söndag 28 augusti 2016

Recension av Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig

För ett tag sedan skickade Déa ett PM till mig på twitter och frågade om jag ville ha ett recensionsexemplar på Skurups skrivarlinjes antologi årgång 2016; den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig. Och eftersom min egen skrivarlinje på Wik också har gjort en antologi (däremot inte på kommersiell skala) var jag väldigt nyfiken på vad en annan skrivarskola hade producerat.

(Superproffsigt utseende ju!)

Under våra textsamtal på Wik lärde jag mig att behandla texter under konstruktion med noggrannhet och omsorg och respekt. Jag var hela tiden tvungen att påminna mig om att det som jag läste nu inte var en text till ett textsamtal och att mitt jobb inte var att ge respons utan helt enkelt att njuta och inspireras av världarna jag fick ta del av.

Det är tjugo stycken författare som skrivit individuella texter och jag tänker i korta ordalag försöka delge mitt intryck av var och en. Jag har bara läst boken en gång och det finns mycket att diskutera och förundras av med varje enskild text, men det finns helt enkelt varken tid eller plats... Jag önskar att det fanns det, men jag hoppas att ni alla känner er sedda med era texter <3


Celeste Sjölin - Två dikter och en novell. Novellen är sjukt obehaglig och atmosfärisk med många bärande detaljer.

Anna Löfroth - En text med många olika röster. Platsen är ett lägenhetskomplex. Invånarna lever sina liv men betraktar alla andra. Jag förstod först inte att det var olika berättare, vilket var förvirrande...

Ylva Gripfeldt - En (del av en?) pjäs. En dotter och en far, och en frånvarande dotter. Temat landade inte riktigt hos mig, jag hade velat ha den längre och få mer sammanhang.

Adam Björelius - En serie dikter innehållande hav och sand och person (oklart vilken person). Stort och svepande och upprepande. Det florerar en violinist också.

Déa Solin - Två noveller, båda skrivna utan versaler. Den första handlar om bildandet och fortlevandet av ett romantiskt förhållande. Den andra handlade om destruktivitet och identitet.

Carl-William Ersgård - Utdrag ut ett romanprojekt. Väldigt välarbetad, det märks att världen är stor. Men som alltid när det är en del av en roman vill man ha mer, det finns fortfarande många obesvarade frågor.

Lisa Nyborg - Poesi i olika former, men med samma känsla av hybris och humor. Känns mycket modernt och relevant.

Hedvig Holgersson - Episk men nutida. Skaver lite. Väldigt poetisk och intressant.

Alberth Smith - Uppräkningsdikter, alla med samma form. Betraktelser, insikter, humor.

Zakarias Johnsson - Experimentell text med prosa och lyrik blandat. Två spår som blir sammanblandade på slutet.

Ludwig Landström - Sci-fi lyrikform. Väldigt experimentellt och fängslande.

Siri Helle - Utdrag ur en roman. Kapitlet följer två tjejer i en relation. Samhällskritisk och normbrytande.

Josefine Hilfling - Denna text är skriven på danska och jag behärskar tyvärr inte språket så jag förstod inte.

David Zimmerman - Dikter. Om en far, sjukdom, och något jag uppfattar som kampen mellan natur och teknik.

Alice Hedström - Utdrag ur ett större projekt. Handlar om självmord och ansvar och integritet. Prosan är väldigt lyrisk.

Petter Sundkvist - Novell. Och världen är lite skev, vilket försätter mig i en osäker läsarsituation. Intressant, om mänsklighet och dödlighet.

Filip Råvik - En dikt. Den speglar sig på uppslaget på ett sätt som får mig att försöka knäcka koden till någon slags form, men jag hittar ingen...

Jonathan Svantesson - En alternativ skapelseberättelse. Väldigt grov och grotesk, ville liksom titta bort när jag läste. Mycket symbolik som jag känner att jag inte låste upp.

Olivia Spångberg - Novell. Bra och målande personporträtt. Det fanns punkter mitt i meningar ibland, som jag tror var miss i korrekturläsning.

Alma Edvall Bons - Dikter. Om en barndom. Simning, kräkas, föräldrar, skola. Mycket fint och svävande.


Tack för att jag fick läsa era alster! Jag hoppas ni fortsätter skriva och utveckla era idéer och särprägla era egna röster. Vi ses i litteraturvärlden i framtiden!

onsdag 24 augusti 2016

SVAREN

... på frågestunden om Wik. Here we go!

Vad är det bästa respektive sämsta med att bo på internat?

Det bästa är att man kan teama ihop sig med folk. Jag hade en som jag brukade äta middag och skriva tillsammans med på söndagkvällarna, till exempel. Det var easy access till varandra. Självklart kan det också vara en nackdel om man gärna vill tillbringa tiden själv, men om så är fallet så är det inte någon som kommer komma och knacka på din dörr och kräva din närvaro. Det blir vad man gör det till.

Det sämsta upplevde jag som pressen att det alltid fanns folk någonstans som umgicks och att man genom att prioritera ensamtid "missade" tillfällen att hänga. Men det har ju mer med mig att göra än med internatet.

Skaffa en städrutin i köket/allrummet! Det kommer vara folk som inte sköter sig och aldrig diskar sin disk, men då kan ni andra i alla fall vara legitima i er irritation eftersom ni faktiskt har bestämt städschema.

Vad gjorde du när du inte kom på något att skriva?

Då pratade jag med de andra skrivarna. Vi stöttade varandra hela tiden och om det var någon som hade svårt i starten kunde de andra försöka inspirera genom att ställa frågor eller ge förslag.

Hur var upplägget för själva skrivandet, fick ni uppgifter osv, och vad tyckte du om det?

Vi hade en rutin som gick ut på att vi lämnade in en text på måndagen. Sedan läste vi varandras texter till på fredagen, och då det var textsamtal. Så rullade det på.

Jag tyckte att det var jättebra (jag gillar fasta hållpunkter i vardagen). Det var bra också för om man inte hade påbörjat något nytt under veckan hade man hela helgen på sig att skriva fram något till inlämningen på måndagen.

Sedan hade vi massor med miniuppgifter under lektionstid på dagarna. Typ "femton minuter, skriv en dikt på tio rader om något ni ser utanför fönstret". Ibland var det också längre, uppåt en timme. När tiden hade gått gick vi en runda i klassrummet och alla som kände sig bekväma läste upp vad de fått fram. (Det var nästan aldrig någon som inte ville läsa.) Detta fick mig väldigt snabbt att ge upp tanken på perfektion. Det handlade om att uttrycka och få fram något. Och det som presterades var alltid bättre än vad man först trodde när man fick uppgiften.

Har du några allmänna tips?

Köp popcorn! Alla gillar popcorn, det är lätt att ta med sig till andra elevhem, och det håller länge i skafferiet.

Etablera hur/när du vill använda köket. Du behöver inte sätta ut lappar eller så, men för mig var det en trygghet att veta att den där personen brukar äta lunch typ då och middag typ då. Då kunde jag planera mitt eget matintag och veta ungefär när köket skulle vara ledigt. Och prata med dina kökskamrater! Ni kanske kan göra tacos tillsammans på helgerna?

Gör en facebook-grupp. Det är jättebra om du vill åka in och handla och vill ha sällskap, eller vill höra om någon vill titta på film, eller om du får låna lite vaniljsocker. Den är även bra till allmän information för skolrelaterade saker.

Vad hade du för tillval och vad tyckte du om dem?

Jag hade kör båda gångerna(jag tror inte det kallades så när vi fyllde i lapparna dock...) Jag tyckte det var jättekul! Det var extremt blandat i gruppen, vissa av dem hade valt kör även fast de gick musik och de var såklart jätterutinerade. Andra hade aldrig sjungit förut...

Oavsett vad du väljer så är det ett jättebra tillfälle att snacka med människor som går andra linjer än din. Det är typ det enda gången som du inte är knuten till din linje och jag tyckte det var härligt att få lite omväxling.

Och alla vill ha screentryck så om du får chansen - ta den!

Skulle du rekommendera skrivarlinjen för alla som gillar att skriva, eller tyckte du att den bara passade vissa?

Linjen är inte inriktad på något speciellt, alla får prova allt, och om det är något man inte känner sig bekväm med så behöver man inte. Det var en väldigt tillåtande och uppmuntrande atmosfär.

Nackdelen jag kan se med att man skriver i någon väldigt obskyr genre är att det inte finns någon annan som är insatt förutom en själv. Dock gör ju alla sitt bästa för att se texten för vad den är och på vilken arena den kommer framträda. Alla lär av varandra. Har du specialkunskap - dela med dig!


Tack för era frågor! Detta får avslutas med två bilder jag tog i april på det älskade slottet och på en alldeles alldeles underbar himmel.


tisdag 16 augusti 2016

FRÅGESTUNDEN

Har ni frågor om Wiks folkhögskola? Om skrivarlinjen? Om hur det var att bo på folkisinternat? Om att få ge respons på andras texter? Om att skriva hela tiden?

Då kan ni fråga mig. För jag har gjort allt det där.

Denna frågestund har alltså temat WIK och ni är välkomna med alla undranden ni har!


söndag 14 augusti 2016

Författarlinjen (mer folkis)

Det händer så mycket grejer nu och jag hinner knappt med att tänka! (Ännu mindre blogga.)

När jag skriver det här ligger jag i min säng i mitt alldeles nyinflyttade rum på Sörängens folkhögskolas internat belagt i semicentrala Nässjö där jag ska börja Författarlinjen imorgon.

What? tänker ni då.

Ja jo, svarar jag, egentligen är det inte så oväntat jag menar jag har vetat om att det här ska ske sedan i juni men jag har bara inte hunnit berätta det för er. Så kan det gå.

Nu ligger jag i alla fall här och har packat upp allt. Det som återstår är att omorganisera i garderoben men det orkar jag inte göra. Imorgon ska det samlas vid aulan klockan 15 och sedan är det igång. Mitt andra folkisår. Och jag tror (och hoppas) att det kommer bli annorlunda den här gången.

Jag läste ju Skrivarlinjen på Wik förra året och då bloggade jag inte alls. Faktum är att nästan alla mina fritidssysslor fick bli åsidosatta för att jag skulle hinna med "den ultimata folkis-experiencen" (= socialisera hela dagarna och hela nätterna). Och jag säger inte att det är fel. Jag hade det underbart på Wik. Men den här gången skulle jag gärna vilja fortsätta läsa, blogga, göra youtube-videos, spela ukulele, måla med vattenfärger, göra pärlplattor och titta på serier.

Jag vill fortsätta vara närvarande på andra platser än bara mitt folkhögskoleinternat.

Så... Nu kommer jag till er med ett löfte. Den här gången ska jag inte överge er. Jag ska inte överge bloggen. I solemnly swear.


Här är en bild på en överexalterad Beate som är alldeles regnig i ansiktet efter att ha sprungit runt och tittat på alla hus. Den är tagen igår när familjen åkte till Sörängen bara för att kolla läget eftersom nyckelutlämningen var idag.

Vi hörs!

PS. Och ja, jag vet att det inte har blivit någon frågestund gällande Wik än, men räds icke! Jag ska fixa en sådan snart.

lördag 6 augusti 2016

Goodreads-rensning


Goodreads. Hemsidan där man kan söka efter all världens böcker och sedan sortera dem i egenkonstruerade virtuella bokhyllor. Jag har använt sidan sedan 2013. Då var jag väldigt inne på paranormal romance för unga vuxna, vilket resulterade i att jag utan besinning markerade varenda sådan jag kom i närheten av som "to-be-read".

För några dagar sedan gick jag in på mitt konto på Goodreads och riktigt tittade. Jag hade ungefär 480 stycken böcker markerade som to-be-read och det slog mig att jag inte längre ville läsa ens hälften av dem.

Kanske två timmar senare hade jag avmarkerat över trehundra stycken böcker (det fanns ingen "markera flera" så jag jag var tvungen att göra en åt gången). Det känns fantastiskt! Som vårstädning! Nu vet jag att de böcker som finns i listan enbart är sådana jag verkligen skulle kunna tänka mig att läsa.


Har ni Goodreads? Hur många to-be-read har ni och är de fortfarande aktuella?

måndag 1 augusti 2016

Juli 2016

Jag tänker överge titelnamnet Månadsavstämning. Det är ett alldeles för långt ord. Ain't nobody got time for that.

1. Den vita frun av Frida Skybäck
2. Askfödd av Saba Tahir
3. Allt om eld av Daniel Boyacioglu
4. Grönlingen av Levi Pinfold
5. Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström

Två ljudböcker, två diktsamlingar och en bilderbok. Nöjd med variationen.


Den vita frun och Askfödd lyssnade jag på medan jag jobbade på mitt första sommarjobb (trädgårdsarbetare på en kyrkogård). Mycket välbehövd underhållning. Och Askfödd var faktiskt riktigt, riktigt bra! Den vita frun var också okej, men inte så angelägen. Om jag liksom kommer över Askfödd #2 på ljudbok kommer jag definitivt att lyssna på den.



Allt om eld är den första diktsamlingen jag läser på eget bevåg (typ)! Jag såg faktiskt Daniel framföra några texter på poesifestivalen Ordsprak förra året med skrivarklassen. Det var en stark upplevelse och han nämnde då att han skulle komma ut med en helt ny diktsamling nästa år (=i år). Så när jag såg Allt om eld på hyllan i biblioteket så lånade jag och läste. Jag ångrar mig inte!


Århundradets kärlekskrig är ett slags samtal med Århundradets kärlekssaga (en diktsamling av Märta Tikkanen) och den har jag inte läst. Jag tycker dock att kriget står bra på egna ben. Fängslande och insiktsfullt och rörigt. Den beskrivs som en punktroman, vilket jag översätter till poesi i något slags berättande anda.

Till sist har vi Grönlingen... En bilderbok som jag fick i handen på jobbet av en kollega (nu pratar jag om biblioteksjobbet, det andra sommarjobbet jag har). Jag läste ut den på kanske fyra minuter. Och jag kunde tyvärr inte relatera till den symboliska lilla "grönlingen" eftersom jag tyckte den var målad så himla läskigt... Inte en favorit.

lördag 30 juli 2016

Liknande bokomslag #10 - Tittande åt sidan

Det här är en serie inlägg som jag har haft igång ett tag, vilket jag tycker är jättekul! Här är den senaste upptäckten, vilken jag hittade när jag rensade ur min to-be-read-lista på Goodreads.


Det var just denna, Ivy av Julie Hearn, som jag hade på att läsa-listan. Men när jag fortsatte så upptäckte jag även denna:


Tantalize av Cynthia Leitich Smith, som jag faktiskt tycker är snyggast av dessa två. Vad tycker ni?

lördag 16 juli 2016

Brittisk shopping

I juni var jag och syster på en episk resa där vi först bodde i London en vecka, sedan tog vi tåget till Edinburgh och var där en vecka. Det var väldigt underbart. Här är några roliga saker jag köpte:


Två stycken väldigt billiga och små böcker av Austen! Vad jag förstår är det små noveller och mindre skriverier.


Två små skrivböcker! Hur söta som helst, olinjerade, kostade 1 pund styck på The Works i Edinburgh.


En brittisk klassiker, och en till skrivbok från The Works.


Fin skörd i år.

söndag 10 juli 2016

Min första mockumentär

[mockumentär = det svenska ordet för mockumentary, vilket är något som i sin utformning är presenterad som en dokumentär men där allt är fiktion]


Jag är inte ensam om att ha blivit helt betagen av De dödas röster. En del av er känner säkert redan till radioprogrammet som bland annat Sara Bergmark Elfgren står bakom. Eller... radioprogram vet jag inte riktigt... Jag skulle nog närmast beskriva det som en radioteater... Fast framställd som en dokumentär... Där fallet är påhittat...

Aaaaanyway så handlar det om ett ouppklarat mord som begicks på nittiotalet och nu är det den mördade flickans bästa vän som bestämt sig för att utreda fallet och göra en dokumentär av det hon hittar. Det är något med tonen i språket, och att det är ljudeffekter i bakgrunden. Det skapar en kuslig och indragande stämning som är väldigt beroendeframkallande.

Jag lyssnade via SR-appen i telefonen där man kan ladda ner och ha offline. Perfekt att lyssna på en promenad, bildfärd, ensamt sommarjobb eller på lunchrasten. Avsnitten är runt 30 minuter långa och det finns åtta stycken.

Det här är inte som något jag har lyssnat på förut, och jag rekommenderar det jättestarkt till alla!

torsdag 30 juni 2016

"Vad fan ska man läsa om sånt om inte finns för?"

Det här skrev jag i vintras förra året, men publicerade aldrig av någon anledning. Det är lika relevant idag som för ett och ett halvt år sedan. Jag har bara redigerat om det lite...


Jag sitter tillsammans med en tillfällig kollega på lunchen när hon slänger ur sig det. Jag säger ingenting. Jag är arg och förödmjukad, vill försvara mig, men säger ingenting. Jag hummar till och med lite instämmande. Vad fan, tänker jag frustrerat, säg någonting om hur fel hon har!

Hon är en kvinna på över sextio år och deklarerar efteråt att hon gillar Viveca Lärns böcker, de där som är lite trevliga.

Jag är relativt övertygad om att alla som uppskattar fantastisk litteratur (high fantasy, urban fantasy, dystopier, magisk realism, skräck, science fiction, osv.) någon gång har hamnat i en liknande situation, då det krävs av oss att vi ska behöva försvara vår kärlek för en viss typ av fiktion. Och jag är fruktansvärt less på det.

För såhär är det: den typ av fiktion jag tycker om att konsumera är precis lika mycket värd som hennes. Precis. Lika. Mycket. Skillnaden är att hennes litterära preferenser ligger inom majoriteten för den läsande befolkningen. Det är norm att läsa om "verkligheten", vilket gör det helt okej att racka ner på nördarna som läser fantasy (NOT).

Fantasy anklagas ofta för att vara verklighetsflykt. Och ja, jag kan inte påstå att det inte är det. Faktum är att jag vill påstå att all typ av konst är verklighetsflykt. Man ger sig in i ett annat sammanhang där man kan utforska saker som man inte nödvändigtvis kommer i kontakt med i sin vardag. Meningen är att vidga sitt perspektiv, utmana fördomar och bli inspirerad till nya tankesätt.

Och då skulle jag kunna fråga er, vad är egentligen mest utvecklande och utmanande; att läsa om en vardag lik ens egen men med mer familjedrama och kärleksbekymmer? Eller att försöka navigera genom en helt ny värld av okända väsen, intrikat politisk och karaktärer som utsätts för mycket påfrestande moraliska dilemman?

Jag vill inte få någon att känna sig skamsen över vad de väljer att läsa. Såklart har jag mina åsikter om vad jag tycker är angenäm litteratur men jag skulle aldrig peka ut de som väljer något som jag själv inte skulle ha sträckt mig efter i hyllan. Jag skulle aldrig få för mig att titta på hen, fnysa till, höja på ögonbrynet och säga: "vad fan ska man läsa om sådant för?"

Hen skulle ju bli sårad, känna sig kuvad, missförstådd och generad. Och så kan vi ju inte ha det.