Och när jag igår kom i kontakt med en annan bok med snarlik titel, så blev jag fundersam. är just "shade" och "gray" (eller i 50 Shades fall, grEy) vanliga ord att ha titlar på sina böcker?


Tja, denna vet vi nog alla ungefär vad den handlar om.


Handlar om 15-åriga Lina vars familj splittras på grund av Sovjets ingång i Litauen.


Andra delen i en serie som verkar lite lik Lara Croft-filmerna... 


Det här är en bok som innehåller svar på frågor du inte visste att du ville få svar på eller aldrig vågade fråga,  av doktor Karl. Exempel: "varför är himlen blå?" och "varför är det mörkt på natten?".


Denna bok baseras på komiska tweets från folk i Irland. Lite som svenska boken Den som inte tar bort luddet ska dö som baseras på arga lappar som har skickats in till David Batra. Väldigt skojig bok.


Handlar om en FBI-agent som börjar inse att allt inte är svart och vitt, det finns skuggor av grått också!


Familjedrama-isch med punch line: "Nothing is black-and-white when dealing woth love or murder".


En pojke och hans elefant flyr in i djungeln under Vietnam-kriget efter en attack på hans by.

När jag sökte på just orden "shade of grey" på goodreads kom det upp hur många titlar som helst med det namnet. Och det är förståeligt, det är en ganska bra titel, djupsinnig och väldigt lätt att tolka på olika sätt efter varje tillfälle. Särskilt det här med att sanningen inte är antingen svart eller vit, det finns mellanting.

Synd att bara på grund av en bok så förknippas tusentals andra intressanta eller underhållande böcker med den kända. Jag menar, hur roligt kan det vara för den där gubben som ville reda ut varför det var mörkt på natten att bli associerad till en bok om väldigt utmanande sex...?

tisdag 18 december 2012

Dash och Lilys utmaningsbok

När Dash en dag är inne på sin kära bokhandel Strand får han syn på en röd anteckningsbok bredvid sin favoritförfattares välbekanta titlar. En anteckningsbok som utmanar honom, först inom bokhandelns väggar men sedan även utanför.

Det är Lily som ligger bakom den röda anteckningsboken, eller rent tekniskt sett så var det hennes bror som ville ha henne ur vägen denna jul så att han skulle få vara för sig själv med sin pojkvän, men hon blir alldeles uppspelt när hon får reda på att någon nappat på hennes byte.

Dessa två individer skickar den röda anteckningsboken emellan sig, utmanar varandra att göra saker och skriver samtidigt om livets viktigheter till varandra i den. Men är det bättre att ha kvar föreställningen om ett perfekt förhållande än att träffas och förstöra bilden av den?

Ett citat som jag fastnade väldigt mycket för. OBS. Boris är en hund...

Den här var en väldigt mysig bok. Dash och Lily är väldigt olika och har väldigt intressanta bakgrunder, det var roligt att se hur de interagerade. Dash var lite ärrad på grund av hans föräldrars skilsmässa men njöt av ensamhet och ordlexikon, en kille som älskar ord och har på sig en filtmössa. Vem kan låta bli att älska?

Lily har blivit grundligt skyddad av sina släktingar under hennes uppväxt på grund av en händelse som gav henne smeknamnet Vrålis, hon vill utmana sig själv och få lite erfarenheter. Hon har ganska stora, svarta glasögon och kjolar med renar på. Vem kan låta bli att älska?

Dock är trovärdigheten för denna bok inte så himla stor, även om jag gärna vill tro att jag ska hitta en liknande anteckningsbok med en lika underbar människa på andra sidan, så är det inte särskilt troligt. Man skulle kunna kalla boken för "en modern julsaga", även om det uttrycket är ganska förskräckligt. Och jag vet inte om det är väldigt normalt i USA att känna minst ett bögpar och ha tillgång till en indiebögjudemetal-spelningar bara sådär? Det känns lite genomskinligt, men det blir en bra historia av det.

Egentligen har jag inte så mycket mer att säga. Jag ställde mig i kö på denna på biblioteket och tänkte att den skulle vara lite sådär underbart julmysig, var den det? Tja... Ganska. Men jul i New York är lite annorlunda från jul i Sverige. Det var som att titta på en lite sådär lagomt klyschig Hollywood-julfilm, mysigt och trevligt och underhållande.

Den fick 6/10 poäng i min lilla läsdagbok, inte en jättestark läsupplevelse men väldigt mysig och trevlig! Rekommenderas till folk som tycke rom mysiga och trevliga böcker, ni kommer inte bli besvikna!


Titel: Dash och Lilys utmaningsbok
Originaltitel: Dash and Lily's Book of Dares
Serie: Ingen. Men man kanske kan säga att Rachels och Davids andra böcker är companions, Nick och Noras oändliga låtlista och Naomi och Elis kyssförbudslista
Författare: Rachel Cohn och David Levithan
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 305

PS. Ni som har läst denna bok på engelska, vad har Snäs (Lilys benämning på Dash) blivit översatt ifrån? Är sjukt nyfiken!

måndag 17 december 2012

Rolig bild och DoLU

En bild från Taste of Awesome som innefattar två författare och som jag tänkte dela med mig av! Jag har icke läst Sagan om Ringen (än! det kommer att hända, det lovar jag).


Just nu håller jag på med Dash och Lilys utmaningsbok och är sisådär sjuttio sidor in. Och jag tycker om det! Både Dash och Lily är intressanta personer och det ska bli roligt att se vad mer som kommer hända för dem.

Jag tvekade och väntade innan jag började med en ny bok efter Divergent (recension, där det tydligt framgår hur mycket jag älskar boken i fråga), men det visade sig att DoLU (förkortning för lång boktitel) var ett säkert val. Den är mysig och lättsam, så det känns bra.

Läser ni några juliga böcker för tillfället? Är de bra?

söndag 16 december 2012

Den bästa boken i år (alla år...?)

Divergent av Veronica Roth. Jag är nästan hundra procent säker på att nästan alla redan vet ungefär vad den här handlar om (oj, vad vagt det där blev!), så jag tänker bara göra en liten, liten kort beskrivning av denna helt utomstående fantastiska boken.

I denna dystopiska värld delas man upp i fem stycken faktioner (factions). När man är sexton år så måste man välja vilken av dem man vill tillbringa resten av sitt liv tillsammans med, om man väljer ett annat än sin familj måste man skiljas åt. Faktion före blod.

När Beatrice ska göra detta val så får hon reda på något banbrytande om sig själv. Hon måste hålla det hemligt, men när hon börjat utsättas för sitt valda faktions initiationsrit så inser hon att hemligheten är farligare än hon trott.


(Okej. Andas lugnt. Försök nu att pränta ner alla de fantastiska sakerna med denna bok och inte bara squeeka och babbla om hur mycket jag älskar den. Okej. Nu kör vi.)

I början så kände jag mig faktiskt inte väldigt engagerad. Men efter femtio sidor eller något sådant, så fort jag behövde lägga ifrån mig boken (skolan, äta, toaletten, borta tänderna, andas) så upprepade jag mantrat "oh my god" tills jag fick fortsätta. Och denna instinkt infinner sig bara när något håller på att bita sig fast i mig  och jag vet att det kommer bli fantastiskt.

Den här boken är viktig. Den handlar om moral, identitet, tillhörighet, samvete, familj, skuld, sorg och att bli vuxen och finna sin egen väg. Allt som Beatrice gick igenom, alla val och tankar och funderingar, det var så mänskligt. Det är viktigt, boken fick mig verkligen att tänka.

Och Beatrice... Vilken karaktärsutveckling! Herregud! Och det bästa med den var att det inte ens var till det bättre alla gånger. Men att få följa hur hennes tankemönster, värderingar och åsikter sakta ändras, och samtidigt inte ens riktigt vara medveten om den enorma skillnaden förrän man börjar fundera över det, det var helt exceptionellt!

Four. Han var en bra och fascinerande karaktär. "Om det inte finns en himla bra förklaring bakom hans namn blir jag irriterad", tänkte jag i början. Men jag behövde inte oroa mig... Han hade brister (och inte några överbeskyddande sådana!), utan riktiga brister. Precis som allt annat i denna bok så var han inte perfekt, till exempel Beatrices vänner, hennes åsikter och reaktioner, men hon jobbade sig igenom allt detta och kunde vara rätt lycklig ändå (you go girl!).

Det allra bästa med deras förhållande (för det fanns ett förhållande mellan dessa två individer, det är väl ganska självklart, ingen spoiler-varning behövs) var att det var jämlikt. Uppfriskande! När han betedde sig som en idiot så blev hon inte deprimerad och undrade vad det var för fel på henne, utan hon blev förbannad och konfronterade honom. Denna aspekt gör att deras förhållande blev så himla mycket bättre i mina ögon, helt outstanding! Dock är jag av den åsikten att själva... uppvaktningen, om man säger så, hade kunnat vara lite längre. Jag säger inte att den var snabb, men jag trivdes något enormt med att bara läsa om små gester och blickar. Men å andra sidan, allt ska inte vara som jag tycker, då hade det säkert inte blivit lika uttrycksfullt.

Jag älskar var denna historia utspelar sig. Jag älskar det. Däremot tänker jag inte gå in så mycket på det eftersom jag absolut inte vill spoila er på något sätt, själv började jag läsa utan i princip några som helst förkunskaper (även om jag visste om handlingen på ett ungefär) och det blev så himla bra då! Så önskar jag att ni också kan få det.

Det jag försöker säga är: den här boken var fantastisk och viktigt och fascinerande och spännande och känslosam och vacker och sorglig och det är nog den bästa som jag har läst i år. Kanske på flera år till och med...

Gissa tre gånger vad den fick för betyg...?

Titel: Divergent
Serie: Divergent #1
Författare: Veronica Roth
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 487

(Snälla, nu har jag väl varit duktig och professionell fram tills nu? Kan jag inte få squeeka lite? IIIIIIIIIHHHHHH, shit den var så himla bra herregud jag dör, ge mig nästa bok nu annars kommer jag att dö och avlida och förtvina!!!! Jag älskarälskarälskar den!!!!)

*Glädjedans

Det har florerat ganska många tävlingar på olika bokbloggar nu i december, och några av dem har jag gått med i. Och igår fick jag ett kommentar från Nelly och det visade sig att jag hade vunnit hennes tävling!!!

Så himla kul att vinna (särskilt böcker)! Och när jag tänkte efter så insåg jag att faktiskt vunnit tre stycken bokbloggartävlingar och det känns som mer än genomsnittet. Jag är alltså jättenöjd och glad!

Min vinst kommer bli ett hemligt bokpaket, och man fick berätta lite om vilken sorts böcker man gillade, så att det inte blir helt tokigt. Ser übermycket fram emot att få se vad det är för något, tack så jättemycket Nelly!

För några dagar sedan fick jag även hem de fösta fyra delarna i A Song of Ice and Fire-serien av George R.R. Martin, som jag hade köpt på cdon för bara 99 kronor. Det blir 25 kronor per bok, och det är så himla värt!


Sådär ser de ut, så himla snygga! Väldigt olika andra böcker i mina hyllor, eftersom de flesta är YA-böcker och vi alla vet hur de brukar se ut... Jag tycker att de är så stilrena, men ändå färgglada och episka. De är lika stora som svenska pocketböcker, och jag hade oroat mig för att sidorna skulle vara för stela och jag skulle bli tvungen att bryta ryggen på dem för att kunna läsa, men det kommer inte behövas. Sidorna var lagom mjuka och tunna, så det kommer gå jättebra. Ser fram emot att få börja läsa på serien!

Och till sist så ska jag berätta att Divergent är utläst. Den var så bra att jag nästan saknar ord, jag överanvänder fantastisk och underbar och "jag älskar den så himla mycket" när jag försöker förklara för folk vad jag tyckte om den, så vi får se hur det går när jag ska skriva recension...

torsdag 13 december 2012

"Your life as a reader"

Jag hittade denna fina tagg här, men ursprunget verkar vara hos Pia!

Förflutet

1. Hur gammal var du när du började läsa?
Oj... Vad är normalt? Kanske fem? 

2. Vad är titeln på den första bok du läste?
En häst i huset. Det kommer jag ihåg mycket väl, jag låg i min våningssäng (som jag hade vid den tiden) och kände mig så otroligt stor och vuxen eftersom jag kunde läsa en riktig bok!


3. Vilken bok fick dig att älska att läsa?
Vad får dig att tro att jag älskar att läsa? (HAHAHAHAHAHA!) Nej, men allvarligt så är det också en ganska svår fråga. Det har liksom smugit sig på mig lite. Själva älskandet att läsa har nog alltid funnits där, men det var efter jag läste Twilight-serien som jag insåg hur mycket en bok kunde kännas. Efter det började jag leta efter den där känslan igen i andra böcker, och där någonstans tror jag att bokälskeriet på riktigt klev in i bilden.

4. Vilket är det tidigaste minnet du har av läsning?
Det där med En häst i huset. Där började min läs-karriär.

Nutid

5. Hur många böcker äger du just nu?
Vänta lite så ska jag titta efter i mitt Excel-dokument... 200 stycken, enligt det. Kan hända att jag missat någon.

6. Vilken av dem är din favorit?
Vilken fråga! En jobbig sådan... Jag har inte en favorit, de flesta av mina böcker har jag läst och har således en relation till. Därför är de bra på olika sätt, men några som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är Harry Potter-serien, alla mina Philippa Gregory-böcker, De Utvalda-serien av Kristin Cashore, Pride and Prejudice, Juliet Immortal, Bärnstenskikaren...

7. Vilken av dem ogillar du mest?
Böcker som jag rent av ogillar är inte många, men Kärlekens bok av Kathleen Mcgowan ogillade jag. Faktiskt ganska mycket. Vilken besvikelse eftersom jag tyckte så himla mycket om första boken i serien!

8. Vilken är din favoritgenre?
YA-böcker lite i allmänhet, paranormal romance, fantasy, urban fantasy och historiska romaner. Gärna i en salig blandning.

9. Hur ofta läser du?
Det beror helt på vad som händer runt omkring mig för tillfället. När jag till exempel har mycket i skolan så kanske jag inte hinner läsa varje dag (som är standard), utan bara varannan... Det är jobbigt när sådant händer, hindrar mig från min livsnödvändiga läsning! Det är egentligen ingen idé för mig att göra någonting annat än läsa om jag håller på med någon helt underbar bok för tillfället (Divergent!!!) för då tänker jag bara på boken och att få läsa den.

10. Barn, ungdom eller vuxenböcker?
Ungdom. Barnböcker kan vara roliga av nostalgi, men jag brukar inte läsa sådana. Vuxenböcker läser jag om jag känner mig dragen till dem, vilket händer ibland.

11. Snabb, medelmåttig eller långsam läsare?
Jag vågar inte säga snabb (både min mamma och syster kan läsa ut en trehundra sidor lång pocketbok på EN KVÄLL! What kind of sorcery is this?!) så det blir väl medelmåttig.

12. Vem är din favoritförfattare och varför?
Philippa Greogory för att jag alltid gillar hennes böcker och de är så himla intressanta med historian, kärleken och konvenansen. J.K. Rowling för att hon har skrivit helt underbart fantastiska böcker och för att hon har gett mig och min syster ungefär en miljon internskämt. Stephenie Meyer för att jag älskade hennes böcker när det bekom sig. Kristin Cashore för att hon har skrivit helt sjukt bra fantasyböcker. Stacey Jay för att hon skrev en bok på under trehundra sidor som jag älskade, och därmed ändrade min åsikt angående korta böcker. Cassandra Clare för att hon är så jäkla grundlig och cool när hon skriver. Jane Austen för att hon var helt grym eftersom hon kunde skriva så bra att jag, tvåhundra år senare, kan njuta av hennes böcker.

13. Pocket eller inbunden?
Pocket är billigare, men inte lika tålig som inbunden. Inbunden är tyngre och jobbigare att hålla i, men vackrare i hyllan. De har båda sina brister men jag älskar dem båda två. 

14. Vem är din favorithuvudkaraktär?
Wow. Vilken fråga. Katsa i Tankeläsaren, kanske... Det känns bra, vi kör på det!

15. Vem är din favoritskurk?
Jag brukar inte tycka om skurkar. Men kanske Romeo i Juliet Immortal då, eftersom jag vet att nästa del i serien handlar om honom och jag är extremt nyfiken på hans karaktärsutveckling.


16. Hur långa böcker brukar du vanligtvis läsa?
Över 300 sidor brukar vara standard. Sedan kanske det brukar vara runt femhundra som de slutar på, men det spelar inte så jättestor roll, tror jag.

Framtid

17. Ser du dig själv ha en karriär inom litteratur?
Jappelijapp! Författare ska jag bli. På något sätt ska jag till slut kunna kalla mig det, kosta vad det kosta vill!

18. Tror du läsplattor kommer ta över de fysiska böckerna?
Ja. Det tror jag nog faktiskt. Ett faktum som gör mig ganska nedslagen och vilja bunkra upp med så många vackra fysiska böcker jag kan för att bevara för eftervärlden (jag jobbar på det). Dock har läsplattor sina fördelar, de är mycket smidigare, det kan jag faktiskt erkänna.

19. Kommer du se till att introducera läsning för dina framtida barn?
Absolut! Att läsa är väl en ganska självklar del av i alla fall ett litet barns liv, med pekböcker och bilderböcker och sådant. Sedan kommer jag definitivt göra vad jag kan för att få dem att inse glädjen med läsning och uppmuntra dem så mycket att de storknar.

Biblioteksbok och Divergent

Idag har jag hämtat ut en reserverad bok från biblioteket på en håltimme i skolan. Mycket smidigt att min skola ligger så nära centrum.


(Vi kan väl låtsas att det suddiga och icke-centrerade beror på min otroliga konstnärlighet istället för att det var svårt att gå och ta bild samtidigt? Tack.)

Dash och Lilys utmaningsbok! Sägs vara julig så jag tänkte för en gångs skull läsa lite säsongsrelaterade böcker. Tycker att denna ska bli mycket mysig att läsa.

Men innan jag får sätta tänderna i ovanstående bok så måste jag ju läsa ut Divergent... Jag vill inte att den ska ta slut!!! Jag älskar den jättemycket, den är otrolig på många sätt. När jag skriver recension på den sedan så ska jag försöka att vara lite objektiv och skriva allting som var speciellt och underbart med den och inte bara fangirla. Men jag kan inte lova någonting!


Jag avslutar med en bild på en tomte och till vänster, högst upp, den fina temperatur vi har här där jag bor.

tisdag 11 december 2012

Författare... eller berättare?

Jag läste en bok förra månaden till svenskan (om ni är nyfikna så var det Med hatet som drivkraft av Patrik Asplund, faktiskt en ganska okej bok) och då kom jag att tänka på en sak. Det är något som jag nog har observerat tidigare men inte satt ord på förut. Och det är att det finns författare.... och så finns det berättare.

Författare är smått knepiga människor, med svarta baskrar och hjärtesorg. Nej, det är de så klart inte, men allvarligt talat så tror jag att författare bär på något slags svårmod. Detta svårmod kan ta sig uttryck på olika sätt (man behöver inte gå runt och ha hjärtesorg, känna sig missförstådd av världen eller som ett ännu icke upptäckt geni, man kan men man behöver inte), men vad detta ultimat utmynnar i är skrivande.

Text. Med känsla och själ och hjärta.

Det upplevs som om författarens ord kramar runt ditt hjärta, det riktigt smärtar av känsla. Man känner hur orden svävar och med lätta vingslag landar i bröstet för att sedan ligga där och påminna dig om känslan av just de orden och hur de fick dig att känna.

Jane Austen i filmen "En ung Jane Austen". Solklar författare.

Berättaren kan också vara passionerad över det hen berättar, men enligt min uppfattning är det olika saker. Berättaren berättar sin berättelse och det kan hen göra med prestige och fina ord, men svårmodet finns inte närvarande. Den där kramande, sugande känslan är inte där, och jag tror att det är vad som skiljer en berättare från en författare.

Jag försöker inte säga att berättare är sämre än författare, eller att författare är sämre än berättare. Jag vill bara mena på att det kanske finns någon slags skillnad. Författande kan vara känslostormande, engagerande och sorgligt - saker man önskar av en bra text. Berättande kan vara roligt, spännande och fantasifullt - saker många också strävar efter i sitt skrivande, inte något att förringa. Kanske är det till och med en blandning av dessa karaktärsdrag som är det mest idealiska? När det är perfekt avvägt med hjärtknip och spänning som det är som bäst?

Dock är jag ganska övertygad om att jag själv är mer dragen till författarna än berättarna, i både läsande och skrivande...

Har ni några intressanta tankar om detta?

måndag 10 december 2012

Upptäcktsfärd i urgammalt bibliotek

Ibland kommer man på att ens skola inte är så dum. Till exempel när man får gå upp på vinden och besöka det urgamla biblioteket som finns där...









PS. Detta inlägg har blivit fördröjt på grund av tekniska problem, men nu äntligen finns de här för er alla att betrakta!

Bokbeställning från cdon

Hej och hallå! Jag har börjat läsa Divergent (på inrådan av Frida) och har kommit ungefär femtio sidor. När jag först hörde talas om denna bok fick jag för mig att den hette Diver-DI-gent, jag vet inte riktigt varför, och det är lite svårt att jobba bort reflexen att säga och skriva det när jag ska prata om den... Bokstäverna i den är ganska stora, så jag tror att det kommer gå ganska fort, trots att det är en relativt tjock bok!

Jag kan också berätta att jag har köpt grejer från cdon idag! Det är nämligen så att de också har adventskalender, och i luckan fanns idag de fyra första böcker i A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin med. Och det kostade bara nittionio kronor!!! Fyra tegelstenar för tjugofem kronor styck? Ja, tack!


En annan rolig sak jag kan berätta är att jag har kommit på hur man lägger upp bilder igen! (Som ni ser ett bevis på ovan.) Det gick däremot inte att radera bilderna i Picasa som Ella föreslog (jag förstår inte vad det är för fel, men det gick inte att följa din beskrivning för att radera!), utan jag har kommit fram till att det går att lägga upp bilderna på facebook i ett privat album som Maddie föreslog och sedan ta URL-adressen därifrån. Och det känns himla skönt att kunna lägga upp bilder igen! En vacker dag kanske jag kommer på hur man kan radera i Picasa-albumet, men den dagen är inte idag...

Tack ni människor som hjälpt mig med detta och ha en trevlig måndagskväll!